Nyckelord

Kärlek

Besöker

Wow, jag fick precis en sån där riktig flashback från förr. Jag håller på att försöka få en gammal hallsoffa i trä såld via Blocket; något som visat sig vara svårare än jag trott. Folk är helt sjuka när det kommer till begagnade saker. Det spelar ingen roll hur hur bra skick något är i, om det säljs via Blocket så ska folk ha det tamejfan gratis. 100 kr? Nej, det ska ÄNDÅ prutas ner till 50 kr. Bara av princip, liksom. Om någon ens svarar på annonsen, vill säga. Men sänker man till 0 kr så får man HORDER med mail. Då passar ens grejer plötsligt. Jävla sossar (ska uttalas ”såssar”)…

Hur som helst. En person hade visat sig intresserad av soffan, men sen inte svarat nåt mer. Så jag mailade henne och frågade ”Dog intresset redan där? :)”

Och då mindes jag hur det var att hänga på dejtingsajter. Jag kommer ihåg att jag flera gånger mailade just såna där saker. ”Dog intresset redan där?” när nån skrivit ett långt inledningsbrev som jag besvarade, för att inte få nåt nytt svar tillbaka. Alla dessa konversationer som bara dog ut. Folk som tappade intresset utan att ha gett mig en chans. Folk som man aldrig mer hörde av. Det var ingen trevlig tid. Ibland tycker jag att jag har väldigt stor ångest inför att binda mig, men jag saknar verkligen inte dejtingträsket.

hallsoffan

Oh, just ja. Igår köpte jag och Martina en lägenhet. I Solna. En alldeles för dyr sådan, dessutom. Och det säger jag verkligen inte för att skryta eller kokettera, utan jag mår ganska dåligt över det hela. Jag vet att det är ett I-landsproblem, men jag är en orolig själ. Orolig att läget inte ska vara bra nog. Orolig över att tvingas åka pendeltåg (visserligen bara två stationer till jobbet eller centralen) när jag vant mig vid gröna linjen. Orolig att räntorna ska gå upp, eller att antingen bostadsbubblan eller förhållandet ska spricka. Kort sagt jävligt orolig över saker. Men förutom det känns det bra! Kan bifoga lite bilder vid ett senare tillfälle.

Herregud vad jag har blivit dålig på att blogga. Det är som att huvudet är helt tomt. Visserligen händer det extremt mycket spännande saker i mitt liv nu, men att sammanfatta det i ord på den här sidan, det går inte. Men ni kanske kan ana vad som har hänt. Det som nästan alltid händer när mitt bloggande tvärdör (därmed inte sagt att det är särskilt vanligt).

Jajemen, jag har träffat en tjej. En M. Och den sjuttonde gjorde vi det hela officiellt; passande nog när Werner hade namnsdag. Och jag måste säga att… det känns tokrätt. Det var åratal sedan något kändes så rätt.

Men det är otäckt också. Otäckt för att… Ptja, ju rättare det känns desto räddare blir man ju. Och sedan har jag på nåt sätt byggt upp en trygghet kring att vara singel, singeldeppig och ganska ensam. Sånt ÄR mitt liv, liksom. Jag vill inte ha det så, men nu när det ändrats så kan jag inte hjälpa att tycka att det känns lite ovant. Men på ett bra sätt förstås; jag klagar inte. Det kan faktiskt vara så att jag är lite lycklig nu.

smartphoneligga
Två telefoner – ragga dubbelt så snabbt.

Jag var på dejt häromdagen. Javisst! Pappa kan provida för himself, liksom! Och jag tyckte nog att vi klickade en del. Kanske ingen match made in heaven med änglakörer och små feta keruber med trumpeter, men jag hade ändå rätt trevligt. Efter en kort promenad skulle hon dock plötsligt hem, varpå jag anade oråd. Mina farhågor besannades givetvis; det blev dissen.

Det slog mig att det här var nog den första dejt jag någonsin varit på, som inte skett efter en tids chattande innan. Det var lite halvspontant, vi visste inte så mycket om varann. Och det här var nog första och sista gången. Alltså, det är ju det jag har sagt. Jag vill chatta ganska länge innan, just för att minimera risken att det inte stämmer när man ses. Jag tar hellre risken att bli rejält besviken på en dejt av tio, än går på tio dejter och blir besviken nio gånger av tio. Träffa mig inte om du inte är pretty jävla säker på att du är intresserad.

Men det är just det här som är kruxet nu för tiden. Varenda människa har smartphones, och få sitter vid datorn. Jag vill ju ha djupa diskussioner långt inpå småtimmarna, när man verkligen lär känna varann. Det blir lätt ganska ytligt och trist när man bara slänger iväg korta meddelanden fram och tillbaka. Det är svårt att verkligen PRATA på Facebook, SMS eller de där vidriga Kik och Snapchat.

osundrelation

Hörni! I fall nån mot förmodan är intresserad av mig så måste jag härmed utfärda en varning. Jag har tydligen en osund relation till sex och relationer.

Det måste väl handla om att jag gillar att ritualslakta mina partners i badkaret efter att vi älskat. Men jag trodde att alla gjorde så. Jag vet inget annat!

Gud, jag kräks på dessa klyschor på dejtingsajter. Nu såg jag en tjej som faktiskt uppfyllde de flesta av dessa:

Skriva att man pluggar till civilingenjör trots att man inte vet vad en sån gör – Check!
Ha en bild på sig själv i träningskläder – Check!
Ha en bild på sig själv där man hoppar fallskärm – Check!
Skriva att man har skinn på näsan och båda fötterna på jorden – Check!

Far och flyg (utan fallskärm) känner jag spontant då. Men det är bra att hon har skinn på näsan, visserligen. Det ser så äckligt ut annars.

Sen jag skrev mitt inlägg om Facebook och gulligullande mellan partners så har det om möjligt blivit ännu värre. Bara de senaste dagarna har folk publicerat saker som får mig att kräkas. Eller gråta. Eller gråtkräkas. Gråta kräks, helt enkelt. Sluta vara så lyckliga, hörni! Tänk lite på mig också.

Så för att stilla läppdarrandet så har jag beställt en iPad Air. Meningen var att jag skulle få den idag, men givetvis blev det trubbel i Köpenhamn och allt blev försenat till imorrn. Säkert tulltjänstemännen som var för upptagna med att SMSa sina partners.

ipad_air
singeldeppig

Ja, jag vet att det var menat som ett skämt, men… jag fattar bara inte.

Personen i fråga är en barndomsvän till mig. Han gifte sig för några år sen; nånting som alltid är garanterat att göra mig deppig när jag tänker på det. Absolut ingen missunnsamhet, men… Jag vill också ha det där. Jag skulle kunna ge upp det mesta i mitt liv mot att få stadga mig med en själsfrände på det där viset. Jag tror inte att han, eller folk i allmänhet, fattar hur enormt tungt jag tycker att avsaknaden av tvåsamhet är.

Så nu var inte bara Facebook snälla och gnuggade singelskapet i mitt ansikte (kan man ens direktöversätta så?), utan jag blev även hånad för det. Av honom – en person som har sitt på det torra kärleksmässigt. Fyyyyyyy fan! Det är som att en miljardär går ner till rännstenen och pekar och skrattar åt en uteliggare. Fyyyyyyyy fan, I tell you!

Var en god vinnare. Snälla.