Ja, jag känner mig faktiskt lite förvirrad. Vem ska jag vara egentligen?
”Mig själv”, jag vet. Jag tycker att jag är mig själv. Men jag är inte helt säker på att jag vet vem jag är. Oftast längtar jag efter någon att hålla om hårt och gosa med och dela livet med. Men ibland… Ja, ibland vill jag bara knulla. Så enkelt är det, mer romantiker än så är jag nog inte. Men det är liksom två helt skilda synsätt. Hur tusan fixar man en presentation som förmedlar något sådant?
”Hej! Snäll och omtänksam pojke söker söt flicka att hålla om
när regnet smattrar mot fönstret om kvällarna. Du ska vara gosig,
snäll och intelligent. Jag vill ut och resa, dela tankar och upplevelser,
laga mat och bara ha det väldigt bra tillsammans med dig. En typisk
kväll kan bestå av att vi ligger tätt intill varann och ser på någon bra
film, kanske håller handen och pussas i nacken. Hur som helst hoppas
jag att du finns där ute någonstans. Jag tror utan tvekan att vi har en
underbar framtid framför oss.
… Eller så knullar vi bara. Vi ses! :D”
Haha, nah. Det funkar inte. Såatteh… Ja, jag vet inte. Skitsamma. Vad har hänt på sistone då?
Igår var jag och kollegorna på teknisk support iväg och åt middag. Företaget betalade, så det verkade lovande… Skandal! Vi hade förbokat och dessutom valt ut två enskilda rätter man fick välja på, så då trodde vi i någon slags naiv verklighet att vi skulle få maten någorlunda fort. Icke. I två och en halv timme satt vi och väntade på maten. Patrick visade sitt missnöje med att släppa väder, jag tog av mig de alltför tight sittande skorna, och resten bara vred på sig i misär. Och när vi äntligen fick maten så smakade den gammal avföring. Ja, nästan iaf. Jag hade hellre ätit en skål med bajs om den kommit in efter tio minuter istället för den ”färska pastan med champinjonsås och oxfilé” som kom efter sju svåra år. Det var degig pasta som fastnade mellan tänderna, tre bitar oxfilé á två kubikcentimeter, och sedan fyrtio burkar champinjoner som smakade grus. Hade jag bara kommit ihåg vad restaurangen hette så hade jag svartmålat den. Muahaha!
Den kvällen tog musten ur oss alla. Det var meningen att vi skulle gå ut och öla och ha roligt, men istället åkte vi hem. På tågstationen träffade jag en bekant som jag stilfullt ignorerade.
Idag är det en slappdag, ty inatt ska jag och nio kollegor spela datorspel ihop. Jag kommer nog somna. Men de nästkommande två veckorna är jag ledig. Woopidoo! 😀
PS. Varför måste alla tjejer ha såna äckelhundar? Fyyyfan.
