Idag klev det på en farbror på pendeltåget när jag skulle hem från jobbet. Han pekade på platsen framför mig och sluddrade fram att han ville sitta där. Det fick han, och det tog inte många minuter innan han brast ut i ljuv sång. Alla i vagnen slöt sina ögon och bara njöt av hur hans röst fyllde den. Någon friade till sin partner i stundens inlevelse, och inte ens jag kunde låta bli att känna glädje över att jag är människa. Resan blir ett minne för livet.
… Okej, riktigt så gick det inte till. Det var hemskt, okej? Titta själva.
