Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Jag pratade lite med en twitterkompis idag. Och när man pratar med en twitterkompis så innebär det att man utbyter oneliners på 140 tecken.

Hon berättade att hon, på grund av vissa livsval, fått glåpord om att hon inte är lika mycket kvinna för det. Och bekräftade att hon visst var kvinna. ”Pics or didn’t happen” skämtade jag, på det sätt som jag – på gott och ont – brukar göra. ”Haha”, skrev hon, och så pratade vi vidare om annat.

Efter ett tag kom hennes man in i bilden, och twittrade han också. ”Kom hit och försök ta bilderna själv, jag behöver något att få ur mig aggressioner på.”

”Whoa”, tänkte jag, men anade att det kanske var på skoj det också. Sen kom nästa tweet: ”Jo, men snälla, kom hit och försök ta snuskbilder på min fru. Jag lovar att du får en överraskning på köpet! :)”

Och ungefär där gav jag upp den diskussionen och förklarade mig. I samma veva hade han även skrivit de bevingade orden ”självömkande jävla meskuk” på sin egen twitter, vilket jag också antar är riktat mot mig.

Jag är mycket väl medveten om att kvinnan i fråga är gift. Hon förstod att jag skämtade; det gjorde inte han. Absolut, jag kan respektera att man som äkta man kan bli upprörd om någon tokraggar på  ens fru. Men även om jag nu hade gjort det så tycker jag att det är hemskt är att man då direkt ska börja hota med stryk. Så urbota larvigt. Vad är det för stenålderstänk? ”Du dum, jag slå dig.”

Det som om möjligt är ännu larvigare är hur många annars vettiga tjejer som vill ha den här sortens killar. Hur det är i just detta fall ska jag inte spekulera i, jag känner inte dem mer än den här lilla fadäsen, men det är ändå ett ganska vanligt fenomen. Många kvinnor vill ha män som kan skydda dem. De vill oftast inte ha män som slår andra män på käften, men de vill ha män som kan slå andra män på käften. Och det är så fruktansvärt äckligt.

Därför vill jag passa på att vända mig till alla tjejer som i någon verklighet kan tänka sig intimt umgänge med mig: Jag kan inte skydda er. Jag är kort, svag, feg och konflikträdd.

Här är ett tips till alla män som läser. Dvs typ 5% av min läsarskara.

Jag skulle igår förena två nödvändiga måsten, i stressens hetta. Jag borstade tänderna medan jag satt på toaletten. Och ja, det gick ju bra. Trots att jag är kille kan jag vanligen göra två saker samtidigt (men inte tre, då blir det lite för komplicerat).

Problemet uppstod dock när jag skulle spotta ut tandkrämsskummet. Jag var inte riktigt färdig på toaletten, och jag ville inte heller sitta kvar och vänta med uppblåsta kinder. Så jag spottade ut tandkrämen i det lilla utrymme som bildats mellan toalettsitsen och min vältrimmade kropp. ”En diger men fullt möjlig uppgift”, tänkte jag medan jag formade munnen och lät skummet forsa ut.

… vilket igår slutade i lokal tragedi. Och tandkräm över hela snoppen.

Bara en kort söndagsnotis:

Jag var precis nära att ställa in en vanlig porslinstallrik i ugnen. Jag hade inga större funderingar över det, men medan ugnen värmdes upp fick jag en ”Use the force, Luke”-liknande vision med upplysningen att det inte kommer att fungera.

Då lät jag bli, och insåg efter lite snabbt googlande att tallriken skulle ha spruckit. Tack, Obi-Wan.

Jag måste nog beställa en magpumpning snart. Köpte mat från O’learys ikväll. Och det är absolut inte så att de är dåliga. Tvärt om, de har bra mat där. Men jag beställde en 200g oxfilé med pommes och bearnaisesås. Och min magsäck är så liten att den troligen är mindre än min pung. Inte för att min pung är abnormt stor. Men det vill ju inte ni tänka på, så det förstår jag inte ens varför jag skriver. Hej!

Efter hälften av oxfilén och ännu mindre av pommesarna började kroppen säga ifrån. När 75% var förtärt var det nästan att jag anade en klökning. Men det var samtidigt så gott! Inte ett dugg skulle gå till spillo. Så jag mumsade i mig. När de tre sista pommesbitarna var kvar fick jag ångest och var tvungen att ställa mig upp och stampa lite. Sen åt jag upp dem också.

Jag klarade det, men nu är jag död. Jag bara ligger i soffan och pustar som om jag ska föda barn ikväll. Det här är inte paltkoma, det är paltdöd.

Hår: Nyduschat och således nästan obehagligt fluffigt.

Skägg: Kliniskt och metodiskt nedtrimmat till exakt 4 mm, och sedan behandlat med en uppsjö av vårdande oljor.

Uppsyn: En blandning mellan ”jag försökte skapa en sensuell pose” och ”jag är så trött att jag inte vet var jag är”.

Telefon: iPhone 4S. När femman släpps blir det en femma.

Passerkort: Tillhörande ett svenskt telecomföretag.

T-shirt: Team Liquid-motiv. Starcraft 2 alltså. Datorspel alltså. Nörderi alltså.

Skjorta: En grågrön historia inköpt på den exklusiva märkesbutiken ”Mr Price” i Sydafrika.

Skärp: Ett slumpmässigt utvalt läderskärp, inköpt då det gamla skärpet var så slitet att det spontant gick av på mitten.

Underkläder: Hotpants med spets, från Gina Tricot.

Byxor: Jeans, inköpta på JC. Jag gillar JC när det gäller jeans. Annars gillar jag dem inte.

Strumpor: Svarta. Kolsvarta faktiskt. Jag tror de kommer från Dressmann.

Skor: Mina Converse, som jag faktiskt – tro det eller ej – är ganska nöjd med. Trots bestyren när jag skulle inhandla dem.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27