You’ve stopped caring, haven’t you?!
Tillbaka från en sjukt mysig helg, med höjdpunkter som dessa:
- Cirka fem timmars vandrande på Nationalmuseum. Gammal och ny konst i olika färger och former. Mysigt värre, men med helt döda fötter som biverkning.
- Jag impulsköper Jello i den lokala matvaruaffärens exotiska sortiment och inser kort därefter att man inte fick med någon form. Jag häller då ned Jello-massan i ett champagne-glas. När den stelnat har jag plötsligt fått en röd ätbar dildo som jag snaskar på medan jag försöker få den att inte glida ur händerna. Allt detta till Mimmis stora skratt.
- Tacos!
- Salahuddin försöker rymma när jag har fönstret öppet under en längre städ-session. Plötsligt står han ute på fönsterblecket och ser orolig ut. Rymningsförsök eller självmordsförsök – you be the judge!
- Vi ser både Star Wars episod V och episod VI. Även fast Mimmi somnar under VI. En dödssynd som jag är villig att se mellan fingrarna på, eftersom det är efter museum-dagen.
- Jag skjuter en man i Reno, bara för att se honom dö.
Mimmi kommer ikväll! 😀
Det kan ju för tusan inte vara helt normalt att sakna en annan människa så infernaliskt mycket, efter att bara ha varit ifrån varann i två dagar!
Eller kan det…?
Jag drar mig till minnes en episod som utspelade sig 2005, kort efter uppbrottet med min första tjej. Jag var allmänt nedstämd och sådär. Men så, i den mörkaste av timmar, så kom detta i ett mail på Helgon.net:
Öh.. hej.
Det här kommer låta jättedumt. Och du får tycka jag är konstig och låta bli och svara på det här mejlet om du vill 😛
Men öh.. får jag bjuda dig på bio? :S
Jag såg direkt att det icke var nåt för mig. 15 år, där tog det stopp för mig direkt. Tänkte svara snällt och skrev:
Hejsan.
Det var roligt att du skrev, blev jätteglad. Men tyvärr är du lite för ung för mig.
Hang in there och lycka till. 🙂
varpå jag fick svaret:
Haha, vad läskigt att du ens svarade.
Men.. jag ville ju bara bjuda dig på bio jag tänkte ju inte.. men.. aja. 😛
Tack för svaret iaf ^^
… Hahaha! Hon ville inte ens något! Fyfan, man kände sig både dum och dissad på samma gång.
När inte längre vanliga kraftuttryck räcker till för att beskriva saker, då vet man att det är bra.
Dejten är slut, och jag kan bara säga att hon är något så otroligt fin och underbar, den tjejen.
Kära vänner… I morgon ska jag på dejt. Och nervositeten börjar nu komma ganska så enormt mycket. Alla tecken är där. Plötsliga kräkningar. Stark svettning över hela kroppen. Okontrollerad urinering. Urgh. Önska mig lycka till.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
