Anledningen att jag slutade blogga var två saker.
- Bloggaren Daniel skrev ut checkar som personen Daniel inte kunde betala. Jag var (och är) sjukt självutlämnande, och gillar det. Men när personer i verkliga livet kommer fram till mig och börjar diskutera tuggummi i könshår, då förvandlas jag till en blyg liten pojke. Och den där diskrepansen mellan mitt blogg-jag och riktiga jag gör att jag känner mig som en hycklare.
- Personer som jag inte vill ska läsa bloggen, läser bloggen. Det är lite knepigt att komma runt. Jag kan inte direkt sätta ett lösenord på varje inlägg för det förstör lite av tanken med en blogg. Jag vill liksom inte att min familj och närmaste kollegor ska läsa om… well, tuggummi i könshår. Men samtidigt vill jag kunna skriva om vad jag vill.
Nu börjar suget efter att skriva komma tillbaka lite smått. Men ser ni mitt dilemma? Därför frågar jag er, forna bloglovers: Vad göra?
ALTERNATIV A: Börja om från början; börja om på nytt. Starta upp en ny blogg som inte så uppenbart förknippas med personen Daniel. Kanske en hemlig, som ingen kommer få veta tillhör mig.
ALTERNATIV B: Skita i vad alla i familj och vänner tycker. Klarar de inte av att läsa pornografiska skildringar av vår samtid så kan de bara fara åt helvete. Jag bygger om bloggen från grunden och fortsätter där jag slutade.
ALTERNATIV C: Lägga ner alltihopa och växa upp. ”You 32-year-old baldheaded fag, blow me. You don’t know me, you’re too old, let go. It’s over, nobody reads blogs!”
Skriv och berätta.
