Som av en händelse märkte jag idag att skidåkerskan Anna Haag och den kära ledaren Fredrik af Reinfeldt är väldigt lika. Eller hur? Se på tänderna! Ögonen! Kan det vara så att de egentligen är samma person? Vad tror ni? Jag tror det.
… Och JA, jag kanske råkar vara en smula uttråkad på jobbet, såhär i semestertider. So sue me!
Sällan har någon lyckats härma en filmkaraktär så bra. Det är HELT sjukt.
Den som lyckas pricka in karaktären vinner en het dejt med mannen på bilden. Det låter väl bra? Eller? … Hallå?
Azzå ja e ba zååååå zexig! *ler*
Jag har ju som bekant köpt en lägenhet vid Brommaplan. En tvåa på 54 kvadrat. Jag går visserligen ner tio kvadrat från nuvarande lägenheten, men å andra sidan är det hälften så hög avgift och dessutom… Ja, jag slipper den där förbannades jävla usla och allmänt hemska pendeln. Flytt blir – förutsatt att jag får min nuvarande lägenhet såld – den 31 Januari. Sen tänker jag aldrig mer se åt pendeltåget… förutom när jag ska besöka mormor.
Hur som helst! Jag utlovade bilder, och här är de. Tänk nu på att det alltså inte är jag som har inrett på bilderna. Inte för att dissa någons livsstil eller smak, men det där är… inte min grej. Den nuvarande ägaren är enligt mäklaren ”en ung säljare som tjänar massor med pengar” – lite bratvarning med andra ord. Därav minimalt med möbler men däremot en enorm vinkyl för all Dompa. Nåja.
Vardagsrummet, där undertecknad med fördel kommer att kunna vräka ut sin lekamen. När jag tittade på lägenheterna stod det mellan denna och en som var en halv trappa upp, men det blev den här (tre trappor upp) av rent pornografiska skäl.
Hallen. Balkongen. Badrummet. Det enda jag inte gillar är väl att badrummet är så litet (jag är van vid ett där det får plats ett badkar). Dessutom anar jag att inte kattlådan får plats nånstans. Herregud! Vad ska jag göra? Tips, någon?
Köket, med så kallad ”öppen planlösning”. Kanske världens fulaste köksbord och stolar. Ska det vara styrelsemöte där eller?
Sovrummet. Inget jättefan av fondtapeten, men tapeter har ju i allmänhet fördelen att de inte är permanenta om man inte vill.
Såatteh… ja. Där har vi den. Vad tycker ni? Är det ett pissköp, eller ser det ut som nånting man i nån halvt realistisk verklighet kan trivas i?
Jaha! Då var alltså skägget borta, och här har vi en liten genomgång över de olika skägg-stilarna som testades.
Det är nog få som kan bära upp den här sortens skägg.
Daniel Werner? Colonel Sanders? Det är det egentligen ingen som vet.
Varför tycker jag att mustasch-alternativet var märkligt attraktivt? På ett hipster-vis.
Arg-tysk-man-på-40-talet-style!
Jaha. Borta.
Känns ovant. Men…. ptja, det växer ju ut igen.
I morgon ska jag åka upp till Dalarna, och hälsa på Micaelas familj. Det känns väl… sådär roligt. Inte för att jag inte vill träffa hennes familj, utan mest för att jag är sjukt nervös. Samt det faktum att jag är en introvert eremit som är lika social som en marulk, typ.
Men det ska gå! För att inte skrämma slag på alla dalmasar och kullor däruppe så har jag bestämt mig för att det får vara nog med skägget nu. Jag har låtit det växa i ett par månader, fram till ett stadie som nu befinner sig efter ”Lodis” och strax innan ”Tomte”. Och idag ska det bort.
