De senaste dagarna har Salahuddin (min katt för er oinvigda) betett sig väldigt illa. Han har klöst på soffor, stört mig när jag tittat på tv, och andra hemskheter. Måttet var rågat i förmiddags, när han plötsligt krävde PÅFYLLNING av torrisar trots att han redan fått mat. Det här fick inte fortsätta. Vår lilla rebellstyrka här hemma lyckades som tur är driva tillbaka besten, så nu får han sitta i kattlådan och skämmas.
Nåja. Man är ju ingen George Lucas direkt.
För några år sedan var jag på firmafest på mitt förra jobb. Där bjöds det på en aldrig sinande ström av lakritsshots, vilka jag glupskt inmundigade en efter en. Efter ett tag spelade det inte så stor roll vad jag drack längre, så en kompis lurade i mig ren vodka och sa att det var en lakritsshot. Jag märkte ingen skillnad. Då var jag i det stadiet där jag säkert hade kunnat dricka bensin och tyckt det smakade lakrits.
Nåväl, jag tänkte ge er som ännu inte äcklas av mig en ärlig chans att börja göra det, så här kommer den alltså igen. Daniel Werner presenterar: Berusad i Stan.
Jag hittade det här klippet när jag planlöst surfade på Youtube häromdagen. Jag vet inte riktigt vad det är, trots att låten är dålig och videon högst amatörmässigt gjord (påminner om mina vanliga webcam-kreationer) så är det något med tjejen som gör mig helt klistrad. Jag är KÄR i henne! Jag vill att hon ska föda mina barn! Jag vill skaffa radhus i Enskede med henne!
Sen läste jag i kommentarsfältet att flera av tittarna säger att det är en man i klippet. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det en man eller kvinna? Om det är en kille, betyder det här att jag är gay nu och måste gå ut i den bistra vinternatten och ragga upp minst fyra inoljade män i läderkepsar?
Brukar inte direkt gilla sån här musik, men den äckelmysiga videon fick mig att bli intresserad.
