Häromdagen läste jag på någon djursida att det är bra att bada sin katt åtminstone en gång om året, även om det är en innekatt man har. Så omhändertagande som jag är bestämde jag mig för att ge Salahuddin ett bad. Jag har trots allt haft honom i tre år utan att han fått doppa mer än ena foten. Så nu jävlar skulle det bli åka av.

Jag har aldrig sett en katt spjärna emot så förut. Han lät som en mistlur! Jag har klippt klorna på honom åtminstone tre gånger, och då krumbuktar han sig i famnen, men det var ingenting mot det här. Det var som att försöka få ner ett uppspänt paraply i en hink. Men efter ett tag lyckades jag. Salahuddin råmade och jag duschade honom ett par varv.

Sen fick han ligga insvept i en handduk. Då var han riktigt lugn, men jag kunde riktigt känna hatet i hans ögon. ”När jag kommer loss ska jag gå raka vägen och skita i din säng” tänkte han. Men det gjorde han inte. Istället tvättade han sig i säkert en timme, kastade sura blickar på mig, och besvarade absolut inga försök till att stångas.

Jag knäppte en fin bild på det hela. Notera den mordiska blicken och att ena tassen är redo att klappa till.