Nyckelord

Blogg

Besöker

Trumpeter ljuder över nejden och konfetti regnar längsmed husfasaderna – FREDEN ÄR HÄR! Eller ahem. Nä. Inte riktigt så pass. Däremot har jag idag fixat något av en ny bloggdesign. Snarlik den förra, men lite cleanare och lite fräsigare. Och möjligen lite frumskare. Vad nu det är.

NYHETER:

  • Det ska nu gå att kommentera med t.ex sitt Facebook-konto! OMFG, bara sju år efter alla andra. Well, vi testar iaf. Blir det en massa spam och omöjligt att moderera så får vi antingen gå tillbaka eller gå över till att man måste skapa ett konto för att kunna kommentera (det känns ju lite hybris-aktigt eller?).
  • Nu har jag relevanta saker under ”liknande inlägg”!
  • Det går nu att GILLA inlägg, genom att klicka på det lilla hjärtat under texten. Och de mest gillade inläggen syns i en lista i menyn till höger.
  • Apropå menyn till höger: Den följer med när man scrollar. Irriterande eller ballt, you be the judge.
  • En ny ”Nörderiet”-avdelning där jag tänkte lägga upp allt trams jag samlat på mig över åren. Det är en stor hobby så varför inte?
  • Bloggen har nu stöd för Infinite Loading™©® – så nu kan man ladda inlägg utan att behöva gå in på nån ny sida – ända tills datorn brinner upp.
  • Alla bilder är inte längre HELT uppfuckade pga att jag failat CSS-koden.

Så… Vad tycks? Yay? Nay? Far åt helvete? Något ni saknar? Något som inte fungerar?

Som av en händelse bifogar jag här den gamla designen, så kan ni jämföra och vara glada.

Nu, kära barn, har jag till slut kastat bort den fula subdomänen blogg.danielwerner.se och bara gått över till danielwerner.se. Jag har haft huvuddomänen som en egen sida i åratal, där jag typ… hade en sjukligt ful placeholder-sida med ett CV som inte fungerade, samt några gamla projekt jag slutat jobba på sen länge. Så fuck det. Bloggen är allt jag har, take it or leave it!

Säg gärna till om ni märker länkar som inte längre fungerar, bilder som inte fungerar, eller att ni har fått hår på märkliga ställen.

Och så plötsligt, under ett segt nattpass, fick jag lust att blogga lite. Vilket ledde till att jag såg över designen lite. Vilket ledde till att jag insåg att den var full med buggar. Vilket ledde till att jag gjorde om alltihopa från grunden.

Vad tycks?

Före såg det ut såhär:

tidigarebloggdesign

För det första vill jag typ beklaga mitt tidigare emo-anfall till inlägg. Det känns mycket bättre nu. Don’t get me wrong, jag känner verkligen att folk i allmänhet inte tycker om mig. Att de tycker jag är OK på sin höjd, men aldrig gillar mig. Men! Det känns bättre. Jag tror att vädret gör mycket – även om det för tillfället är vinterklimat igen – och att jag kommit in lite bättre på jobbet.

Men till saken.

Såhär är det. Eftersom jag i princip lagt ner bloggen pga för få läsare, för mycket näthat (tjejer kan också näthata – who knew?), och att ingenting händer i mitt liv, så har jag fått upp ögonen för ett annat bloggprojekt. Jag vill skapa en internationell blogg/webbsida om nörderi! Jag tänker mig en sida där jag bloggar om spel, film, nördprylar, samlarsaker, osv. Komplett med en del streaming av spel jag spelar, lite videor, osv. Jag tror att det skulle kunna bli bra och kul.

Och missförstå icke – jag förväntar mig inte miljoner läsare. Jag blir inte nästa Pewdiepie. Men på en internationell sida på engelska kan jag nå ut till så många fler. Även en halvdassig internationell blogg får fler läsare än en hyfsat bra svensk sådan. Jag känner att jag nått vägs ände med att blogga i Sverige. Jag är rätt rolig, ja, men inte tillräckligt radikal och om jag skriver om nåt kontroversiellt kan jag sedan inte ta den obligatoriska kritiken som tillkommer.

Från början tänkte jag mig en nyhetssida om nördiga ämnen, men efter att ha börjat skriva lite inlägg om det insåg jag att… det inte är så kul. Jag brinner inte för att skapa clickbait-inlägg om en stor mängd ämnen när jag själv bara är intresserad av vissa av dem. Så jag har bestämt mig för att skriva mer utifrån min egen synvinkel. Den första stora frågan är om jag borde:

  1. Ändå skapa någon slags nyhetssida, tänk typ kotaku.com, med objektiv information om saker som intresserar mig. Jag tycker förstås att det är roligast att skriva utifrån mig själv, men samtidigt är det kanske dumt att låsa in sig på sig själv. Kanske kan blogg-biten vara en del av nyhetssidan? Jag vet inte.
  2. Fullt ut lansera mig själv som sidans medelpunkt, och blogga om mitt eget liv tillsammans med nörderiet. Jag vill ju börja streama lite spel och sånt, men med denna approach skulle den biten bli väldigt central. Kanske för central?

Och sedan till det andra stora problemet, och det är här det börjar bli löjligt på riktigt. Domännamnet. Det är helt sjukt – jag klarar inte av att välja domännamn, bli nöjd, och sedan köra på det. Jag har funderat från och till angående det här i flera år nu. Flera år! FLERA ÅR!!! Här kommer en liten lista på domännamn jag registrerat bara det senaste året,  för att illustrera sinnessjukdomen.

  • geekcravings.com
  • geekhunger.com
  • geekflame.com
  • hypedig.com
  • hypello.com
  • geekswede.com
  • geekapex.com
  • geekbent.com
  • kekepop.com
  • winhype.com
  • geekwatcher.com
  • manaflare.com
  • geekindeed.com
  • mrwerner.com
  • thewerner.com
  • arcaneflare.com
  • manablast.com
  • hypestrike.com
  • hypegrade.com
  • hypesome.com
  • hypeforge.com

Det här är bara en liten del av den 55 domäner långa listan. 55 domäner på ett år! Det är en sisådär 7000 kr i registreringskostnader och en fullständigt ENORM mängd velande från min sida. Glöm sen inte att varje namn har föregåtts av mycket brainstorming där jag skrivit upp alla domäner jag gillat och sedan valt ut en eller två. För ungefär en tredjedel har jag faktiskt börjat koda sidan, kanske skrivit 1-5 inlägg, och sedan börjat tycka att namnet låter fånigt och gett upp. Repeat.

Och alltså… Jag tror på riktigt att det är nån slags psykisk ohälsa med i bilden. Min veliga och osäkra personlighet hör säkert till saken, men också en känsla av att inte våga binda upp sig. Inte våga släppa allt och bara satsa på något. Och har jag någonsin tyckt något är bra så har jag frågat runt på nätet, fått negativ kritik (vilket kanske t.o.m bara varit trollande från deras sida), och då gett upp. Hela tiden det här med att bry sig så ofantligt mycket om vad andra tycker. Jag vet ju att namnet egentligen är struntsamma. Man kan ta vad som helst! Vad fan är google? Vad fan är flickr? Vad fan är instagram? Men för mig är det nån sorts prägel på perfektionen. Det måste bli ett namn som alla älskar.

Det blir heller inte lättare att hitta ett bra namn när man har det här med semantisk mättnad. För de som inte känner till begreppet: Testa att läsa ordet ”saken”. Upprepa det för dig själv 30 gånger. Saken… Saken… Låter det inte fånigt? Är det svenska? Är ”saken” ens ett riktigt ord?

Så… Ja. Såhär ligger livet till just nu. Jag blir deppig av att jag har många bra idér och ämnen jag vill skriva om, men inte kommer till skott eftersom jag inte lyckas hitta det där namnet som åtminstone har någon liten potential att slå igenom.

Vad tror ni? Vilket av ovanstående namn tycker ni är bra? Har ni något annat bra namn på sidan, eller tips som skulle passa? Kommentera eller maila mig vettja! Det finns risk att jag inte svarar pga mycket jobb, dålig ork, och allmän tankspriddhet just nu – men jag blir superglad för alla som har lust att bolla idéer med mig.

”Men, vad är nu detta? Du skriver att du ska sluta blogga och sen bygger du om hela sidan? ÄR DU FRÅN VETTET KARL?!”

Ja jag vet, det är lite märkligt. Men jag greps av en kort stunds sug att jobba på bloggen, och det här är produkten. Jag lovar inga större förbättringar vad gäller hur ofta jag skriver, men det här är alltid något.

Nyheter:

  • Responsiv design! Nu kan man läsa bloggen på diverse olika skärmstorlekar – inklusive mobiler – utan att allt ser ut som en skål med bajs.
  • Oändlig scrollning! No more ”nästa sida”.
  • Andra spännande detaljer som får det att fullständigt VATTNAS i era munnar.

Bra? Dåligt? Buggar?

Undertecknad, anno 2015!
Undertecknad, anno 2015!

26 Mars 2015
Stockholm

Det är dystra tider för den här bloggen. Jag vill inte slå på stora trumman och säga att den är helt nedlagd, för rätt som det är får jag lust att dela med mig av nånting igen. Men just nu… not so much.

Anledningen är flera:

  • Jag har fått jobb som drifttekniker på NOCen (nätövervakningen) på det företag jag jobbat på de senaste fem åren. Awesome hittills. Om två veckor börjar jag köra nattpass en tredjedel av tiden. Får väl se hur det går, men än så länge känns det hur bra som helst. Dock tar jobbet en hel del tid.
  • Det händer inte så mycket spännande saker i mitt liv längre. Det är vardag, på gott och ont.
  • Jag har eventuellt lite andra webbprojekt att jobba med. Ett som kanske kan bli större och generera lite mer intäkter, vilket osökt leder mig in på den sista punkten.
  • Nu har jag bloggat relativt flitigt här i nästan åtta år. ÅTTA ÅR! Resultatet av det är ungefär 300 besökare om dagen. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli någon ny Kissie, men det hade varit roligt att bli lite mer känd i bloggosfären. Jag hade kanske behövt vara lite mer radikal, men varje gång jag skrivit något kontroversiellt har jag inte klarat av de negativa åsikterna. Jag skrev negativa saker om radikalfeminism för ett tag sen. Sen blev jag kallad kvinnohatare och fick flak från diverse håll. Nånstans där dog mitt intresse för bloggen, Birro-kränkt som jag ibland blir.

Och för att spä på hela denna misär, nu när vi ändå är igång, så kan jag med en klump i halsen meddela att det ICKE blir någon Eurovision Song Contest-liveblogg i år. Jag ska nämligen jobba natt den 23/5, när finalen sänds.

Jag kommer säkert skriva här igen nån gång, ska ni se.

För pressackreditering, intervjuförfrågningar och spontant nakenbildsskickande, vänligen kontakta:

Daniel Werner
daniel snejbel-ej danielwerner dått se

Just nu känns det som att den här bloggen hostar sina sista dödsrosslingar innan flatline:n är ett faktum. Jag vet inte riktigt varför. Jag har en underbar flickvän – ja, det är sant. Men det förklarar inte varför varken fantasin eller inspirationen finns där. Jag befinner mig i nåt slags brainfog-stadie där det känns ungefär som att det är en blockad i hjärnan som förhindrar mig från att tänka klart. Som att det är ett abstrakt hinder framför mig, och så snart jag kommit över det kommer tankarna att flöda fritt.

Dessutom har jag väldigt svårt att hitta ord, både i skrift och tal. Mest tal; eller det är väl det jag märker allra tydligast. Är det såhär för alla människor? Jag tycker att det är minst tio gånger om dagen jag tvingas säga ”nä, det ordet är försvunnet just nu” mitt i en mening.

Antingen genomlider jag en period av extrem tankspriddhet, eller så är det nån slags hjärntumör på gång. Den som lever får se. Förutom om tumören trycker mot synnerven, då får jag inte se. Haha. Lite humor sådär.