Idag var jag och pantade burkar. Hoodiladi hoodiladi hoppsan en sån dag! När jag skulle scanna in mitt pantkvitto uppstod lite raggmässig magi från min sida.
Ung kassörska: Hej!
Jag: Hej… Hjälp! *pekar på maskinen som kräver en anställds ID-kort*
Ung kassörska: Öh… *ser förvirrat på skärmen*
Jag: Ja…
Ung kassörska: Pant?
Jag: Japp. Pant.
Ung kassörska: … Jaha! Nu är jag med. *blippar kortet mot läsaren*
Jag: Tackar!
Ung kassörska: *tar kvittot innan jag hinner* Kvitto?
Jag: Nja… Det kan du behålla. Som ett minne.
Ung: *märklig tystnad* … Tack?
”Det kan du behålla som ett minne”? Vem är jag egentligen?
Jaha, nu har jag tydligen bestämt mig för att sitta uppe halva natten, i väntan på att kunna förboka nya iPhone 5 hos Telia. Vid tolvslaget släpps det. Och jag sitter här i en fruktansvärt naiv tro att jag ska hinna roffa åt mig ett exemplar innan de som om möjligt har ännu mindre liv har gjort det.