
Jaha, sådär sju år senare då! 😀
Lite ironiskt att jag skrev att bloggen skulle återuppstå, för att sedan låta den förfalla fullständigt. Och efter att ha tittat till den med jämna mellanrum har jag nu insett att jag faktiskt måste göra något slags värdigt avslut. Om man vill läsa lite mer om varför jag slutade blogga så finns det två inlägg ner, här.
En annan anledning till att jag slutade blogga – och den största om jag gräver inom mig själv – var nog helt enkelt för att jag inte längre var singel. Hela min identitet, både på och utanför bloggen, var att jag var en hyfsat olycklig singel som skrev om mitt liv på något slags humoristiskt vis.
Vad har hänt sedan sist?
- Jag har flyttat. Tror inte att jag nämnde förra flytten, men lasset har gått såhär: Huddinge > Bromma > Solna > Solna
- Jag har bytt jobb ett par gånger. Jag jobbade som bekant på en stor internetleverantör, först som supporttekniker, sedan som nätverkstekniker på NOCen, sedan som driftledare på NOCen. Efter det bytte jag till en mindre internetleverantör, i en roll som närmast kan beskrivas som nätverksansvarig. Mindre företag men väldigt mycket mer ansvar, helt enkelt.
Efter ett par år där, där jag var på kontoret typ 3 månader då covid-hemmarbete tog upp 90% av tiden, sökte jag mig vidare och fick jobb på en stor internetleverantör igen, som senior nätverkstekniker – men blev blåst på konfekten innan jag skulle börja. Så då blev det lite smått brådis att hitta något annat, där jag blev tipsad om ett jobb på en MSP (skillnaden mellan en ISP – internetleverantör – och MSP är att den senare även managerar tjänster som servrar och brandväggar och liknande. Så där fick jag jobb som nätverkskonsult. Jag var skeptisk, och de första månaderna kände jag mig rätt vilsen, men nu fullständigt älskar jag mitt jobb.
Jag har sedan dess hoppat över till en grupp som mer fokuserar på implementation av nya kunder och design av lite större nätverkslösningar, så nu kan jag titulera mig nätverksarkitekt. Det är fricking ballt, om jag får säga det själv. Jag har lätt att falla in i imposter syndrome, men jag vet att jag jobbar hårt och alltid gör mitt bästa, och jag är faktiskt rätt bra på det jag gör. - Herr Sigge Katt har hunnit bli 8 år gammal, och är rent generellt jättejobbig. Vi misstänker att han är hälften eller en fjärdedels bengal, vilket fått oss att känna ”aldrig mer”. Han är supergosig och fin, men också en djävul ganska ofta. Springer omkring på nätterna, är en allmän ögontjänare, biter på saker, och… ja usch. Men jag gillar honom ändå.
- Det är inga barn på gång, om någon undrar. Det kanske blir någon gång, men det skrämmer mig. Jag är ju för bövelen ett barn själv! Jag är liksom fast i en mental ålder motsvarande ca 14 år – jag gillar att spela datorspel hela kvällarna, är rädd för att binda mig, och har inte mycket till energi efter jobbet.
Så ja, det var en liten uppdatering det. Det var kul att skriva av sig faktiskt; och när diverse felmeddelanden pga icke-uppdaterad kod på sidan så får jag lust att uppdatera utseendet och kanske skriva något inlägg då och då. Men så inser jag att ingen längre läser bloggar (sa han bittert), det är bara tiktok och såna internethelveten nu för tiden, som undertecknad är för gammal för.
Jag har dessutom förstört all SEO (Search Engine Optimization – hur sökbar jag är på t.ex Google, i princip) då jag bytt domännamn från danielwerner.se till wernerslidanden.se utan att göra en ordentlig ompekning. Så där gick jag väl från 10 000 besökare om dagen (jo, jag vill faktiskt minnas att det var så mycket en gång i tiden) till… ptja, några hundra varav de flesta är bottar. Sucks to suck, I guess!
Jag finns dock fortfarande på nätet – danielwerner.se är min nya personliga blogg, där jag visserligen också är otroligt inaktiv, men det handlar mer om ett virtuellt CV – när jag nu orkar göra klart sidan. Sen har jag ett litet nördprojekt i form av geekindeed.com – jag har länge velat ha ett ställe där jag bara kan lägga upp diverse balla grejer jag hittar på nätet, och kanske möjligen kan tjäna någon liten peng i framtiden. Men traditionella bloggar är inte riktigt inne längre, så jag vet inte.
Slutligen vill jag bara säga detta: Stort TACK till er som läst och kommenterat genom åren. Hoppas ni har uppskattat bloggen; jag har åtminstone haft jäkligt kul när jag skrivit. Jag har säkerligen skrivit saker som varit töntiga, sexistiska, okänsliga, och liknande – och där vill jag bara säga att min avsikt aldrig varit annat än att underhålla och vara självutlämnande. Några gånger vet jag att jag gått över gränsen – inget extremt, men ändå lite onödigt taskigt – och de inläggen har tagits bort sedan länge (förlåt till er). Jag har alltid skrivit som jag känt, men syftet har aldrig varit att såra någon. Nu låter det som att detta varit en mobbarblogg och det kan jag verkligen inte påstå – jag har nog blivit mer mobbad för bloggen än vice versa. Men jag menar väl bara att ibland har jag varit lite blind i jakten på skratt.
Åter igen – tack för att ni har läst! 🙂


