Idag gick hela internet ner. Men jag fixade det.
Såhär inför det nya året tänkte jag publicera lite sköna nyheter på den här bloggen. Jag ska nämligen börja publicera smakfulla nakenbilder på mig själv!
… Nej okej, kanske inte. Men däremot har jag ändrat textstorlek, så nu är det storlek 14 istället för 12.
Vad sägs? Skönt för ögonen va? Nu njuter ni va? Erkänn!
Ja, hörni. Det här med julen.
När jag var liten var julafton årets höjdpunkt. Jag minns tydligt hur jag kunde vakna redan vid sextiden (då menar jag alltså runt klockan sex; jag blev inte antastad som barn) och gå in och väcka mamma som vänligt men bestämt sa åt mig att sova lite till. Sen lade jag mig i sängen och stirrade i taket i någon halvtimme, för att repetera proceduren. Nån gång vid åtta-nio fick jag äntligen kasta mig över de julklappar som låg under granen. Visst älskade jag julmaten och gemenskapen också, men julklapparna var ändå drivkraften. Som för så många andra barn.
Såhär i vuxen ålder är det väl… inte lika roligt. Jag har en väldigt liten familj, vilket innebär få klappar och ganska lite gemenskap. Julmaten får jag mest ångest över, eftersom jag i allmänhet tycker att det är jobbigt att sitta till bords och äta.
Men det värsta är den genomborrande känsla av ensamhet som jag inte kan hjälpa att känna. Det spelar faktiskt ingen roll hur många familjemedlemmar som sitter vid bordet. Hur mycket de kramar om mig och säger att de tycker om mig. Hur många eller hur dyra julklappar jag får. Känslan består; en känsla av att jag inte riktigt hör hemma nånstans.
Jag anar att det är tvåsamhet jag längtar efter. Jag är visserligen ingen psykolog, men det känns inte som att det behövs heller. De få gånger jag varit i ett (fungerande) förhållande har inte den här känslan funnits. Go figure.
Jag gjorde det ödesdigra misstaget att gå in på Instagram, såhär en julaftonsmorgon. En enda stor kavalkad av bilder på par som klär granen, par som önskar oss alla en god jul, par som glatt visar upp sina välutrustade hem som bara osar av mysighet, par som håller varann i handen, par som pussilipussas, och par som goseligosar. Här par, där par, överallt par par.
Jag vill också bli en del av ett sånt par, nån gång. Då tror jag att jag skulle kunna bli lycklig på julen, på riktigt. Och kanske även annars. Jag har inte gett upp, än kan nog det här bli bra.
Nu tänkte jag gå och lägga mig. Om jorden har gått under när jag vaknar så vill jag bara passa på att säga: Vi ses i helvetet, allihopa! 🙂
Den här dagen har varit så överjävlig att jag vid flera tillfällen velat antingen peta ut mina egna ögon eller bara skrikande hoppa ut genom ett fönster. Utan att vara alltför ingående så var det kaos på jobbet, vilket ledde till folkstorm, vilket i sin tur ledde till att jag blev totalt shell shocked och bara satt och vaggade i ett hörn.
Men dagen flöt på i någon form av takt, och när jag kom hem var jag tvungen att gå på posten. Och… Alltså… Jag har aldrig varit med av dess like i kö-väg! Det var som att hela Stockholm skulle hämta ut sina julklappar från det senaste seklet, just idag! Kön var så lång att den började halvvägs till kassan (posten ligger inne på Coop).
Även det kunde jag dock genomlida. Men det var på vägen från de s k ”snabbkassorna” (som i själva verket tar dubbelt så lång tid pga utvecklingsstörda maskiner som inte kan läsa av en streckkod förrän den ligger på NANOMETERN korrekt mot lasern) som det riktigt jobbiga hände. Jag blev uppraggad av en säljare, och inte på ett bra sätt.
Han: HALLÅ DÄR! Vill du ha en gratis lott?
Jag: Va?
Han: Vi bjuder på en gratis lott?
Jag: Näää… Jag vill mest komma hem nu.
Han: Jo! Du FÅR en gratis lott alltså!
Jag: Jaha. Okej. Eh.
Sen drog han med mig till ett litet bord, och redan här kände jag att jag hade blivit lurad. Det här var ingen gratis lott. Det var en gratis lott med motkrav.
Han: Känner du till Miljonlotteriet?
Jag: Ptja, lite.
Han: Vi håller på med en kampanj för en vit jul för alla barn. Vet du vad vit jul innebär i sammanhanget?
Jag: En alkoholfri antar jag.
Han: Exakt! Inga föräldrar som dricker och sånt.
Jag: Ja.
Han: Skrapa nu.
Jag: Alltså, jag…
Han: Se, jag skrapar åt dig! …
Jag: *ser på medan han skrapar fram tre 40 kr-vinster åt mig*
Han: Vann du nåt?
Jag: Ja, tre 40 kr. *fruktansvärt oengagerad*
Han: ÅH HERREGUD! DU VANN JU! GRATTIS MANNEN! *ger mig en high five*
Jag: Jaså. Men det gör väl alla antar jag?
Han: *svarar inte på frågan* Wow, du vann verkligen. Grattis! Bor du i Huddinge också?
Jag: Ja.
Han: WOW! Då vinner du ett bonuspris! Helt sjukt, det är bara tre personer som vunnit idag!
Jag: *vill gå därifrån*
Han: Nu behöver jag bara att du fyller i den här blanketten, så behöver du bara betala 49, 89 eller 249 kr här.
Jag: Nej alltså…
Han: Du vinner varje gång! Du får prova på en månad och är garanterad att vinna!
Jag: Nej, jag vill inte.
Han: Vill inte? Vadå vill inte?
Jag: Jag vill inte ha med sånt här att göra.
Han: Vill du inte hjälpa barn till en vit jul?
Jag: *orkar inte argumentera* Nej.
Han: VA?! Struntar du i barnen?
Jag: Ja, alltså… Ja. Jag har mina egna problem, jag orkar inte med detta.
Han: Vad pratar du om mannen?! Skämtar du med mig?
Jag: Tack för din tid, men nej. Hejdå!
Sen gick jag. Säljare alltså. Jag vet att det bara är ett jobb, men deras dåliga rykte är ibland väldigt befogat.
Märklig situation. Jag tittade på ett Vänner-avsnitt på femman. Ross skulle bli pappa för första gången (det var ett tidigt avsnitt), och gick runt med en personsökare som skulle pipa när det var dags.
Jag fortsatte titta, och inom kort började sökaren att högljutt att pipa, varpå Ross uppspelt proklamerade att det hade börjat. Serien bytte scen, men pipandet slutade inte. Jag förstod ingenting. ”Satan vad den piper högt” tänkte jag. Sen insåg jag att det var min egen timer som pep, eftersom pizzan jag tio minuter tidigare stoppat i ugnen nu var färdig.
Jag håller förmodligen på att bli senil.
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
