I natt drömde jag märkliga saker. Jag var på jobbet och arbetade i godan ro. Plötsligt rapade jag jättehögt. Då blev en kvinnlig kollega jättearg och kom förbi och skrek åt mig. Detta tolererade jag inte, så jag gav henne flera örfilar. Sen ångrade jag mig, eftersom det trots allt var jag som hade rapat. Så jag bad om ursäkt, massor med gånger. Sen vaknade jag.
Jaha, ja…
För övrigt funderar jag på att publicera en bok om bloggen, i pocketform. Vad säger ni om det? Köpa eller löpa?
Situation på jobbet nyss. Jag sitter och jobbar i godan ro, tvingar ner min voip-config och äter schweizernöt-choklad. Plötsligt nyser jag jättehögt. Kort därefter skriver en kollega på msn.
Marcus säger (12:31):
prosit
Nu är det tredje gången exakt samma sak händer. Till saken hör att Marcus sitter typ 30 m bort i stojig kontorsmiljö. Galet.
Kund: Ja, det fungerar nu. Jag vet inte vilket nummer jag har här bara, vi har fått två uppgifter.
Daniel: Ahaaa, okej. Jag ser vilket som är inlagt i växeln här. Vill du ha papper och penna?
Varför sa jag så? Vad hade hänt om kunden svarat ”ja tack”. Hade jag då skickat papper och penna med posten?
Nyss skulle jag gå och handla lunch på jobbet. Vi har nämligen en kyl man får dra ett kort och plocka varor ur. Så glad i hågen skulle jag ner från plan 4 till plan 2, där kylen står.
Visslandes tokhögt på ”Södermanlands regementes marsch” (fråga mig inte varför just den har fastnat) gick jag in i hissen. Visslandet riktigt ekade där inne. Plötsligt började hissen pipa. Pip pip pip pip. ”Jaha, nu har mitt visslande förstört hissen” tänkte jag, medan jag funderade på om den skulle stanna eller lossna från sina gängor och kasta mig mot en säker död. Det gjorde den inte, utan åkte lugnt ner med mig till plan 1.
Det visade sig att larmet inte kom från hissen utan från hela byggnaden. Brandlarmet hade gått, av okänd anledning. Så jag fick stå i bara t-shirt ute i nollgradig kyla och hacka tänder i säkert en kvart. Sen gick alla upp och jobbade vidare, trots larmet. Kort tålamod väger tyngre än eventuell livsfara.
Men men, jag vet inte om det var mitt visslande eller inte som satte igång allt. Logiken säger att det inte var det, men det kom väldigt lägligt. Och jag visslade väldigt högt. Så kommer FBI och knackar på dörren så har ni inte läst detta, okej?
Plastkasse från Vi + datormus + en jävla massa tejp = Ett lyckat practical joke en fredagmorgon.
Hej Bullen.
Jag är en kille på 22 höstar som har ett problem. När jag är på en av de offentliga toaletterna på jobbet så har jag alltid en ruskig benägenhet att vara trött. Och när jag är trött så gäspar jag. Men detta i sig är inte mitt problem. Nej, problemet är att jag gäspar ganska högljutt. ”OOOÄÄÄH” låter det inifrån toaletten.
Mina kollegor tror bergis att jag skiter ut en ny måne där inne. Eller ännu värre.
Snälla Bullen, vad ska jag göra?
Hälsningar,
Daniel
… Och som vanligt är det inte killen i filmen som har skrivit brevet.
Chefen: Vad fasen gjorde ni den 5:e?
Jag: Hade första dejten! 😀
Chefen: Uhh, nu menade jag iofs i VoIP-gruppen, men det var ju trevligt att höra!
Jag: Jaha, hahaha! Jag sitter i min egna värld här.
