Arkiv

april 2009

Besöker

Jag läser Schulman och gängets bloggar på 1000 apor. Bland annat Praktikant-Amandas. Hon har iaf en kompis som heter Anna, och en dag bestämde de sig för att lotta ut en dejt med denna Anna. Notera att detta utspelade sig för några månader sedan, så därför bestämde jag mig för att ge det ett försök.

Eftersom jag gör allt för er, kära läsare, så tänkte jag denna afton ta och publicera mitt mail till Amanda. Ocensurerat och allt! Läs hur jag helt ogenerat ber om att få dejta en flicka jag aldrig träffat förut, med hjälp av vad som mycket väl skulle kunna vara världens finaste beundrarbrev.

Tjejer – jag förstår att det rinner till en hel del av nedanstående text, men jag vet inte om jag är upplagd för frierier just nu. Ni får lägga in en ansökan så får vi se hur det blir i framtiden. Jag lovar inget. Och killar? Tror ni att jag kan lära er ett och annat om hur man skriver beundrarbrev så tror ni helt rätt. Hör av er, så skickar jag en offert. Men jag är inte billig, det ska gudarna veta.

Hej!

Jag vill gärna se Anna på tu man hand.

Varför? För att jag spenderade en hel fråga i din frågestund på att be dig hälsa till henne! Nu hade man väl mer eller mindre ett oändligt antal frågor att tillgå, men det låter mer romantiskt om vi tänker oss att jag använde en av ytterst få ovärderliga frågor på henne. Som att hitta anden i lampan och använda sin sista önskan till att göra honom fri. Bara jag och Aladdin som gör sånt, typ. Och Aladdin är upptagen med Jasmin ryktas det om.

Men ja, förutom det tycker jag att hon verkar vara jäkligt smart och rolig. De viktigaste egenskaperna som finns. Och sedan är hon ju helt tokigt söt… Om jag nu inte är alltför ytlig om jag säger det. 😀

Så, vem är jag? Jag är en grabb som fyller 23 i år. Bor tyvärr inte på nåt flashigt ställe, utan i Huddinge. Hoppas det går bra ändå. Rätt lätt att ta sig dit trots allt, buss i en kvart, sedan byte till hundspann i 45 minuter, och sedan en frisk promenad på ett par timmar så är man där! Voila!

Om dagarna jobbar jag på en låg bredbandsleverantör (bara det ger ju utrymme för flera dagars mobbing, men det får jag bjuda på). Sitter och får in massa tekniska ärenden, pillar i massa nördiga system, och får prata med en massa kunder som inte har någon som helst verklighetsuppfattning. Hur som helst trivs jag tokbra.

Jao… Vad ska man säga mer? Jag är snäll. Ganska rolig, vilket jag hoppas att jag lyckats få fram i denna text. Ingen yxmördare. Kelig, och behärskar skedandets ädla konst. Väldigt romantisk (så pass att det ingår i min bloggtitel – DÅ jäklar är man romantisk!). Så har jag katt också, han heter Salahuddin (döpt efter en kund på jobbet, bara för att det var det fulaste namn jag nånsin hört – hihi!).

Men huvudgrejen är iaf att jag är väldigt romantisk och kelig av mig. Så om Anna är en iskall machokvinna, som tappat förmågan till närhet efter sina tretton år i ett vietnamesiskt fängelse, så tror jag tyvärr att det inte kommer att funka mellan oss. Men jag hoppas att det inte är så. Kanske en stor taktisk miss att skriva så när man ändå skriver ett mail där man ber om att få dejta henne, men jag känner väl att det är lika bra att lägga de korten på bordet direkt – Jag är le romantique, take it or leave it. 😀

Bifogar även en bild. Ber om ursäkt för de fjolligt photoshoppade ögonen (om ni inte gillar dem förstås, då ersätter jag fjolligt med sexigt), jag hittade inte originalbilden.

Vill ni stalka mig lite mer så finns jag på www.danielwerner.se. 🙂

Med hopp (eller vad man nu skrev på 1700-talet när man skrev kärleksbrev),

Daniel

Jag fick dock aldrig något svar. Någon vecka senare såg jag att dejten hade gått till nån annan nisse. Jag känner mig fortfarande bitter över detta, och jag har inte läst Amandas blogg sen dess. Jag vet egentligen inte själv varför. Kanske har det med mitt dåliga självförtroende att göra. Kanske tappade jag lusten. Eller kanske blev jag FÖRBANNAD ÖVER ATT ANNA JÄVLA INTE FATTADE ATT JAG ÄR VÄRLDENS SATANS BÄSTA POJKVÄN!!!

Kanske något av det. Men jag önskar henne all lycka i framtiden. 🙂 *knappt märkbar ryckning i ena ögonlocket*

Hörni, jag har funderat över en sak… Varför anses pendeln så ”ful” och exempelvis gröna linjen så fin?

Även om man har 30 min till centralen så är det högre status än 12 min med pendel, som jag har. Visst går den bara varje kvart, och gröna linjen var tredje minut, men så svårt är det väl inte att tajma?

Här är mormors katt Musse. Eller han heter egentligen Balthasar, men det är det ingen som orkar säga.

Musse har inte världens bästa humör. Han ska ha mat kl 02.00 varje natt, annars börjar han jäklas. I hans repetoar ingår exempelvis slickande på örat, buffande mot huvudet och, om inte det fungerar, bitande i näsan. Kör mormor i dessa lägen bort honom så fräser han.

Vilken personlighet han har, denna Musse!

Nu ska jag berätta en kul grej jag sitter och fnissar åt. En grej som hände för två-tre år sen nu. Det var inte så kul , men såhär i efterhand var det rätt komiskt faktiskt.

Jag hade åkt på min enda ”allvarliga” sjukdom i livet (peppar peppar, jag vill inte ha fler tack – nej inte ens Lupus), nämligen bitestikelinflammation. Inte så farligt, lite värk och svårt att gå bara. Även om jag själv vid den tidpunkten var övertygad om att min sista stund på jorden var kommen, i sedvanligt manligt manér. Allt ordnade sig dock efter lite antibiotika. Jag vill även passa på att flika in att jag inte hade gjort något för att få inflammationen; det är något som bara kommer. Så jag hade inte legat med kanadagäss eller nåt.

Nåja. Till det roliga. När jag skulle bli undersökt fick jag ta av mig byxorna och sätta mig på britsen. Läkaren närmade sig mig, och utropade direkt ”oj, ja jag ser att det är jättesvullet!”. Det visade sig att mina ben hade klämt ihop pungen så ena kulan befann sig ovanför benen. På grund av detta såg den ENORM ut. ”Nej nej” sa jag, precis som om jag trodde att han skulle ta fram skalpellen inom sekunder. Jag särade lite på benen, och vips var allt normalt igen.

Denna lilla situation finner jag faktiskt ganska kul. Sen kan man ju såklart tycka att det roliga ligger i att tre manliga läkare (en undersökning, ett återbesök och en praktikant) har pillat på min pung, men det kan jag fortfarande inte riktigt se humorn i…

Alltså, herrejösses vad tråkigt jag har haft den här helgen. Igår var jag visserligen hos farmor, vilket var trevligt, men på kvällen och hela idag så har det var så segt det bara kan bli. Jag har i princip legat på soffan och sett på skit-TV (tänk helgmålsbön och lid med mig), ätit rester från kylskåpet (tänk smör som stått i rumstemperatur i flera dagar och lid ännu mer med mig) och inte brytt mig om att klä på mig överhuvudtaget (tänk en halvnaken 22-årig Daniel och… bara lid).

Vet ni vad förresten? Jag arbetar just nu på ett hemligt projekt, i hemside-väg. Ja, jag vet att det inte är lika spännande som om det vore Peter Jackson, Måns Zelmerlöf (för de som nu gillar honom) eller Filip & Fredrik som gör det… Men vi kan väl låtsas iaf?

  1. Jag hade en så jävla mysig dejt igår/förrgår, med en så jävla mysig tjej. Jävla mysiga var de.
  2. Hörni, har ni tänkt på hur himla jobbigt Kristofer Lundström måste ha det? Det spelar ingen roll hur mycket han rakar sig, det ser ändå alltid ut som att han är skitig kring munnen. Hah! Det är kul.
  3. Jag fick värsta entreprenörsvisionerna ikväll. Jag måste börja tjäna pengar på bloggandet. Jag måste bli stor. Vi snackar tusentals besökare per dag. Helst av den här bloggen, men om inte så skapar jag en ny och mer nischad sådan. Men vilken nisch ska jag ha? Allting har redan gjorts. Helst vill jag bli nästa Schulman, fast utan drygheterna. Men jag vet inte… Jag måste hitta på något unikt.

Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27