Nyckelord

Kärlek

Besöker

Idag såg jag Transformers – Revenge of the Fallen. En ganska medelmåttig film, men det är inte det som det här inlägget ska handla om. Det ska logiskt nog handla om kärlek.

Varför då? Jo, för att jag störde mig på en speciell scen i filmen. De två huvudpersonerna omfamnar varann och börjar snart bråka över att ingen av dem sagt Orden™ än.

-Jag… avgudar dig.
-Det är inte det ordet jag vill höra.
-Meh vadå, du har inte heller sagt det!
-Bara för att du inte har sagt det; jag vet vad som händer om man säger sånt till killar.
-Och jag vet vad som händer om man säger sånt till tjejer, speciellt tjejer som du, som har valmöjligheter.

Så jävla larvigt, tänkte jag i mitt stilla sinne medan jag knaprade på en riskaka med texmex-smak. Nu, amerikanska folket och ni andra som eventuellt inte vet detta än, ska jag lära er nånting. Jag älskar dig är något man säger när man känner det inom sig. Inte när det gått exakt ett år, inte när man är lite extra kär, inte när ens partner sagt det först. Utan när man känner det, oavsett när och hur och varför. Så fruktansvärt larvigt att gnälla om vem som sagt det först och inte. Då låter man ju inte känslorna bestämma.

Del 7: Hem och röka vattenpipa.
Offer: Elisabeth
Plats: Mitt hem här i Huddinge
Tidpunkt: Tidigt i September 2009

En sen höstkväll i September hade jag bestämt en spontan-dejt med en tjej jag pratat litegrann med över nätet. Elisabeth hette hon. Inget speciellt planerat, utan bara prata lite i soffan. Så jag mötte henne vid stationen för att sedan eskortera henne hem till undertecknad.

Direkt när hon kommit utanför spärrarna såg jag att nånting inte stämde. Hon såg sur och väldigt nonchalant ut. ”Nåväl, det var väl en jobbig resa”, tänkte jag, sade hej, och gav henne en kram. ”Gick resan bra?” frågade jag. ”Gjorde den väl”, svarade hon och ryckte på axlarna. Det var något väldigt nonchalant med hennes kroppsspråk hela tiden. Jag undrade i mitt stilla sinne vad tusan det var frågan om, men fortsatte färden hemåt.

Väl hemma visade jag henne min lägenhet, komplett med cribz-aktiga beskrivningar av de olika rummen. Sen satte vi oss i soffan. Det var mest jag som pratade, ställde frågor och var som jag brukar vara. Ganska normal alltså, åtminstone enligt mig själv. Hon svarade på det jag frågade, och var sedan tyst. Efter ett tag var det slut på frågor i mitt huvud, och då uppstod en obehaglig tystnad. ”Det här känns jättejobbigt” sa hon. ”För att det är tyst?” frågade jag. Hon sa ja. ”Blir det bättre om jag sätter på ljudet till tvn?” undrade jag, och visade upp fjärrkontrollen för att signalera att jag hade makten över tv-apparaten. ”Ja, det borde det väl bli” svarade hon, med samma attityd som tidigare. Så jag satte på ljudet, men det blev inte bättre. Efter en stunds tystnad tog hon sin väska och sa att hon nog skulle gå hem nu.

-Öh, jaha?
-Mm.
-Så du ska bara gå nu?
-Ja.
-Vad var det som… inte stämde?
-Nej jag pallar inte bara. Jag ska hem och röka vattenpipa.
-Eller så gör vi något bra av situationen?
-Nej jag pallar inte.
-Men du har ju inte direkt bjudit till själv.
-Nej jag vet. Hejdå.
-Jahapp. Det var trevligt att nästan träffa dig.

Sen försvann hon ut genom dörren, och jag insåg att jag precis varit med om en dissning som skulle bli riktigt svårslagen. Fast det positiva var att jag efter bara några sekunder insåg att det inte direkt var någon förlust.

Det är nog det som känns värst med att vara singel, om man tänker sig en specifik sak. Skedandet när man ska sova. Gah, det skulle jag kunna betala för att få. Åtminstone nästan.

Tänk om man skulle göra det; anställa en prostituerad för att skeda med en. Det vore ändå ett ganska soft jobb för henne. Ingen flåsande kostymnisse ovanpå henne. Ingen svettig medelålders gubbe inuti henne. Ingen pervers japansk affärsman som vill leka tentakelrape. Bara bli lite omhållen sådär. Naaaw.

But then again… No.

Det finns tillfällen då livet, om ni ursäktar min franska, knullar en i röven. Och så finns det tillfällen då livet knullar en i röven, gör ”finska rycket” och lägger satsen mitt i pannan på en, trycker dit en 20-lapp som sedan visar sig vara förfalskad. Om ni ursäktar franskan igen alltså. Nåväl, så känns det som att denna vecka blev.

Hur jag trodde veckan skulle bli: Mimmi kommer till mig på måndag eller tisdag, och stannar ända tills söndag. Vi badar bubbelbad första kvällen, och har sedan ljuvlig älskog tillsammans. Resten av veckan fortsätter på de mest underbara av sätt. Vi går på museum, tar promenader, lagar mat ihop, och skedar tätt intill varann på natten. Allt känns jättebra.

Hur veckan blev: På grund av oväntade jobbrelaterade saker kan inte Mimmi komma alls. Omständigheter leder till andra omständigheter som leder till att vi tar en paus från varann totalt. Resten av veckan sitter jag ensam, kraftigt deprimerad, och gråtrunkar åt ”Sommar med Ernst”. Dessutom går min diskmaskin sönder.

Tillbaka från en sjukt mysig helg, med höjdpunkter som dessa:

  • Cirka fem timmars vandrande på Nationalmuseum. Gammal och ny konst i olika färger och former. Mysigt värre, men med helt döda fötter som biverkning.
  • Jag impulsköper Jello i den lokala matvaruaffärens exotiska sortiment och inser kort därefter att man inte fick med någon form. Jag häller då ned Jello-massan i ett champagne-glas. När den stelnat har jag plötsligt fått en röd ätbar dildo som jag snaskar på medan jag försöker få den att inte glida ur händerna. Allt detta till Mimmis stora skratt.
  • Tacos!
  • Salahuddin försöker rymma när jag har fönstret öppet under en längre städ-session. Plötsligt står han ute på fönsterblecket och ser orolig ut. Rymningsförsök eller självmordsförsök – you be the judge!
  • Vi ser både Star Wars episod V och episod VI. Även fast Mimmi somnar under VI. En dödssynd som jag är villig att se mellan fingrarna på, eftersom det är efter museum-dagen.
  • Jag skjuter en man i Reno, bara för att se honom dö.

Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27