Warning: compact(): Undefined variable $loop in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/home.php on line 55

En skitdag, och vips passar bloggen igen. Jojo minsann! När det är lite tufft så kommer jag krypandes tillbaka till mina läsare. Det är uselt, Daniel. USELT!

Dagen började perfekt med att jag och en kollega började tjafsa. Jag är verkligen inte van vid att jag höjer rösten, men i morse gick det inte att hålla emot. Jag tror att det hela löste sig rätt kort därpå, men jag spenderade ändå resten av dagen med att deppa. Mest över två saker: Dels pga dåligt samvete över att jag blev arg, och dels pga självförakt då jag, när jag fick mothugg, kröp ihop till en liten underlägsen hundvalp. Det är rätt ofta så; jag har väldigt svårt att acceptera det faktum att jag varken är eller kommer att bli någon alfahane.

Sen skulle jag bege mig till SOVA. Sängvaruhuset alltså. Anledningen är att jag hatar min säng. Jag köpte en 160-säng för ett halvår sen, och den var uppdelad i två 80-sängar. Säljaren svor dyrt och heligt på att jag inte skulle känna av skarven mellan sängarna, men likförbaskat finner jag mig själv med att ligga mellan sängarna varje morgon. Något som får mig att svära långa ramsor inne i sovrummet. Men efter lite kontakt med SOVA så har de nu ordnat så jag får byta upp mig till en 160-säng i ett stycke. Det trista i det hela var att jag fick lägga pengar mellan, dels för att uppgradera sängen och dels för att betala ny frakt och leverans. Det var 2500 kr jag hellre lagt på vin och kvinnor. Speciellt illa är det eftersom jag har så sjukt dåligt med pengar just nu (allmosor mottages tacksamt). Det blir till att ta från sitt eget sparkonto igen (kanske synd att gnälla, det finns de som inte har något sparkonto).

Minns ni inlägget där jag berättade om det märkliga fenomen som uppstår när jag behöver uppsöka närmaste vattenklosett? Jag var med om ett sånt TYPISKT exempel på det idag.

Jag märkte att jag blev lite nödvändig att göra nummer två, och det ville sig inte bättre än att jag höll mig en stund. Tillräckligt länge för att stor pepp skulle uppstå. Medan jag var nödig bestämde jag mig för att börja lägga pärlplattor som hobby, och var i princip i färd med att beställa en massa pärlplattematerial från ebay när det tryckte på för mycket för att jag skulle kunna fortsätta. Så fort jag var färdig var hela pärlprojektet inte lika intressant längre.

Jag tänker på den där filmen Långt ner i halsen; jag HAR HÖRT (!!!) att den handlar om en flicka vars klitoris råkat placeras i halsen. Kan det vara så att jag har en bit hjärna i ändtarmen? Jag kanske tänker med röven, bokstavligt talat? Diskutera.

Herregud vad jag har blivit dålig på att blogga. Det är som att huvudet är helt tomt. Visserligen händer det extremt mycket spännande saker i mitt liv nu, men att sammanfatta det i ord på den här sidan, det går inte. Men ni kanske kan ana vad som har hänt. Det som nästan alltid händer när mitt bloggande tvärdör (därmed inte sagt att det är särskilt vanligt).

Jajemen, jag har träffat en tjej. En M. Och den sjuttonde gjorde vi det hela officiellt; passande nog när Werner hade namnsdag. Och jag måste säga att… det känns tokrätt. Det var åratal sedan något kändes så rätt.

Men det är otäckt också. Otäckt för att… Ptja, ju rättare det känns desto räddare blir man ju. Och sedan har jag på nåt sätt byggt upp en trygghet kring att vara singel, singeldeppig och ganska ensam. Sånt ÄR mitt liv, liksom. Jag vill inte ha det så, men nu när det ändrats så kan jag inte hjälpa att tycka att det känns lite ovant. Men på ett bra sätt förstås; jag klagar inte. Det kan faktiskt vara så att jag är lite lycklig nu.

Här kommer anledningen till dåligt bloggande (eller okej, det finns en anledning till, men den ska vi kanske inte nämna här än): Jag är döende! Eller ja, nästan i alla fall.

I tisdags åkte jag bussen hem från jobbet som vanligt. Kände mig väl lite småseg, men inget speciellt. Satt med solen i pannan ganska länge, men tänkte inte på att flytta på mig. När jag klev av bussen så mådde jag piss – enorm yrsel, illamående, huvudvärk, och lite förhöjd temperatur. Och så har det pretty much varit sen dess. Jag har ingen jättefeber, utan det ligger på max 37,5. Men jag kan inte minnas när jag låg över 36,8 sist. Och jag KÄNNER mig ju fruktansvärt febrig. Som att det snarare vore 38,5. Det känns okej om jag sitter med en fläkt rakt i ansiktet, men så fort den är av så känns det som att jag är i klimakteriet. Dessutom har alla symtom utom yrseln försvunnit.

Imorrn ska jag till vårdcentralen, så får vi se vad de säger. Kanske är det bara inbillning? Det kanske bara är värmen? Men det har ju varit varmt i flera veckor nu, och jag har inte känt såhär förrän nu? Märkligt.

Märklig situation på den lokala restaurangen idag.

Jag var där för att köpa lite lammracks (som för övrigt inte var så goda), så medan jag väntade på min mat satte jag mig i uteserveringen och betraktade de andra gästerna. Närmast mig satt två afrosvenska män med medföljande fyra väldigt högljudda barn. Plötsligt kom en tredje person gående utanför restaurangen, varpå en av männen ställde sig upp och ropade. De kände uppenbarligen varann  sen tidigare. Personen kom fram, tog i hand, och de pratade en stund medan jag sneglade lite diskret på dem.

Den som kom fram var ovanligt svår att definiera könet på, åtminstone tillräckligt för att få mig att reagera på det. Hen hade någon slags turban på sig, kort hår och skäggstubb, men såg ut att ha bröst. ”Jisses, undrar om det där är en man eller kvinna” tänkte jag. Inte för att det spelade nån roll, men det är ju sånt där man kan finna sig själv med att fundera över. Hur som helst ryckte jag på axlarna och tänkte på annat. Sen gick personen iväg, och efter bara trettio sekunder påkallade en av männen min uppmärksamhet.

Han: Du!
Jag: Va?
Han: Du! Titta där borta. Tror du att det där är en man eller kvinna?
Jag: Oj, jag vet faktiskt inte. Jag funderade precis på det faktiskt. *lite orolig för att ha förolämpat någon*
Han: Haha! Det är en kvinna!
Jag: Jaha, se där ja. *ler artigt*
Han: Men hon ser ut precis som en man!
Jag: Okej!
Han: Hon har ändrat sig, du vet.
Jag: Åsjutton. *gör tummen upp utan att egentligen veta varför*
Han: Men hon mår bra!
Jag: Ja, det är huvudsaken. *ler artigt igen och vill avsluta samtalet*
Han: Det är huvudsaken!

Sen tittade jag ner i mobilen och log lite för mig själv med tanke på det absurda i diskussionen, och att de läste mina tankar så totalt. När jag tittade upp så satt båda männen och skrattade och pekade på mig. Och nånstans där kom min mat, och jag pep iväg.

Som av en händelse märkte jag idag att skidåkerskan Anna Haag och den kära ledaren Fredrik af Reinfeldt är väldigt lika. Eller hur? Se på tänderna! Ögonen! Kan det vara så att de egentligen är samma person? Vad tror ni? Jag tror det.

reinfeldt annahaag

… Och JA, jag kanske råkar vara en smula uttråkad på jobbet, såhär i semestertider. So sue me!

Dagens middag. Jag är inte den som har 37 olika ingredienser, utan det räckte gott och väl med kyckling, paprika, lök, majs, creme fraiche samt salsa. Mycket gott.

Jag övervägde först att spela in ett Matlagning med Daniel-avsnitt, men det blev ändå alldeles för få missöden i köket för det.

kycklingfajitas
... Vadå?
… Vadå?

Ja, faktiskt! Jag tränar minst en gång i veckan, oftast på helgen. Tycker mig se lite resultat, men det kan vara inbillning.

Något som däremot är svårt är att träna efter jobbet. Jag har valt pass där jag slutar tidigt, men… det går inte. Om jag äter mat innan så mår jag illa. Om jag inte äter mat innan så känner jag mig svimfärdig. Pest eller kolera; det går inte att träna i något tillstånd.

Helst av allt skulle jag vilja träna på morgonen. Utan att (ännu) ha förvandlats till en sån där kille som går i linne året runt, oljar in sig, och står och spänner sig i timmar framför spegeln, så kan jag erkänna att det är bland den bästa känslan som finns. Man får sån energi! En timme innan frukost på morgonen, sen är man pigg hela dagen. Stor skillnad från vanliga vakna-klockan-tio-och-vara-småseg-hela-dagen-dagar.

… Träningsinlägg var väl för övrigt det sista jag trodde att jag skulle skriva på den här bloggen. Känner mig så äckligt hurtig. Som en reklam. Testa min Ultrapowerfecespower-diet NU! Jag är inte bara tandläkare; jag är mamma också. Vitaepro funkar för mig, eftersom jag är dum i huvudet! 😀


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27