Nyckelord

star wars

Besöker

10225-legoIbland är jag en skev ung man. Okej, oftare än ibland. Men ändå.

För några år sedan köpte jag en R2D2 i lego. En stor jäkel på en sisådär 1500 bitar, en massa rörliga delar, och kanske en av de knepigaste instruktioner jag stött på i mitt legobyggarliv. R2an ska nämligen kunna posera på olika sätt, med hjälp av rörliga ben. Men jag lyckades bygga ihop den utan större intermezzon, och allt fungerade bra.

… Fram till en dag då jag i ett ångestutlöst raserianfall (som sagt, detta var några år sedan, det var länge sen jag mådde så) råkade slå allt i bitar. Det som hände var att jag slog knytnäven i bokhyllan, så hyllplanet tippade och legot gick i tusen bitar. Bokstavligen. Vilket i sin tur ledde till att jag blev fullständigt tokig och skrek rakt ut, varpå grannarna ringde polisen. De kom och ville köra mig till psykakuten. Så det var vad som hände den gången, för de som varit nyfikna. Troligen mitt livs mest skamfyllda stund.

Hur som helst. Eftersom jag är lat och dessutom har nånting oklart emot att bygga ihop Lego mer än en gång (därav att jag vägrar ta isär Star Destroyern, utan hellre hyr en jävla minibuss för att frakta den) så orkade jag inte. Istället sålde jag den på Tradera och beställde en ny – exakt likadan – på nätet. Den nya byggde jag och M ihop för ett år sen ungefär.

Först nu, i nya lägenheten, märker jag att vi har byggt helt fel. Ena benet rör sig bakåt istället för framåt, och en R2D2a gör sig rätt dåligt när den går ner i spagat. Dessutom är det byggt på ett sätt så att man inte bara kan lossa på ena benet utan att allt slutar i tårar och armskärande i duschen. Så därför har jag nu beställt ännu ett exemplar på nätet, och tänker sälja den gamla. Igen.

Känns det inte lite som att det är ganska komplicerat att vara jag?

Bara en kort söndagsnotis:

Jag var precis nära att ställa in en vanlig porslinstallrik i ugnen. Jag hade inga större funderingar över det, men medan ugnen värmdes upp fick jag en ”Use the force, Luke”-liknande vision med upplysningen att det inte kommer att fungera.

Då lät jag bli, och insåg efter lite snabbt googlande att tallriken skulle ha spruckit. Tack, Obi-Wan.

Jag byggde lite lego i helgen.

Såhär ser man ut när man uppgivet letar efter ”THAT FUCKING PIECE” som man såg tio gånger när man inte behövde den.

Mindfuck! En bit var kvar efter att allt (dittills) var hopbyggt. Det visade sig vara en liten, ful och helt osynlig bit i ena foten som jag missat. Perfektionist som jag är var jag givetvis tvungen att ta isär allting, och sätta dit den.

Resultatet blev att det var ett rent helvete att få ihop sakerna igen. Lego har ju som en hemlig agenda att det bara ska gå att bygga ihop deras saker en gång. Bitarna kilas fast värre än IKEAs prylar.

Men efter mycket stånkande och stönande, och kanske en och annan svordom, var jag klar. Vackert. Majestätiskt.

… För inte lär väl någon köpa den åt mig till 24:e Oktober (då fyller jag 25)? Någon miljardär eller så?

Jag vet ärligt talat inte. Hur ska jag göra? Ska jag köpa den eller inte? Jag behöver er hjälp här. Hjälp! HJÄLP!!

Fördelar

  • Så jävla ball att man bara vill springa ut naken på stadens torg och göra volter.
  • Det är kul att bygga lego.
  • En riktig pussy-magnet. Om pussyn i detta fall är extremt nördig och eventuellt lite psykiskt instabil.

Nackdelar

  • Jag har absolut ingenstans att ha den. Möjligtvis högst upp på bokhyllan, men det känns inte helt optimalt det heller.
  • Den är svindyr. Det är liksom 4000 kr. Pengar man kunde lagt på vin och kvinnor. Eller coca cola och porr.
  • Jag köpte en iPad för ungefär samma peng, vilket var årets present till mig själv. Man kan inte köpa flera saker till sig själv sådär. Det har mamma sagt.

Så, nu behöver jag vettiga åsikter och helst lite peppande sådana. Input, folk!