Eller okej, kanske inte. Men jag har en bild som jag, helt själv, tog framför TVn. En bild föreställande en av ärkebiskoparna eller vad de nu är för något. Frågan är… Vad har han i tinningen? Är det en mikrofon? Är det en gigantisk vårta? Är det en kvarglömd hudfärgad hörlurskudde? Är det en rullad affisch, eller kanske pain riche eller Tarzans lian?
Men så visar de Outsiders på TV, och plötsligt känns det lite lite bättre. Det kanske finns hopp om mig, trots allt.
Nån som funderat på hur TV-shop hela tiden lyckas få allt (förutom lösningen de säljer) att verka så komplicerat?
Just nu är det Ensam Hemma 2 – Vilse i New York på TV. Som jag ska titta på. Och grina till. Det är tamejfan alltid kört när jag tänker på tanten med duvorna. VARJE ÅR ÄR DET SAMMA SAK!
Fy fan. Nu har jag sett alla Breaking Bad-avsnitt. Förmodligen den första tv-serie som jag gillat sedan Sex and the City. Och nu är det slut. Jag känner mig så… tom. Tom, och med en stark lust att börja laga metamfetamin.
Jag var hos mormor igår. Hon letade igenom TV-tablån och läste upp vad som skulle visas.
Mormor: … Sen är det ”Det knullande paret”. Svensk kortfilm.
Jag: Oj, ja det låter ju spännande.
Mormor: Det låter intressant. Ja, de håller ju i alla fall på i en kvart, sen är det klart.
Jag: Hehe… heh.
Här kommer en mening som jag inte säger så ofta: Idag reflekterade jag över att det ibland är ganska skönt att vara singel! Idag har jag nämligen sträck-sett hela första säsongen av Breaking Bad, utan att någon klagat på att jag legat i soffan i kalsonger hela dagen. Woohoo!
Om det inte hade varit roligare att skeda med någon fin person av det täcka könet, som också hade velat se hela första säsongen utan att klaga? … HÅLL KÄFTEN! 🙁
