Jag fattar inte. Min gamla chef har lagt till alla gamla kollegor på Facebook, utom mig. Min förfrågan är ännu obesvarad (trots att jag var bland de första som skickade en). Det är inte första gången som jag ser samma fenomen, det är samma sak med ett gäng gamla klasskompisar och annat.
Var jag verkligen så hatad på mitt förra jobb, utan att märka det? Detta skrämmer mig.
Det kanske är jag som har höga krav på prestationer, men är det här verkligen något att skryta om på Facebook? Möjligtvis om man en kvart tidigare var totalförlamad.
… att dra pappaskämt på Facebook!
Ja, jag vet att det var menat som ett skämt, men… jag fattar bara inte.
Personen i fråga är en barndomsvän till mig. Han gifte sig för några år sen; nånting som alltid är garanterat att göra mig deppig när jag tänker på det. Absolut ingen missunnsamhet, men… Jag vill också ha det där. Jag skulle kunna ge upp det mesta i mitt liv mot att få stadga mig med en själsfrände på det där viset. Jag tror inte att han, eller folk i allmänhet, fattar hur enormt tungt jag tycker att avsaknaden av tvåsamhet är.
Så nu var inte bara Facebook snälla och gnuggade singelskapet i mitt ansikte (kan man ens direktöversätta så?), utan jag blev även hånad för det. Av honom – en person som har sitt på det torra kärleksmässigt. Fyyyyyyy fan! Det är som att en miljardär går ner till rännstenen och pekar och skrattar åt en uteliggare. Fyyyyyyyy fan, I tell you!
Var en god vinnare. Snälla.
När Sverigedemokraterna kom med i riksdagen gick en del av mina Facebookvänner ut med att de tänkte ta bort alla sina SD-sympatiserande vänner. Själv lät jag bli, mest eftersom jag av principskäl anser att folk ska få tycka vad de vill. Åsiktsfrihet och demokrati måste få vara viktigast av allt!
Men nu går det inte längre. Jag har märkt nånting fasansfullt. Människor jag har som vänner på Facebook har åsikter jag bara inte kan tolerera. Fullkomligt OACCEPTABLA värderingar. Jag har försökt att se mellan fingrarna, men det går bara inte. Jag skulle ge upp en del av mig själv om jag lät det här passera.
De gillar Adam Sandler. Jag måste kämpa mot gråten när jag skriver detta. Adam Sandler, liksom. Jag trodde att jag kände folk, och så… tycker de så. Jag blir bedrövad.
Jag försökte Facebook-trolla folk igår. Ingen gick på det. Folk vet att ingen skulle vara dum nog att föda mina barn. 🙁
