Det här med kexchokladätandets ädla konst är farliga saker, har jag fått lära mig den hårda vägen.
Det känns som att hela dess existens är programmerad att straffa den som försöker äta. Vid varje tugga lossnar miljontals mikroskopiska flagor, som sedan faller ner och sätter sig mellan stolen/soffan och ens oskyldiga manskropp.
Någon timme senare reser man sig, för att märka att allt har smält ihop och bildat en stor, ond chokladfläck på byxorna. Oftast precis på ett sätt så det ser ut som att man bajsat på sig, vilket såklart är uppskattat.
