Åter igen drömde jag någon märklig mardröm som jag inte vaknade med ett ryck av. Denna gång handlade det om mutanter typ. Jag minns inte så mycket av drömmen, då jag inte orkade skriva ner allt så fort jag vaknat, men det utspelade sig på mormor och morfars land. Ett gäng människor slukades av nån slags radioaktiv sand. Så jag, min morbror och diverse andra jag inte vet vilka de var försökte gräva fram dem. Jag minns att det enda jag såg var en muterad arm där tummen satt ungefär vid armvecket. Så kravlade de sig upp ur sandhögen en efter en, vanställda till oigenkännlighet. Och onda. Minns att de jagade oss genom nåt gammalt industrikomplex.
Usch.
Idag hämtade mamma och Bengt mig, och vi hälsade på mormor och morfar på landet (coincidence? I think not). Morfars batterier håller på att ta slut. 92 år gammal är han, så det är ju rätt naturligt. Men det är jobbigt att se; nu blir han trött efter att ha varit nere på dass liksom. Det är kanske 30 meter. Men det blir väl så antar jag. Jag är iaf glad att det inte är som med farfar de sista åren. Alzheimers. Inte roligt.
Sedan följde jag med mor hem till Strängnäs. Där inmundigades fläskkarré, färskpotatis och den obligatoriska bearnaisesåsen. Efter det hjälpte jag dem att klara två bossar i Zelda Wind Waker och Ocarina of Time.
Hoodiladi hoodiladi hoppsan en sån dag.
