Arkiv

augusti 2009

Besöker

Idag kände jag mig lite nere efter jobbet, så jag sprang iväg till den lokala leksaksaffären och köpte lite Star Wars-lego för att muntra upp mig. Sagt och gjort. En Darth Vader’s TIE Advanced x1 (så heter den inte på förpackningen, men jag vet att den heter så eftersom jag är en nörd) blev det.

Killen i kassan frågade om jag skulle ha den inslagen. Eftersom jag var för generad för att erkänna att jag själv skulle hem och leka med den så sa jag ja av bara farten. ”Bra, då gör du det där borta” sa han och pekade på ett litet bord med omslagspapper. D’oh! Efter några sekunder stod jag och slog in ett paket till mig själv. Det kändes väldigt fånigt, men det förtjänade jag förmodligen.

Det omsorgsfullt inslagna paketet till mig själv. Jag brydde mig dock inte om någon rosett, det kändes lite overkill.

Här sitter jag och letar efter den där biten man sett tio gånger när man inte behöver den, men som nu är som bortblåst.

Tadaaaa! IT’S ALIVE!!!

I natt drömde jag VÄLDIGT märkliga saker. Återigen frågar man sig vem tusan som regisserar mina drömmar. Måste vara typ Kay Pollak.

Det började med att min chef ringde och sa att jag varit sjuk för mycket, och att hon skulle göra en utredning om mig. Jag blev så arg så att jag började skaka. Jag skrek massa obsceniteter, och slängde på luren. Sen gick jag ut och pratade med mamma. Det var tydligen en fest eftersom vi alla skulle flytta till Sydafrika.

Kort därefter klev vi på en stor rymdfarkost, som då logiskt nog skulle ta oss till Sydafrika. Jag vet inte hur mina geografikunskaper ser ut i drömmarnas land, men rätt som det var åkte vi in i en stor nebulosa i rymden. Plötsligt var jag i en annan dimension. En dimension där varken restriktioner eller könssjukdomar fanns. Således låg alla med alla. Även mig. Jag låg runt så det stod härliga till; det var bara att gå fram och fråga så fick man.

Mmm… Det var en härlig dröm.

I natt drömde jag märkliga saker. Som vanligt alltså.

Jag och pappa skulle åka upp till hans landsställe i Dalarna. Men på vägen gick nånting fel… väldigt fel. Det är iaf vad jag skulle skrivit om jag gillade klyschor. Men det gör jag inte. Så nånting gick helt enkelt bara vanligt fel. Pappa kom ut ur tågtoaletten och var plötsligt en helt annan människa. Bokstavligt talat alltså. Han var mörkblond och skäggig. Och ond. Han höll alla passagerare som gisslan, och jag vet att jag i drömmen var helt livrädd för honom. Den ende han inte hade koll på var en CP-skadad person som flöt omkring i sin egen pool i en av tågvagnarna. Fråga mig inte vad det handlade om.

Pappa skrek och var jävlig innan vi slutligen kunde överrumpla honom. Victory! Plötsligt var vi hemma hos honom, i hans kök. Han förklarade att det var drogerna som hade gjort honom ond, och att han inte visste att det var droger han hade ätit. Han visade mig några fefferonis, och pekade storögt på dem. Det var drogerna, och tydligen även vår lunch. Jag pillade bort alla kärnor och åt upp fefferonin. Då sa pappa att det var vätskan i fefferonin som var drogen, inte kärnorna.

Plötsligt blev även jag superknarkad, och gick bärsärkargång på stadens gator. Jag fick se en löpsedel där det stod att jag hade mördat tre pers. Sen vaknade jag.

Men nu, såhär efter allt legobyggande är klart och modellen står på hyllan, känner man sig väldigt tom inombords. Sådär tom som det är brukligt att känna sig när ett kort ögonblicks pulshöjande byggande har kommit till sin ände. Vad gör jag nu? Vad ska jag göra nu? Vem är jag? Hallå?

Hmm… Undrar om det finns nåt bra pris på den där X-wing:en på ebay…?


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27