27 minuters pladder, för den som helt enkelt inte kan få nog av mig. Måttligt roande, tycker åtminstone jag själv, men kanske att nån därute kan tycka att det är intressant. Se det som bloggens B-skiva med extramaterial, typ.
Och om nån undrar varför ljussättningen ser ut som nånting ur Twilight så är det för att jag trodde det var ljusare än det var, och när jag försökte fixa det i iMovie blev det bara ännu värre. :’)
… så rakade jag mig alldeles för jävla kort igår. Så därför kommer det inte att bli någon frågestund-videoblogg på några dagar. Hoppas ni kan ha överseende med denna fruktansvärda fadäs från min sida.
Under tiden kan ni ju passa på att ställa några riktigt besvärliga frågor, vettja.
HERREGUD, hörni. Nu var det nästan ett år sedan den senaste frågestunden. Därför bestämmer jag, som envåldshärskare och tyrann av den här bloggen, att vi helt enkelt kör en ny! Ställ alla era nyfikenheter i kommentarsfältet, så kommer jag att svara på alla (relativt seriöst ställda) frågor i en videoblogg sen! Det vore väl sinnessjukt roligt? Erkänn!
Och bara en friendly reminder: Om jag inte får så många frågor så finns det en stor risk att jag blir extremt deprimerad, går i barndom och kissar ner mig, så ni kan väl göra vad ni kan för att det inte sker? Okej? Okej!
Det har gått över ett halvår sen den senaste frågestunden. Så då kör vi igen tycker jag.
FRÅGESTUND!
Fråga mig vad ni vill. Kom igen. Det blir kul! Jag svarar på allt, hungrig som jag är. Fråga gör ni i kommentarsfältet nedan. Och se till att det blir åtminstone hyfsat många frågor. Inget får en att känna sig så ointressant som en frågestund utan frågor. Då kommer jag bara bli ledsen och tröstäta rent ister.
Without further ado, här är svaren.
Nämner du aldrig kompisar i bloggen, eller har du inga?
Några har jag, men inte särskilt många. Och ännu färre som är riktigt nära. Det är ju tyvärr sådär ibland. Jag var rätt poppis och allmänt rolig i låg- och mellanstadiet. Sen började jag bli blyg eftersom det fanns en del taskiga människor i min närhet. Plötsligt var man en s k ”tönt”, och i högstadiet var det ju tyvärr förödande att inte vara cool som alla andra. Cool var man tvungen att vara. Så jag föll ner i ett svart hål av töntighet, och blev utfryst av alla utom en liten grupp som då var mina vänner.
Sen började man gymnasiet, och då var folket lite mer öppna för töntar, och jag fick vara med. Men skadan var redan skedd och jag var väldigt blyg och tystlåten. Således var det ganska svårt att få nära vänner även där. Så efter gymnasiet var det ingen som spontant kände att de ville hålla nån närmare kontakt med mig, och jag – med min asocialitet – tyckte det var lika bra.
Nu när man börjat jobba träffar man hyggliga människor varje dag, och det är där jag träffat mina närmaste vänner. Men det är fortfarande så att jag är väldigt dålig på att ta initiativ till att träffas och göra saker, eftersom jag på något sätt lärt mig trivas med att vara en ensamvarg. Det är lite dumt.
Eh… Ja, det var inte meningen att berätta hela mitt livs historia. Men det är lite därför det är relativt tomt på vän-fronten.
När får vi se en video när du bygger Lego?
Hmm, det borde inte vara omöjligt att fixa, om det finns intresse för sånt! Fast först måste jag nog fixa en postbox som folk kan skicka legobidrag till… och hitta något jag vill bygga. Och sedan… Är det verkligen nån som vill sitta och titta på när en 25-årig, kraftigt orakad, man sitter och bygger lego i sin ensamhet?
Okej. Du pratar ju mycket om din brist på sex, men hur ser ditt sociala liv ut i övrigt?
Oj, pratar jag så mycket om min brist på sex? Gud vad hemskt i så fall. Men jag har hört många som säger samma sak. Och min chef yttrar ju orden ”din kåte jävel” åtminstone någon gång i veckan. Så det kanske ligger något i det. Ärligt talat tror jag att jag får ligga ”normalt” ofta, men grejen är väl snarare att hungern aldrig tar slut. Hör ni det?! ALDRIG!!!
Det hemska är att halva min familj kommer att läsa detta, och ändå skriver jag det.
Vad får du på det här personlighetstestet? http://similarminds.com/jung.html
Introverted (I) 64.52% Extroverted (E) 35.48%
Sensing (S) 58.62% Intuitive (N) 41.38%
Feeling (F) 72.41% Thinking (T) 27.59%
Judging (J) 62.86% Perceiving (P) 37.14%
Your type is: ISFJ
ISFJ – ”Conservator”. Desires to be of service and to minister to individual needs – very loyal. 13.8% of total population.
Hur ser en perfekt dejt ut med daniel?
Det beror på vem som frågar!
Men enligt mig… Oj… Jag tycker i alla fall inte om storslagna planer och fyrverkerier och ett späckat schema. Vill man ha en sån dejt, och en sån pojkvän, så får man nog leta nån annanstans. Jag vill mest bara vara. Träffas hemma på hemmaplan. Kanske äta nånting gott, och bara sitta och prata. Sen kan man se en bra film och skeda i soffan om personkemin stämmer.
Ja… Det skulle jag tycka om. *en knappt märkbar tår faller ur ena ögonvrån, och träffar marken med ett pling*
Du verkar inte alltid må så himla bra, om det inte stämmer så säg gärna emot. Men min fråga är hursomhelst, vad gör du för att försöka må bättre?
Njaeaeae, det stämmer väl tyvärr. Det är alltid svårt att peka på exakt var skon klämmer, men det är väl en ensamhet med stundtals ganska intensiv kärlekslängtan. Och på det så har vi det här med kräkfobin, som är rätt handikappande. För ett år sen var det problem att ens åka hemifrån, men det har jag lyckats övervinna. Nu är det mest det här med att äta bland folk, och äta lunch på jobbet. Och på grund av dessa problem så känns det som att det kommer bli mycket svårare att träffa någon slags partner. Alla vill ju ha nån som mår perfekt, right? … Så då blir jag ännu deppigare av att jag inte mår perfekt.
Det jag gör för att må bättre är väl mest att ta det i min takt, och inte försöka forcera nåt. Jag får acceptera att det är ett helvete med ätandet. Jag kan åtminstone ta mig till jobbet nu, så det går åt rätt håll.
vad är det som gör att du inte ändrar på din kost och börjar äta nyttigare?
Det är nog det faktum att jag som barn blev utsatt för väldigt traumatiska övergrepp. Jag vill inte gå in allt för mycket på detaljer, men det involverade clowner, dvärgar, pingisrackets och en hel del stearin.
… Eller så är det gammal hederlig lathet. Det är lite 50/50 säger vi.
Vilket är ditt drömyrke?
Det är nog antingen något extremt tekniskt som ingen annan förstår sig på, där jag sitter som expertsupport och pillar i fullständigt obskyra system. Eller någon form av design, webbdesign eller grafisk design. Eller professionell bloggare. Eller gigolo. Eller fanbärare. Eller! Eller!
Varför får vi inte fler matlagningsvideor? Jag vet att jag dragit upp det tidigare men jag älskar dem.
Tack! Jag ska försöka göra fler. Anledningen till att det är så sparsmakat med såna är en väldigt obehaglig blandning av lathet, dålig fantasi, och sexuell undernäring (åh nej, nu gör jag det igen).
Jag tror jag är gravid men jag är inte riktigt 100% säker på om barnet är mitt. Hur kan jag veta det med säkerhet? Och hur vet jag vem pappan är?
Nu är ju inte jag någon expert på sånt här, men jag skulle tro att det bästa sättet är att göra ett faderskapstest. Annars måste man nog tänka tillbaka över sina ligg de senaste månaderna. Är liggen fler än en? I så fall måste man nog tänka tillbaka över diverse satsplaceringar under dessa liggen. Är alla satsplaceringar på ställen som kan orsaka barn? Well… då är det nog bara att föda barnet och se vem det är mest likt.
Ber om ursäkt för de väldigt ingående beskrivningarna förresten. Jag var tvungen.
Vilken är din absoluta favorit när det gäller spelkonsoler? Varför?
Jag gillar mitt Playstation 3. Jag äger både Xbox 360 och Wii (Och PS1 och PS2 och Nintendo DS och PSP), men just PS3t trivs jag bäst med. Jag gillar spelen och gränssnittet t.ex.
Berätta något vi inte vet om dig!? (mer ett krav än en fråga)
Whoa, här kommer vi och kräver saker minsann! Men okej. Um… När jag tänker på skedande så nyser jag? En gång fick jag guld i luftgevärsskytte (nej, inte VM, bara ett klubbmästerskap)? En annan gång groggade jag med coca cola och vaniljvodka, och sedan inte kunde dricka coca cola på säkert ett år?
Hur mycket gillar du Justin Bieber?
Inte alls faktiskt, tro det eller ej! Jag avskyr i allmänhet populära människor, och avundas lyckliga sådana… Jisses vad frisk jag låter!
Har du några favoritbloggar att tipsa om?
Nej, för då kommer ni börja läsa dem istället för min! Ni kommer överge mig! NI FÅR INTE ÖVERGE MIG!!! Jag gör vad som helst, okej?! Snälla gå inte! Jag berättar vitsar! Hemligheter! JAG KLÄR AV MIG!!!
Kollar du på My little pony och onanerar ibland?
Har du spionerat på mig? Svaret är i alla fall ja. Faktum är att My little pony är det enda som kan få mig att uppnå klimax… Det är ganska tragiskt faktiskt.
Pratar du med dig själv, och i sådana fall, vad pratar du om?
Ja, det händer faktiskt ganska ofta. Vanligtvis sjunger jag olika saker; jag sjunger ganska mycket här hemma. Annars är det mest när jag kommer att tänka på nånting väldigt viktigt, som jag måste prata med någon om. Då kan det hända att jag tänker över vad jag ska säga, fast högt… Jisses vad frisk jag låter!
Vilken kändistjej och kändiskille är snyggast respektive fulast?
Tjej, snyggast: Jag har ju en enorm förkärlek för Zooey Deschanel. Vet inte vad det här, men hon ser ganska normal ut, på ett bra sätt. Istället för alla modellutseenden som jag avskyr. Apropå snyggaste mannen så kom jag på hans syster; Maggie Gyllenhaal. Hon är väldans snygg, med rätt fina kurvor. ”Secretary” måste vara världens mest sensuella film, även om den är lite märklig.
Tjej, fulast: Hilary Swank. My god, hennes mun! Vad är det för fel?! Det ser ut som att nån pressat in ett dammsugarmunstycke i käften.
Kille, snyggast: Jake Gyllenhaal är rätt stilig, som sagt. Märk hur jag måste använda ordvalet ”stilig” för att inte automatiskt vara homosexuell. Men okej, han är SNYGG. Det är en snygg man. Men jag tittar inte på Brokeback Mountain fem gånger om dagen för det. Faktiskt.
Kille, fulast: Jag måste säga Daniel Radcliffe, alias Harry Potter. Han ser utvecklingsstörd ut. Speciellt hans leende som bara utstrålar ”HÖÖÖH, JAG HA NOLL SMART”. Usch.
Hej alla barn! Eftersom jag har ont i huvudet ikväll, och det dessutom inte varit en frågestund på länge, så tycker jag helt sonika att vi har en sådan. Bra va?
Det måste ju finnas mängder med intima, privata, och rent obscena frågor ni vill ställa till er käre bloggidol. Right?
… Right? 🙁
Okej, efter hot om att lägga ner hela bloggen fick jag till slut ett gäng frågor. Det var inte de enorma mängder jag hade tänkt mig; jag hade ju föreställt mig hur servern gick ner av allt tryck från Danielsugna modebloggfjortisar, men detta hände aldrig. Nåväl. Det får gå ändå.
Här kommer då de mycket efterlängtade svaren!
Med risk för att låta kliché – Vad är enligt dig meningen med livet?
Att vara snäll mot människor, undvika att äta fett, läsa en bra bok med jämna mellanrum, promenera då och då, samt försöka att leva i fred och harmoni med människor av alla trosbekännelser och nationer.
… och jag tänker INTE vara ännu mer kliché i mitt svar, och svara ”42”. Alla gör det, och alla tror att de är såååå fyndiga. Fast nu har jag ju redan sagt det. Fan.
Okej. Här är en fråga: När tänker du komma ner och hälsa på mig?
Men! Unga dam! Jag kan ju inte ”komma ner” på första dejten heller!
Vad har du för mål med livet?
Mitt enda mål är nog att må bra. Och för att uppnå detta ska jag skaffa mig ett förhållande jag trivs med, och ett jobb jag tycker om. Samt inte gifta mig med en frigid socialarbetare, så man får gå ner i källaren och smygrunka åt senaste Ellos-katalogen så fort det pockar på.
Varför lagar du aldrig mat?
Dels för att det är så otroligt tråkigt att laga mat när man är ensam. Det kanske finns en smula självförakt med i bilden, men jag ser inte riktigt varför jag ska laga en pang-middag bara åt mig själv. Resten har nog med gammal hederlig lathet att göra. Jag kommer hem sent från jobbet, och ramlar i princip in genom dörren av trötthet. Men när jag skaffar en partner nästa gång ska jag börja skärpa mig.
Vad får dig att våga vara så självutlämnande? Alex Schulman månne?
Nja, inte Alex Schulman, han inspirerar mig när det kommer till sättet att skriva på (fast jag försöker inte efterapa någon; jag skriver på mitt eget sätt). När det gäller självutlämnandet så är det nog mest så jag är. Jag tycker att det är så extremt tramsigt med människor som försöker att upprätthålla en fasad av coolhet. Att försöka vara macho hela tiden. Det håller inte. Jag är mänsklig, liksom. Ibland begår jag misstag. Ibland raggar jag på sätt som får stenåldersmänniskor att skämmas. Ibland blir jag ledsen. Ibland känns livet värdelöst. Ibland gör jag märkliga saker för att bli accepterad.
Lite så.
Varför heter Salahuddin Salahuddin?
True story: På mitt förra jobb fick jag en felanmälan på en kunds IP-telefoni. Kunden hette Salahuddin i efternamn, vilket jag tyckte lät fruktansvärt kul men ändå lite fränt. Och då jag precis skaffat katten hade han ännu inget namn, jag kallade honom mest för ”kompis”. Så det fick bli Salahuddin! Hur många katter heter det, liksom?
Jag har ännu en fråga! Vad jobbar du med egentligen? På någon sorts kundsupport? Och om det är fallet så kan jag inte hjälpa att undra… Du har uttryckt att du älskar ditt jobb. Hur?
Jag jobbar på en känd teleoperatör, som datanätstekniker för storföretag. Vår grupp får larm på förbindelser som gått ner, och även samtal direkt från företagen, och då är vårt jobb att ta oss in i utrustningarna på plats och ta reda på vad som är fel. Det kan t.ex vara att vi inte når kundens utrustning från vår switch, eller att det går massa CRC-fel (störningar) på länken. Eller så är hela switchen nere. Ibland är det ännu knepigare saker, typ routingproblem i vårt nät, som gör så att trafiken inte når fram. Då får vi testa att nå kunden från längst in i vårt nät, och se vilken väg trafiken tar. Då ser vi t.e.x att trafiken fastnar någonstans på vägen, och då är det troligen något felkonfigurerat i den burk där det fastnar.
… Gosh, detta skulle jag kunna prata om i timmar. Och jag älskar mitt jobb för att den grupp jag jobbar i nu är underbar, och för att själva jobbet är så grymt nördigt. Jag har aldrig jobbat med något så avancerat förut. Precis som jag vill ha det.
En fråga: Hur är det med hälsan? Piggare?
Ja, de senaste veckorna har det faktiskt känts lite bättre! Jag vet inte riktigt vad det är, jag äter bättre och sover bättre. Och sen tror jag – peppar peppar – att mina ångestproblem så smått är på väg bort, vilket kanske påverkar det hela. För ett halvår sedan kunde jag knappt åka till eller från jobbet utan att hyperventilera. Nu är det sällan några problem överhuvudtaget. Och äta bland folk går hyfsat bra, det också.
Vad är det mest pinsamma du gjort hittills?
Jag gör pinsamma saker hela tiden. En gång presenterade jag mig för samma person två dagar i rad, det var jobbigt. En annan gång blev jag påkommen med att äta mat i ett konferensrum som min f.d chef och hennes team hade bokat. Så de kom inrusande medan jag hade köttbullar och rårörda lingon i munnen. Usch.
Om du fötts som tjej, vad hade du velat heta isf?
Om jag fötts som tjej så hade jag hetat Emelie, det har mamma berättat. Men om jag själv fått välja så… Kanske Jenny eller Jennie? Det är galet fina namn. Fast inte så pass fina att någon behöver oroa sig att jag plötsligt ska vilja byta kön. Ingen fara.
Drömresmål? Om du nu inte redan varit på det stället.
Japan eller USA hade varit underbart. USA mest för sakens skull; det är som en annan värld på något sätt. Och att få traska runt i Tokyos tusentals prylaffärer. Gah! Däremot är det nog inte aktuellt på ett tag. Apropå ångest så tycker jag fortfarande att det är jobbigt att resa långt. Jag åkte med Ethiopian Airlines till Sydafrika för ett år sedan… det blev lite för mycket.
Vilken är din underligaste egenskap?
Att jag nyser när jag tänker på mysiga saker, exempelvis skedande. Bara i sängen, och bara när jag är ensam. Jag kan inte förklara det.
Vad skulle du göra med en miljon svenska kronor?
Daniel Werner, 70 år, säger: Jag skulle faktiskt vara så tråkig att jag skulle placera dem i någon bra och hyfsat säker fond, så de kunde växa. En miljon i sig är faktiskt inte så mycket pengar.
Vem är din främsta förebild/inspirationskälla i livet?
Jag tror inte att jag har någon, faktiskt. Möjligtvis en kille som jobbade med IP-telefoni på mitt förrförra jobb. Jag, som späd 19-åring, kände spontant att: ”Damn vad han är nördig och cool. Sånt där ska jag också jobba med en dag.”
… Och idag så gör jag det.
Hur ser en fucking jävla dejt ut med dig?
En fucking jävla dejt med mig? Först så fucking jävla ses vi, och kanske ger varann en fucking jävla kram. Sedan beger vi oss hem till mig och ser en fucking jävla film. Eller kanske spelar lite fucking jävla tv-spel. Eller bara sitter i fucking jävla soffan och pratar med varandra, och eventuellt dricker nånting gott.
Jag har aldrig påstått att jag är så fucking jävla påhittig när det gäller dejter. Huvudsaken är väl att lära känna varann, och då tycker jag det är mysigast på fucking jävla hemmaplan.
Jag har fått bilden av dig att du ständigt letar efter kärleken, varför vet jag ej! Men är det sant?
Usch, det lät ju inget vidare. Men det finns nog en hel del sanning i det. Jag letar efter kärleken av den enkla anledning att jag trivs i ett förhållande. Vissa trivs som singlar, skönt för dem, men jag längtar efter tryggheten av tvåsamhet där man verkligen står varandra nära, är varandras bästa vänner, och känner att man hittat sin soulmate. Klart det blir mycket mer förödande om det skulle ta slut, men jag föredrar det framför att vara cyniskt och anse att äkta kärlek inte finns.
Därmed inte sagt att jag på något sätt är desperat; många verkar tro att det går hand i hand. Tvärt om är jag väldigt kräsen, hade jag inte varit det hade jag haft flickvän nu. Jag tror nog att det finns många potentiella soulmates därute; det gäller bara att de hittar mig.
Jag ställde en lång och komplicerad fråga på senaste frågestunden. Fick jag något svar? Icke! I refuse att ställa fler frågor!
Va! I såna fall har jag missat din senaste fråga, och då ber jag högtidligen om ursäkt.
Den enda fråga jag hittar från dig är ”Hur hög är din max- respetktive min-ålder på en tjej/kvinna? Rent moraliskt alltså.. Skulle du hångla upp en femtonåring eller göra barnförbjudna saker med en 50-taggare?”, vilken jag svarade på.
Tadaa! Slut på frågestunden för den här gången. Kram på er!
