De senaste två dagarna har jag varit på ett himla hemmafixarhumör. Tänk den som hade semester och sån här energi jämt! Nu är det bara fem dagar kvar av min, så sen lär jag väl återgå till att vara en Slö Salkow. Bloggen kommer jag dock inte låta dö igen; tvärt om lär det väl bli en massa trams från när jag jobbar natt. Förutsatt att inte det största nätverkshaveriet i mannaminne inträffar.
Igår tog jag tillfället i akt och begav mig till Clas Ohlson i Mall of Scandinavia. Där inhandlades först och främst en kabellist att ha under TVn. Jag har tänkt att skaffa en länge, men det var först när jag la upp bilden på mina väloljade ben som jag insåg hur fult det var utan. Så två meter list fick det bli, även om jag bara behövde 30 cm. Jag såg ut som en stavhoppare när jag gick hem.
Om jag nu får säga det själv så tycker jag att det blev awesome. Att så lite kan göra så mycket!
Sen köpte jag ett multiverktyg för att äntligen ta itu med de där förbannade skruvarna i taket. Jag frågade en Clas Ohlson-person om råd. Han var grymt trevlig, men hade två tårar tatuerade i ögonvrån. Betyder inte det att man har mördat någon? Någon gånger två i detta fall? Jag tänkte att det var bäst att hålla låg profil, så jag lät bli att börja skrika och välta alla hyllor i affären.
Det blev en Cotech, Clas Ohlsons egna superexlusiva märke. Hantverkarna blev gröna av avund eftersom alla ville få äran att köra en äkta Cotech, åtminstone en gång i livet. Men jag gick girigt hem med min, och började såga av den första skruven. Eftersom jag tillhör det manliga släktet så läste jag givetvis inte instruktionsboken. Det ledde till att jag inte hade satt fast munstycket ordentligt. Det ledde i sin tur till att munstycket och rotorbladet flög iväg längst vardagsrummet. JAG KUNDE HA DÖTT!!!
Så därför insåg jag ganska snart att jag skulle behöva nåt skydd om tanken var att överleva mer än tio minuter. Skyddsglasögon hade jag faktiskt redan, men… inte så mycket mer. Så i brist på annat fick det bli en halsduk omsorgsfullt virad kring skallen. Wallah!
Problemet var väl bara att det blev så IN i helvete varmt i den koja jag hade byggt till mig själv. Glasögonen började imma och svetten lackade i pannan. Arg blev jag också; det blir jag av nån anledning alltid när jag svettas. När jag t.ex bygger IKEA-möbler brukar det allt som oftast bli så att jag nån gång under bygget klär av mig naken, arg som ett bi.
Efter den första skruven var av gick dock det mesta som på räls, och vips var alla av. Lite slipande och spacklande senare kände jag mig väl relativt nöjd. Inte helt hundraprocentigt, men om några dagar ska jag väl slänga på ett lager spackel till, så blir det nog finemang.
Martin Timell, släng dig i grovsoprummet! TV4, det är bara att höra av er om ni behöver en konsult att kalla in i särskilt svåra byggen.
