Nyckelord

Porr

Besöker

Visualisera ett stort och förhållandevis tyst lunchrum. Visualisera hur jag sitter för mig själv, bläddrandes bland Instagram.  Visualisera hur jag då plötsligt råkar slå på ljudet, mitt under ett klipp föreställande tre salongsberusade tjejer som flams-skriker ikapp.

Visualisera att alla på mitt jobb nu tror att jag tittade på porr på arbetstid.

Det här inlägget kommer förmodligen bli något av ett socialt självmord, men jag har ett dilemma.

Jag har ju som ni vet köpt en mac. Nu har jag använt datorn i ett par veckor, och jag fullständigt älskar den. Allt är så simpelt! Bara att klicka på det man vill göra. Ladda ner ett program? Inga problem, dra programikonen till programmappen. Redigera en bild? Öppna bilden, ändra storlek, stäng.

Macen är fin också må ni tro. Den har kommit till att bli som en son för mig; en son jag ömt vill hålla i famnen och känna doften av. Fast av metall. Jag vårdar den ömt; ser alltid till att det inte kommer smuts över skärmen, och blåser alltid rent tangentbordet innan jag fäller ihop datorn för kvällen. Det får helt enkelt inte hända den nånting.

Men som sagt, det finns en liten nackdel. En nackdel som heter porr. Jamen ursäkta mig då! Jag är en man, jag har behov! Ibland behöver man, så att säga, vara sin egen lyckas smed en liten stund. Och då brukar jag, sjuk som jag är, ta till pornografiskt material. Men problemet är att jag inte vill besudla macen med sånt. Macen ska inte behöva få veta att det finns såna hemskheter där ute. Den ska bara användas till bloggande, videoredigering och andra intellektuella saker.

Så till följd av detta behöver jag, varje gång lusten pockar på, byta till den gamla datorn. Dvs, flytta på macen och gå och hämta PCn. Sedan koppla om musen, sätta i ethernetkabeln, och dubbelkolla att jag inte satte ner macen i brödsmulor. Ständigt samma förfarande! Det går snart inte längre.

Jag menar, det här är ju löjligt. Ska jag behöva ha kvar min gamla dator, istället för att sälja den, enkom för att ha den som porrdator? ”Daniel Werner har en porrdator” kommer ryktena att gå. Folk kommer tro att jag är den störste porrmissbrukare som någonsin har existerat, eftersom jag behöver ha en dedikerad dator bara för snusk.

Vad ska jag göra? Förutom att växa upp.

Nu är det flera personer som frågat om jag verkligen förlorade mitt jobb igår, på grund av det ofrivilliga bögporr-surfandet. Och där är svaret nej. Givetvis inte. Det var ett försök till skämt, men jag är ju inte så bra på sånt.

Jag fick däremot stryk, böter och fängelse i 2½ år. Men inte sparken.

Inatt drömde jag att jag började jobba igen efter semestern. Till min stora chock var allting annorlunda. Nån smart person hade kommit på att man skulle slå ihop teknisk support (där jag jobbar) och sälj. Så nu var fokus på att försöka lösa kundens problem och samtidigt sälja en massa.

När jag kom in i den nya salen vi hade blivit flyttade till märkte jag hur alla satt som telefonapor i varsitt bås á nån halvmeter. Inte alls som det sett ut tidigare. På skärmen fanns det inga verktyg för felsökning utan bara ett gäng knappar där man kunde boka på nya mobilabonnemang. Jag totalvägrade, satte mig i mitt bås i hörnet, och började att surfa porr istället. Fråga mig inte varför. När dagen hade gått kändes det helt vidrigt inför att behöva gå tillbaka dagen efter.

”Okej, jag vill börja på Core (en annan grupp på mitt jobb)! Hör ni det?! SNÄLLA låt mig börja på Core!” skrek jag medan jag sprang ut och försökte få tag på min gamla chef. ”Du måste kunna massa SIP-signalering för det” sa en gammal barndomskompis, som av okänd anledning nu jobbade där, stöddigt. ”Men det kan jag ju redan!” ropade jag, men ingen hörde mig.

Istället hörde jag min nya chef bakom mig. ”Daniel! Har du tid en stund?” Och det hade jag ju, så vi satte oss i cafeterian. Han förklarade att min säljstatistik var helt värdelös och undrade varför, varpå jag blev ilsken och menade att detta inte längre var teknisk support utan sälj.

När jag sagt det kom en 14-årig kille och satte sig bredvid mig vid det runda bord där jag och chefen pratade. Han började att ropa saker till sin kompis som satt bakom chefen, så det var omöjligt att ha ett samtal. Jag vände mig till 14-åringen och bad honom irriterat att försvinna. Han blev superarg och börajde att putta på mig.

”Du kan dra åt helvete!” skrek jag, bara för att finna att jag i samma stund har vaknat och skrikit rakt ut i ett tomt sovrum.