Kvällens idolbild. Signeringar 500 kr.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om detta. En holländsk man stoppar upp sin överkörda katt, och trär skinnet över en radiostyrd helikopter. Och vips har vi en flygande katt!
Visserligen blir jag illa berörd av att se döda katter, jag är en sån som hellre ser döda människor än döda djur. Sen är det rätt fucked up att göra så med ett djurlik, det torde ju få samma griftefrid som människor. Men å andra sidan… jag kan inte hjälpa det. HOLY FUCK VAD DET SER KOMISKT UT!
Idag är det måndag, det känner jag i hela kroppen.
Det började med att jag, sekunder innan deadline för att gå utanför dörren om jag skulle ha någon chans att hinna med tåget, insåg att jag inte hittade mina hörlurar. Jag sprang omkring i lägenheten, slarvigt rafsandes bland papper och colaburkar, i hopp om att hitta de försvunna lurarna. Till slut visade det sig att jag hade dem i bröstfickan. Min nya skjorta har nämligen två bröstfickor utanför varandra. Jag hade känt i den yttre, men inte de inre. Nu blev jag sen till jobbet på grund av detta. Utveckling är av ondo.
Sedan följde en tågresa av konstant magont. Kanske på grund av stress, kanske på grund av ångest, kanske på grund av sexuell undernäring. Det var hur som helst ingen höjdare. Men till jobbet kom jag.
Väl där kom vi in på det här med skjortor, apropå min egen nyinköpta sådana. Tydligen hade den en lite sned krage och behövde strykas. ”Ser det ut som att jag äger ett strykjärn?” fnissade jag, och förväntade mig att några skulle komma med gliringar varav andra skulle vara på min sida. Men så blev det verkligen inte. Istället tyckte samtliga att det är helt befängt att inte stryka sina egna skjortor, och jag blev notifierad att man ser sjaskig ut annars. Det blev bara ännu en sak i mängden saker som negativt påverkar folks syn på mig.
Jag ville svara att jag vissa dagar är så deprimerad att jag försummar de flesta vardagssysslor, men jag lät bli för att inte explodera i en kavalkad av självömkan. Men så är ju ändå fallet. Jag försöker sikta på att komma ur sängen på morgonen, så att ta fram både strykjärn och strykbräda och stryka mina egna skjortor känns som ganska rejält med överkurs.
Och åter igen ett inlägg där jag gör bra reklam för mig själv. Hej! 😀
Som ni alla vet så har inte jag något liv. Än mindre ett sexliv. Och allra minst ett kärleksliv. Således har jag sen länge varit med i den här dejtingsajt-svängen, och testat ett gäng olika sidor. Detta i någon slags tro att det ska öka mina chanser att kanske, kanske få hålla lite hand igen. Efter att ha insett vilka fuffensmetoder Match.com använder sig av, så började jag istället att testa Mötesplatsen.se. Och de verkade ju vara lite småroliga sådär. En fräsch sajt med många medlemmar, varav inte alla är 50+ och korpulenta. Det bådade gott!
Ganska snart började jag att ana så kallade ugglor i mossen. Begravna hundar och hela köret. Det var nämligen så att jag inte fick några besök. Det var tamejfan som att jag inte existerade. Jag kunde metodiskt sitta och klicka igenom våg efter våg av unga kvinnor, utan att få ett enda besök tillbaka. Hallå? Syntes jag? Var jag i The Matrix? Fanns det någon sked?
Jag betalade 248 kr i månaden i åtminstone ett halvårs tid innan jag tröttnade. Det var väl något år sedan nu. Först för några veckor sen började jag ta en titt på det hela igen, och bestämde mig för att dubbelkolla med Mötesplatsens kundtjänst. Hade de gjort någon ändring i besöksfunktionen på sidan? Efter en stund fick jag svar.
Min profil var mycket riktigt osynlig. Jag hade betalat för något jag inte kunnat använda fullt ut, och jag hade ingen aning. Rent krasst kan jag ju faktiskt ha missat mitt livs kärlek, eller åtminstone ett helt gäng turer i halmen, på grund av detta.
Varför var då min profil osynlig? Det hade kundtjänsten först inget svar på. De försökte med att jag själv begärt att få mitt konto osynligt, men det hade jag då rakt inte. Snart kom de på varför, och det hade med mitt användarnamn att göra. Jag hade döpt mig själv till danielwerner. Det fick man inte göra, eftersom det är mitt riktiga namn. Man får inte ha några som helst kopplingar till användaruppgifter utanför sidan, eftersom man då kan låta folk träffa en utan att betala dessa enorma summor för ett medlemskap. Logiskt.
Och absolut, jag hade struntat i dessa regler. Det är dock inget unikt. 80% av medlemmarna på sidan har en diskret eller mindre diskret hint om deras mailadress eller facebook-konto. Det gör de minsann inget åt, men min personliga teori är att de struntar i att sätta dit kvinnliga medlemmar eftersom de är de stora dragplåstren (majoriteten av alla betalande medlemmar är och kommer att förbli desperata män).
Nåja, det var ett litet sidospår. Det väsentliga var att jag hade fått ett gäng mail av kundtjänsten, just gällande att mitt användarnamn är emot reglerna. Varje gång hade de frågat vad jag vill byta till, vilket jag naturligtvis inte svarat på eftersom jag inte är hur korkad som helst. Ingen skada skedd, trodde jag. Men nu visade det sig alltså att de hade gjort min profil osynlig på grund av detta. Ingen sådan information fanns i något mail från kundtjänsten. Inte heller står det något i reglerna om att de kommer att göra medlemmar osynliga om de bryter mot reglerna.
Om du bryter mot någon av ovanstående regler kan ditt användarkonto bli raderat. Detta gäller även om du är VIP-medlem. (VIP-avgift betalas ej tillbaka). Mötesplatsen äger även rätt att neka nytt medlemskap till de personer som tidigare fått sitt konto raderat.
Radera mitt konto, ja. Inte göra mig osynlig utan min vetskap, så jag kan fortsätta att betala medlemsavgiften utan att veta att jag inte ens syns på sidan! Det är rent bedrägeri. Just det här skickade jag som svar till kundtjänsten, och efter en del bollande (och slutligen tvång på att byta användarnamn) så lade de på 12 + 20 VIP-dagar på mitt medlemskap. Jag är inte nöjd. Det är som att hitta en avsågad penis i filmjölkspaketet, och få ett presentkort på filmjölk som plåster på såren.
Lika lite som en filmjölkspenishittare är sugen på mer filmjölk, är jag sugen på mer Mötesplatsen.se.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
