Det här är Salahuddin. Han är 11 år, och har många nöjen i livet. I morse t.ex, valde han att förära oss med en välplacerad spya på Dorthes tröja.
Tack, Salahuddin!
De är listiga de där katterna. I morse, när jag gick upp, så hoppade Salahuddin direkt upp i sängen och ville gosa. Det gör han alltid när han är hungrig. Om det inte fungerar så börjar han bitas eller skrämmas (dvs tok-springer upp i sängen och tittar på mig, sen springer han ner och ut i hallen, sedan repeat). Idag fick jag och Dorthe erfara steg tre i krigsföringen.
Salahuddin började hosta en massa, precis vid matskålen. ”Är det dags nu?” sa Dorthe, och menade på att Salahuddin inte kräkts på flera veckor nu. ”Nejdå, han bara hostar lite för att få uppmärksamhet” fnissade jag och klappade lite på honom. Sen gick jag och satte på mig min rock och skulle springa till jobbet. När jag tog i dörrhantaget passade Salahuddin på att lägga två välplacerade spyor på vardagsrumsgolvet. Således tvingades Dorthe förlora sin spyupptorkaroskuld alldeles för tidigt, och jag kan bara be för att hennes psyke är hyfsat intakt.
… demonkatten Salahuddin är här.
Det här är Salahuddin. Han är tio år, och anställd som sällskapskatt. Salahuddin har svans.
Dorthe har köpt en ny systemkamera, och tog den här eminenta bilden. Det är nog den bästa bild jag har på Salahuddin, eftersom jag själv är ungefär lika bra på fotande som jag är på home styling… och jag har gula tapeter. Exakt.
Och ni som är nyfikna på hur Dorthe ser ut, ni kan ju göra som i CSI, där de tar reflektionen i nåns öga och mixtrar och knepar i deras Super-Photoshop™ för att slutligen få ut ett porträtt i A3-format, typ. Gör det!
De senaste dagarna har Salahuddin (min katt för er oinvigda) betett sig väldigt illa. Han har klöst på soffor, stört mig när jag tittat på tv, och andra hemskheter. Måttet var rågat i förmiddags, när han plötsligt krävde PÅFYLLNING av torrisar trots att han redan fått mat. Det här fick inte fortsätta. Vår lilla rebellstyrka här hemma lyckades som tur är driva tillbaka besten, så nu får han sitta i kattlådan och skämmas.
Nåja. Man är ju ingen George Lucas direkt.
Fru Domare… Juryns representanter…
Jag vänder mig idag till er i ett överdrivet delikat ärende. Ett ärende som förhoppningsvis ska bestämma den ökände brottslingen Salahuddins framtid. Hans tidigare brott har varit smärre förseelser i form av olaga mattiggande, ringa nedputtande av prydnadssak, samt några lättare former av jamande för tidigt på morgonen. Han sitter dock nu häktad för något mycket värre.
Idag har Salahuddin – hädanefter refererad som ”den åtalade” – gjort sig skyldig till det grövsta jag sett på många år, vilket endast lämnat mig i avsky mot detta hatbrott. Det finns bara ett ord, och det är ondska. Här är en kort rekonstruktion.
Jag ska hämta den åtalade där han ligger i sovrummet; något han vet att jag inte samtycker till (men som ändå är lagligt än så länge – jag har lämnat in en motion till 2010 års lagrevision). Under tiden sjunger jag ljudligt med öppen mun, något som jag ibland gör när jag är hemma och tycker lägenheten är för tyst. I samma stund som jag tar upp den åtalade så inser jag att han har blivit laddad med statisk elektricitet där han legat. Det är dock för sent. Mina muskler går inte att hejda, utan de för armarna tillsammans med den åtalade mot min öppna mun.
PANG, säger det, och det som tidigare känts som en på miljonen är nu ett faktum. Elektricitet hoppar från den åtalade till min högra framtand, och smärtan är under en kortare stund totalt olidlig. Jag släpper den åtalade i sängen strax intill, och tar mig för munnen.
Jag utgår från att detta varit en länge planerad handling från den åtalades sida, och jag röstar för livstids fängelse på vatten och torrisar.
Tack för ordet.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
