Girls är fantastiskt.
Dock kanske värt att reflektera över: varför kalla det tjejserie, egentligen? För att huvudrollsinnehavarna är kvinnor? Vi kallar ju inte varje serie med manliga huvudroller för killserie, liksom. Ibland känns det som att mannen är norm och kvinnan något slags prefix.
Eller så låter man bli att genusanalysera allt. 🙂 Den handlar ju trots allt om relationer utifrån kvinnliga perspektiv. Jag skulle kalla det en tjejserie, tillsammans med Sex and the City.
Det är dock skillnad på en tjejserie och en serie enbart för tjejer. Jag gillar ju båda ovanstående serier stenhårt, t.ex.
Vad vinner vi på att låta bli genusanalyserna, tror du? De behövs ju uppenbarligen för att folk ska tänka till. Varför kallar vi inte serier med killar i huvudrollerna (finns ju hur många som helst) för killserier?
Det är samma med böcker. En bok med en manlig huvudkaraktär är en bok, en bok med en kvinnlig är en tjejbok/chicklit. Det finns fotboll och damfotboll. Leksak och tjejleksak. Spel och tjejspel. Bil och tjejbil (!), penna och tjejpenna (!!?), dator och tjejdator. Detta: https://twitter.com/JoakimJakobsson/status/303915700341321729/photo/1
Vi (kvinnor) utgör ca hälften av befolkningen, ändå är allting uppdelat i två kategorier: vanliga kategorin (normen) och tjejkategorin. Man är såklart ingen ond person om man också faller in i det tankemönstret eftersom det finns ÖVERALLT. Däremot är det väl självklart på sin plats att diskutera hur detta påverkar oss, tycker du inte? Är det så mycket att be om, att man som tjej inte hela tiden vill ses som ”det där andra könet”.
Wups, nu blev det ett långt svar. Jag menar såklart inte att skuldbelägga dig för allt det här, jag hade bara väntat mig ett lite annat svar än det något förminskande ”eller så låter man bli att genusanalysera allt”, så jag tyckte att lite rantande var på sin plats. 🙂
Ptja… T.ex skolor som har alla hjärtans dag-firande där tjejer får pyssla och killar får bowla (http://www.expressen.se/gt/flickorna-far-pyssla—och-pojkarna-bowla/). Den sortens särbehandling som är viktig att stoppa. Den typ av tankar där tjejer/killar/hens/djur/skor behandlas olika och ges olika möjligheter. Jag förespråkar däremot inte total könsneutralitet, så jag tycker nog att Girls är och förblir en tjejserie (utifrån dess målgrupp åtminstone) för både tjejer och killar (och hens, djur och skor såklart).
Det är dock helt ok att du kommenterar det hela, jag förväntade mig nästan att nån skulle göra det. Orkar bara inte bemöta det hela när det gäller såna – enligt mig – småsaker.
Det är ju i ”småsakerna”, alltså genom språket, som du/jag/vi hela tiden reproducerar könsmaktsordningen. Seriöst, det finns en anledning till att vi i samhället säger ”tjejband”, ”damfotboll” och ”tjejserier” och det är för att tjejer förminskad och nedvärderas eller åtminstone gör avsteg från normen (det neutrala är manligt).
Men det är ju inte du som känner dig förminskad eller särbehandlad. Då är det väl inte heller upp till dig att avgöra om genusanalys är befogad eller inte?
Det är väl ingen som påstår att du inte har rätt till din åsikt.
Men Jerry har verkligen en poäng. Det är som att jag (vit, blond och blåögd) skulle börja uttala mig om huruvida det är på sin plats att diskutera rasism eller ej om en mörkhyad känner dig utsatt för det. Vem fan är jag då, liksom.
Vem fan du är? Du är en medmänniska som har rätt till din egen åsikt. Sure, den mörkhyade personens åsikt torde väga mer med tanke på sammanhanget, men du har fortfarande rätt till din åsikt.
Det är inte som att jag säger att de som vill genusanalysera hela livet har fel, men jag säger att jag personligen inte lever mitt liv så.
Varför tror du att så många refererar till en film med manliga huvudkaraktärer för ”film” och en med kvinnliga för ”tjejfilm”. Eller herrfotboll för ”fotboll” och damfotboll för ”damfotboll”? Och så vidare…
Faaaast jag kan ju bara svara på vad JAG gör. Och jag kallar vissa serier för killserier och vissa för tjejserier. Girls och Sex and the city är ganska typiska tjejserier, medan typ Suits och ovan nämnt 2,5 men är killserier. Dock fortfarande inte så att enbart tjejer respektive killar kan se på dem, men allt har ju en målgrupp.
Det spelar dock inte så stor roll vad jag säger i det här läget, eftersom om jag säger att jag ÄVEN kallar saker för killserier så tolkas det som att jag säger att tjejer inte får se på dem, och säger jag att jag bara kallar serier för tjejserier och inga serier för killserier så är detta orättvist/ojämställt.
Hur som helst tycker jag fortfarande att det finns mycket viktigare orättvisor mellan tjejer och killar som det är värt att fokusera på, än att kommentera varje litet ordval jag gör som inte är 100% PK.
sofie
Nu råkar det DU gör vara samma sak som det massvis av människor gör. Om du vill ta lite ansvar kan det vara läge att någon gång reflektera över dina val och över varför du gör som du gör.
Jag tror inte heller att du menar att bara tjejer kan se på tjejserier eller killar kan se på killserier. ”…eftersom om jag säger att jag ÄVEN kallar saker för killserier så tolkas det som att jag säger att tjejer inte får se på dem” – nej, det gör det inte. Men du säger ju inte så, eller hur? Du kallar inte serier med flest killar som karaktärer för killserier, för männen är norm. Det är kvinnor som anses som avvikande enligt könsmaktsordningen och därför används prefixet ”tjej-” i så mycket större utsträckning.
Oavsett vad du tycker så är det jävligt viktigt att tjejer inte alltid degregeras till det andra könet. Det är en extrem orättvisa som tar sig uttryck på många fler sätt än enbart gällande serier och filmer. Det är en liten del av ett stort problem, skulle man kunna säga. Backa några steg och testa om du kan se en ”the big picture”. (Jag börjar tvivla på din förmåga att göra det, dock.)
Nä, då kan jag väl inte se the big picture då. Vi är olika, och jag väljer att inte se hela livet i genus och att män är en konsekvent kvinnohatande folkgrupp som gör ditt och datt. Det är asbra att kämpa för jämställdhet, men livet skulle bli extremt jobbigt om jag såg varenda liten sak från den enskilde mannen som ett bevis på ett förtryck från patriarkatet.
Det går inte att få mig att tänka annorlunda, tyvärr. Problem solved och case closed. 🙂
Och anledningen till att jag inte ser hur mina kommentarer degraderar tjejer till ”det andra könet” är för att jag överhuvudtaget inte tänker så.
Jag kallar serien för tjejserie för att den har tjejer som målgrupp (vilket även en genusvetare torde se), och som någon slags humor över hur icke-macho jag är. Inte som nåt dolt förtryck baserat på unkna värderingar, tro det eller ej. Jag skriver bara som jag vill utan att se allt som bevis på hur orättvist livet är, för om jag skulle göra det så skulle jag bara må sämre.
Men vänta lite nu. När har jag sagt något om att män skulle vara en konsekvent, kvinnohatande folkgrupp? Läs igenom kommentarerna ordentligt istället, innan du så ivrigt börjar sparka bakut. Massvis av män förstår detta, däremot framstår du inte direkt i god dager, så likgiltigt inställd som du är till andra gruppers problem. (Så länge ni ”snälla killar” har det bra, eller hur?)
Rollen som Det Andra Könet blev vi kvinnor tilldelade för lääänge sedan (även om du anser att du ”inte tänker så”) och reproduceringen kommer från hundra olika håll. I min första kommentar ville jag uppmuntra dig till att reflektera och tänka efter gällande vad just DU kan göra för att hjälpa till att bryta det mönstret, men inte ens det orkar du, och i och med att det ”inte går att få dig att tänka annorlunda”, så är det väl dags för mig att ge upp. (Fruktansvärt trist och omogen inställning, btw.)
Och du: det är inte alls uppenbart att girls målgrupp är kvinnor. Målgruppen är snarare hipsters/twenty-something-storstadsskids. Du är den första jag träffar som fortfarande håller fast vid att girls är gjord för tjejer efter att ha sett några avsnitt.
Ja, det är absolut dags för dig att ge upp nu. Du kommer i stort sett inte med några vettiga argument, utan vilar på att jag har fel som inte viger mitt liv åt att bekämpa varenda orättvisa och vartenda icke-PK uttalande. Då bestämmer du att jag är omogen, kvinnoföraktande, och lägger ord i min mun.
Jag har mycket sunda jämställdhetsvärderingar. Tror du eller någon annan annorlunda så rör det mig inte i ryggen. Jag vet vem jag är. Och jag måste få kalla något en tjejserie, eftersom jag personligen tycker så, utan att arga radikalfeminister bestämmer sig för att jag är ondskan själv. Låt för helvete folk få leva sina liv som de vill.
Da tycker jag att det ar lustigt hur du kan saga att du ar for jamstalldhet ifall du medvetet valjer att aktivt bekrafta den ojamstallda bild du pastar dig vara emot. Du forklarar att dessa serier symboliserar manlighet/kvinnlighet, och det kandes uppenbarligen viktigt for dig att poangtera vilken av dessa sidor en serie tillhor (sa lange det ror sig om nagot kvinnligt dvs). Att saga att ”Girls” ar en serie for kvinnor, for att kvinnor utgor majoriteten av karaktarerna ar naivt a min asikt. Fler man an kvinnor i just min umgangeskrets har tipsat mig om ”Girls” – och nej, de ar inte transsexuella. HBO gor bara grymma serier, helt enkelt – ”Oz” ar fantastiskt, men skulle du gora ett inlagg och poangtera hur detta ar en killserie? Eller vore det inte relevant?
Men for att inte tappa fokus – var budskapet att du som man gillar saker som kvinnor gillar? Att det ar stort av dig som man att sta for att du gillar det kvinnor gillar? Det var ju det uppenbara budskapet med hela inlagget, eller missade vi andra nagot? Jamen, da har du ju gjort dig fortjant av en applad genom att understryka vad som ar kvinnligt och manligt och att det ar viktigt att man star upp for det som tjejer typiskt gillar – kommer ditt nasta inlagg handla om att afroamerikaner gillar friterad kyckling och det gor du ocksa? Eller tycker du inte att vissa intressen/preferenser tillhor ett kon, en ras eller en sexualitet?
Min asikt: Ar man for jamstalldhet kan man val i sa fall ta sitt ansvar, vara PK eller sluta hyckla – varfor annars ens ha en asikt om man inte kan sta for den?
Herregud vad allt bara fortgår i all oändlighet? Sist jag kollade så var detta Daniels blogg där han skriver med en ”hälsosam dos humor”, det verkar som att folk glömt det, eller åtminstone inte uppskattar humorn. Varför fortsätter ni då besöka bloggen? Besök bloggar som är så pk som ni vill ha dem istället.
Jag är absolut för jämställdhet på alla vis, jag är själv kvinna och är medveten om allt vad detta innebär.
Men jag tycker det är att göra feminismen en björntjänst att sparka bakut mot allt jämt och ständigt. Att man inte kan bortse mot ett skämt ens. Det är sådant som gjort att jag alldeles för många gånger hört folk säga att de avskyr feminism pga av att de är så många som måste anmärka på allt och inte ens kan låta en småsak vara. Jag vill i alla fall inte att folk ska ”avsky feminism”, så jag tar diskussionen med folk som har osunda värderingar och försöker öppna deras ögon, jag hoppar inte på varenda person som skojar.
Se bortanför skämtet, verkar personen ha en dålig syn på kvinnor i stort?
Jag som känner Daniel personligen kan meddela att han har otroligt sunda värderingar när det kommer till könsnormer och liknande, så ni behöver inte oroa er, han är ingen hemsk mansgris.
Och TRO DET ELLER EJ, när vi ska se på Girls så säger han inte ”ska vi se på tjejserien Girls?” utan han frågar bara om jag vill se Girls, bra va?
Fast att säga att en person drar feminismen i smutsen är ju ganska elitistiskt. Om du vill få medhåll från antifeminister och bli omtyckt genom att inte säga ifrån, så fine, kör på den stilen! Men säg inte hur andra ska föra sin feministiska kamp. Jag personligen tycker t ex att sexistiska eller rasistiska skämt är vidrigt, det är helt enkelt aldrig roligt. Det finns inga undantag. Och drar någon en unket skämt, så säger jag ifrån. Antifeminister är liksom oftast inte ute efter att bli ”upplysta”, hur rumsrena diskussioner man än har med dem. De som avskyr feminism vet oftast inte ens vad det innebär, de vill inte heller läsa på och de jag träffat har inte haft någon som helst lust att ens försöka förstå vad man menar.
Jag tycker inte heller att det är så sunt att dra sexistiska skämt eller på annat sätt uttrycka sig negativt om feminister, för att i nästa andetag säga hur mycket man är för jämställdhet. Det visar ju bara på hur okunnig man är. Att kalla kvinnor för feministäckel, eller anklaga dem för att vara bittra och arga är också ganska trist faktiskt.
Jag påstår inte att någon drar feminismen i smutsen, verkligen inte. Jag talar bara utifrån mina egna upplevelser när jag har pratat med folk, att många sparkar bakut vid sådant beteende, men tycker ni det funkar så kör på det, så kör jag på mitt sätt. Mitt sätt har funkat bra med anitfeminister och okunniga, sådana som du säger är ovilliga att läsa på eller förstå. Flera som jag pratat med om feminism har uppriktigt lyssnat och sagt att de efteråt förstått det bättre och inte är negativt inställda längre. Det känns då som en vinst för både mig och feminismen om du frågar mig.
Jag tänker inte tala om hur någon ska föra sin feministiska kamp. Jag uppmanar alla slåss för det tror på, alltid. Men att fortsätta föra en diskussion i ett kommentarsfält på en blogg efter att bloggägaren upprepade gånger säger att han inte vill, det känns inte som bästa sättet att slåss för feminismen enligt mig.
Att kalla någon feministäckel känns ju onekligen som ett tråkigt ordval, ordet äckel är sällan kul i något sammanhang och jag skulle aldrig uppmana någon att använda sådana ordval. Att säga att kvinnor är bittra och tråkiga är lika sant som att säga att män är bittra och tråkiga. Många människor är tyvärr bittra och tråkiga, oavsett kön. Har jag träffat tre kvinnor som är tråkiga så tänker jag uttala mig om det, det betyder inte automatiskt att jag tycker så om hela det könet. Jag anser själv att yttrandefriheten känns ganska illa ute om man ständigt ska tassa på tå angående vad man säger och skriver, för uppriktigt sagt finns det någon som tar illa upp jämt.
Där dock inte sagt att jag tycker att man öppet och upprepat ska uttala sig hatiskt mot hela kvinnosläktet, eller någon/några människor alls.
Men man behöver inte tappa sin humor heller, anser jag. Se bortom skämtet, se personen och vad denne kan tänkas mena. Undrar man, fråga då. Men man behöver inte ha en evighetslång diskussion mot någons vilja.
Nu kliver jag ur denna diskussionen då jag fortfarande tycker det finns betydligt mycket annat att diskutera på denna blogg som fått mindre belysning och uppskattning.
Såhär tänker jag, gällande att prata med antifeminister om feminism: Målet får inte vara att lämna antifeministen med ett belåtet leende på sina läppar. Det är när vi känner oss illa till mods som vi står på tröskeln till nya insikter.
Det är upp till var och en hur man vill föra sin feministiska kamp, precis som du säger, och den mjuka linjen har säkert sina fördelar i vissa situationer, men generellt skulle jag vilja påstå att vi (kvinnor) allt för ofta får höra att vi tjatar, gnäller och överdriver just för att vi är kvinnor med åsikter. Att anamma en mjuk linje enbart för att slippa ses som ”rabiat” är att spela patriarkatet i händerna.
Gällande Daniels humor så har han definitivt sina stunder då även jag skrattar gott. Nu skämtade han ju inte i just det här inlägget så jag förstår inte riktigt relevansen. Däremot tycker jag att det är intressant att han flera gånger sagt att folk inte förstår hans humor (alltså folk som ”klagat” på hans kvinnosyn) samtidigt som han inte ”förstår humorn” i t.ex. ”vita kränkta män” eller Nanna Johanssons blogginlägg om nätdejting. Det kanske helt enkelt är så att ingen, varken Nanna eller Daniel, kommer undan med vad som helst bara för att det är formulerat som ett skämt.
Vi kan absolut avsluta diskussionen om det är vad Daniel vill. Men så länge någon presenterar ett argument kommer det att finnas folk från motsatt ideologi som vill bemöta de argumenten. Daniel är tyvärr inte garanterad sista ordet bara för att det är hans blogg (såvida han inte börjar moderera bland kommentarerna, vilket självklart är hans rätt).
Mitt syfte var egentligen mest att upplysa om att något så ”litet” som ett ordval kan säga mycket om ett system som förminskar kvinnor. Daniel har flera gånger sagt sig vara intresserad av jämställdhet så jag tänkte att det kunde vara av intresse. Han har även sagt att han inte orkar ”genusanalysera” varje sekund av sitt liv, så jag tänkte att bra – nu behöver han inte det, han kan istället ta del av en redan utförd analys. Jag får dock känslan av att han är mer intresserad av att till varje pris ha rätt än av att ens försöka ta till sig av ett feministiskt budskap, men jag kanske tolkar honom helt fel.
I övrigt verkar ni stå på samma värdegrund och dela såväl humor som åsikter, och det gör mig glad att se. 🙂 Lycka till med kärleken!
Jag är dock alldeles för uppgiven för att utveckla det hela, eftersom varenda sak jag skriver som inte är nitiskt PK uppmanar till ytterligare debatter. Vi har ju sedan länge kommit fram till att vi helt enkelt har olika syn på vad som är relevant i kampen om jämställdhet. Det har absolut ingenting med att jag inte vill ta till mig av feministiska budskap, utan för att jag helt enkelt inte ser (eller väljer att se) samma sak som andra.
Folk får tycka som de vill, whatever floats their boat liksom. Men låt bli att berätta för mig hur jag är som person, baserat på – enligt mig – struntsaker som att jag smått skämtsamt (jo, det var faktiskt inte gravallvarligt menat, vilket få saker på den här bloggen är) kallade Girls för tjejserie. Det verkar som att folk tolkar lite som de vill. Jag är för jämställdhet mellan könen, men jag är inte ett dugg intresserad av den debatt om ordval, ”hen”-ifieringar, könsneutralitet, och annat. Folk borde ha en grundinställning om människors lika värde, för mig stannar det där. Kallar jag nåt för tjejserie så tycker åtminstone inte jag att jag automatiskt har en dålig kvinnosyn. Men om andra tycker att detta gör mig till en kvinnohatare så får det väl i så fall vara så. Då är jag en kvinnohatare i era ögon. Kör på det.
sofie
Nej, du är ingen kvinnohatare för att du kallar en serie för tjejserie. Det vill jag verkligen betona. Som jag skrivit i en tidigare kommentar så är det väldigt enkelt att falla in i det mönstret om man inte är på sin vakt, eftersom vi hör och läser det överallt.
Däremot är det nyttigt att se över ”småsaker” som t.ex. sitt ordval om man vill sträva mot jämställdhet, eftersom det är i just småsakerna som sexismen lever vidare.
Att vårt vardagliga språk är uppbyggt i kategorierna ”vanlig” och ”tjej-” är ett tecken på att kvinnor och män inte är lika värda. Det betyder förstås inte att alla som använder prefixet ”tjej-” är kvinnohatare. Däremot rimmar det illa att inte ens vilja veta av diskussionen men samtidigt säga sig vara för jämställdhet och människors lika värde oavsett kön.
Jag kan sympatisera med att det är svårt för män att till fullo förstå vikten av genusmedvetenhet, ordval och så vidare, eftersom de flesta av er inte upplevt sexism i samma utsträckning som kvinnor. Jag har svårare att sympatisera med att vissa av er vill bestämma när en ”genusanalys” är befogad eller inte. Det minsta man kan göra om man tillhör en priviligierad grupp är att lyssna ödmjukt på vad personer från den förtryckta gruppen har att berätta.
Jag bestämmer inte, och kan inte bestämma, när nåt är befogat eller inte. Men jag kan säga min åsikt. Och jag har sagt att jag inte ser det på samma sätt. Jag vill inte se orättvisor i småsaker. Säger inte att det är fel, du har nog rätt i att det säkert, i vissa fall, kan härstamma från usla värderingar. Men inte för mig. Jag vet vem jag är. Jag vill inte leva mitt liv så.
… Men då får jag höra (inte bara av dig, du är inte värst på denna punkt) att mitt synsätt är fel. Att man MÅSTE tänka feministiskt och med genus i fokus för att inte automatiskt kategoriseras som en manschauvinist. Det här med att ödmjukt acceptera andra synsätt gäller tydligen inte vissa radikalfeminster. Många sådana (iaf på internet) är skrämmande lika fascister, vad jag märkt.
Jag säger det igen: Människors lika värde är en benfast ståndpunkt jag har. Men jag är HELT ointresserad av genusdiskussionen som pågår, när det gäller den här sortens småsaker. Att en skola t.ex anordnar olika aktiviteter beroende på kön (se min tidigare länk) är fel, och ska bekämpas. Men jag har personligen noll intresse av att diskutera ordvalet tjej- eller killserie. Och att säga att det är för att jag är kille, och därmed inte erfarit orättvisorna på samma sätt som tjejer, är ju att utgå från att jag inte har någon empatiförmåga. Men det har jag visst. Jag tycker bara inte att det är relevant.
Jag ser de stora orättvisorna istället för att vara genus-språkpolis, bara.
sofie
Jag gissar att en anledning till att många feminister kan verka extrema är att vi ständigt slår nedifrån. Man har tyckt samma sak om arbetare på den tiden adeln hade all makt. Många tycker samma sak om invandrare och så vidare. Vad radikalfeminism betyder vet jag inte ens. Feminister vill ha jämställdhet, jag förstår inte vad som är radikalt eller hur det ens kan bli radikalt.
Jag antar att den största skillnaden mellan dig och mig är att jag förstår (eller tror mig veta) att de stora orättvisorna bygger på många små orättvisor. Ta löneskillnaderna som ett enkelt exempel. Det är knappast många svenskar som faktiskt tycker att kvinnor förtjänar mindre i lön, skillnaden beror istället på synsätt, traditioner, bemötande och förväntningar. Subtila problem som feminister ofta tjatar om och ni andra tycker är struntsaker.
Jag vill bara säga att Sofie beter sig väldigt härskande och svinaktigt (fortsätt sänka synen på feminism, bravo!) och att det är oerhört orättvist hur det kan finnas feminism men inte ”manligism” !!!!!
Svenskarna måste vara det mest lättkränkta folket i världen.
Bli kränkt för att man kallar en serie som heter(!) Girls, handlar om tjejer och deras liv för ”tjejserie”, bli kränkt för att ens (tagna) efternamn blir snott i ”The Hobbit”, bli kränkt för att man inte kallar människor ”hen”, bli kränkt för än det ena, än det andra.
Är precis hemkommen från ett av världens fattigare länder. Har fått en hel del perspektiv på saker och ting. Snälla människor (svenskar) lägg energin på andra, riktiga problem.
Sverige har varit förskonat från krig och katastrofer i hundratals år. Ibland känns det som vi blivit alltför bekväma och tar allt för givet.
Helt krasst. Sådana här diskussioner gör att jag helt krasst ibland tänker att Sverige behöver vara med om en jävla katastrof för att PK-maffian ska få lite perspektiv på saker och ting.
Alla vet att värre saker sker än i Sverige. Det är ett konstigt och uttjatat argument mot feminism. Ska vi sträva framåt och försöka utvecklas mer eller stå still och vänta på att resten av världen hinner ikapp? Vem vinner på det sistnämnda? För du förstår väl att bara för att man engagerar sig i frågor i Sverige betyder det på intet sätt att man skiter i globala problem?
Hela diskussionen är så patetisk!! Snacka om PMS konstant! Herregud! Slappna av lite och sluta läs bloggen om du tar så illa vid! Det är såna som dig som gör att man blir äcklad av propagandan från feminister. Ni har för helvete ingen aning om hur det VERKLIGEN är att leva som kvinna utan rättigheter. Men det enda ni gör är att gnälla, gnälla och åter gnälla. Allt för döva öron. Ingen tar dina ord på allvar, fatta det!!
Johnny, jag gissar att du är ett troll som gått vilse påväg till flashback. Men jag tänker ge dig the benefit of the doubt och bemöta dig som om du skriver på fullaste allvar.
För det första. Du gnäller om att jag gnäller. Kastat mycket sten i glashus på sistone?
Försök förstå detta: jag är kvinna och människa. Så länge jag anses vara mindre värd kommer jag att gnälla. Jag tänker inte nöja mig med att jag inte stenas till döds och jag tänker inte nöja mig med att jag får rösta/jobba/köra bil. Så länge jag inte bemöts med samma respekt som män, så länge man förväntar sig mindre av mig för att jag är kvinna, så länge man klappar mig på huvudet och försöker tysta mig när jag uttrycker mina åsikter så kommer. Jag. Att. Gnälla.
Att kvinnor med åsikter och framförallt kvinnor som brinner för kvinnors rättigheter och lika värde får höra att de borde hålla käften och har ”pms konstant” är bara ett jävligt tydligt tecken på vi är långt ifrån jämställda.
Återigen. I Sverige finns ingen lagstiftad diskriminering mot kvinnor. Betyder det att vi inte diskrimineras? Nej. Men istället för tydlig, lätt-att-peka-ut-diskriminering består den av små strukturer och traditioner i nästan allt vi ser och hör. Att någon kallar serier med/om tjejer för tjejserier verkar vid första anblick vara världens minsta grej, men om man förstår det simpla konceptet ”många bäckar små” samt har ett litet hum om semiotik så vet man att 1) det finns en orsak till att vi pratar som vi gör och 2) våra ordval får konsekvenser (befäster, cementerar och reproducerar fördomar/stereotyper).
Det här stämmer fullt ut och jag skulle vilja tillägga att man inte alltid kan gömma sig bakom ”men det var inte så menade” eller ”jag tänker inte så” som att det i sig ändrar sättet ens ord mottas. Jag kan inte välja att säga orden ”paki” eller ”nigger” på ett sätt som inte gör folk arga, eftersom de orden har en stark inneboende betydelse som är bortom hur den som uttalar de uppfattar deras mening.
Sen är det klart att man inte ska hugga huvudet av alla som säger ”tjejserier” eller ens ”negerboll” om man nu gör det, men det tycker jag inte heller att sofie eller någon annan har gjort. Istället har bara frågan tagits upp för att det är intressant att se hur Daniel tänker när han uttrycker sig så och lufta tanken att sådana kategoriseringar inte är så jävla hälsosamma. Bara för att man inte är en uttalad sexist eller rasist så betyder inte det att man inte faller in i mönster som är formade av århundraden av sexistiska och rasistiska strukturer. Jag gör det fan hela tiden, varje dag med all säkerhet. Därför är det värt att påpeka det så att varje person kan se sina egna snedsteg och få chansen att göra ett medvetet val att kanske ändra sitt synsätt.
36 kommentarer
Girls är fantastiskt.
Dock kanske värt att reflektera över: varför kalla det tjejserie, egentligen? För att huvudrollsinnehavarna är kvinnor? Vi kallar ju inte varje serie med manliga huvudroller för killserie, liksom. Ibland känns det som att mannen är norm och kvinnan något slags prefix.
Eller så låter man bli att genusanalysera allt. 🙂 Den handlar ju trots allt om relationer utifrån kvinnliga perspektiv. Jag skulle kalla det en tjejserie, tillsammans med Sex and the City.
Det är dock skillnad på en tjejserie och en serie enbart för tjejer. Jag gillar ju båda ovanstående serier stenhårt, t.ex.
Vad vinner vi på att låta bli genusanalyserna, tror du? De behövs ju uppenbarligen för att folk ska tänka till. Varför kallar vi inte serier med killar i huvudrollerna (finns ju hur många som helst) för killserier?
Det är samma med böcker. En bok med en manlig huvudkaraktär är en bok, en bok med en kvinnlig är en tjejbok/chicklit. Det finns fotboll och damfotboll. Leksak och tjejleksak. Spel och tjejspel. Bil och tjejbil (!), penna och tjejpenna (!!?), dator och tjejdator. Detta: https://twitter.com/JoakimJakobsson/status/303915700341321729/photo/1
Vi (kvinnor) utgör ca hälften av befolkningen, ändå är allting uppdelat i två kategorier: vanliga kategorin (normen) och tjejkategorin. Man är såklart ingen ond person om man också faller in i det tankemönstret eftersom det finns ÖVERALLT. Däremot är det väl självklart på sin plats att diskutera hur detta påverkar oss, tycker du inte? Är det så mycket att be om, att man som tjej inte hela tiden vill ses som ”det där andra könet”.
Wups, nu blev det ett långt svar. Jag menar såklart inte att skuldbelägga dig för allt det här, jag hade bara väntat mig ett lite annat svar än det något förminskande ”eller så låter man bli att genusanalysera allt”, så jag tyckte att lite rantande var på sin plats. 🙂
Det var absolut inte förminskande enligt mig, jag håller bara inte med om att man tjänar på att genusanalysera varje liten grej. 🙂
Bara av nyfikenhet då: vad tycker Du att man ska genusanalysera? När är en genusanalys på sin plats och varför var det inte det den här gången?
Ptja… T.ex skolor som har alla hjärtans dag-firande där tjejer får pyssla och killar får bowla (http://www.expressen.se/gt/flickorna-far-pyssla—och-pojkarna-bowla/). Den sortens särbehandling som är viktig att stoppa. Den typ av tankar där tjejer/killar/hens/djur/skor behandlas olika och ges olika möjligheter. Jag förespråkar däremot inte total könsneutralitet, så jag tycker nog att Girls är och förblir en tjejserie (utifrån dess målgrupp åtminstone) för både tjejer och killar (och hens, djur och skor såklart).
Det är dock helt ok att du kommenterar det hela, jag förväntade mig nästan att nån skulle göra det. Orkar bara inte bemöta det hela när det gäller såna – enligt mig – småsaker.
Det är ju i ”småsakerna”, alltså genom språket, som du/jag/vi hela tiden reproducerar könsmaktsordningen. Seriöst, det finns en anledning till att vi i samhället säger ”tjejband”, ”damfotboll” och ”tjejserier” och det är för att tjejer förminskad och nedvärderas eller åtminstone gör avsteg från normen (det neutrala är manligt).
Men det är ju inte du som känner dig förminskad eller särbehandlad. Då är det väl inte heller upp till dig att avgöra om genusanalys är befogad eller inte?
Fast jag har ju fortfarande rätt till min egen åsikt också, vet du.
Det är väl ingen som påstår att du inte har rätt till din åsikt.
Men Jerry har verkligen en poäng. Det är som att jag (vit, blond och blåögd) skulle börja uttala mig om huruvida det är på sin plats att diskutera rasism eller ej om en mörkhyad känner dig utsatt för det. Vem fan är jag då, liksom.
Vem fan du är? Du är en medmänniska som har rätt till din egen åsikt. Sure, den mörkhyade personens åsikt torde väga mer med tanke på sammanhanget, men du har fortfarande rätt till din åsikt.
Det är inte som att jag säger att de som vill genusanalysera hela livet har fel, men jag säger att jag personligen inte lever mitt liv så.
Kallar du Turtles, Two and a half men, Sagan om ringen eller Gudfadern för killfilmer/serier?
Njae inte nödvändigtvis, förutom Two and a half men som på så många plan tydligt är vinklat för en manlig publik.
Och jag tycker det är årtiondets största skitserie.
De andra då?
Varför tror du att så många refererar till en film med manliga huvudkaraktärer för ”film” och en med kvinnliga för ”tjejfilm”. Eller herrfotboll för ”fotboll” och damfotboll för ”damfotboll”? Och så vidare…
Faaaast jag kan ju bara svara på vad JAG gör. Och jag kallar vissa serier för killserier och vissa för tjejserier. Girls och Sex and the city är ganska typiska tjejserier, medan typ Suits och ovan nämnt 2,5 men är killserier. Dock fortfarande inte så att enbart tjejer respektive killar kan se på dem, men allt har ju en målgrupp.
Det spelar dock inte så stor roll vad jag säger i det här läget, eftersom om jag säger att jag ÄVEN kallar saker för killserier så tolkas det som att jag säger att tjejer inte får se på dem, och säger jag att jag bara kallar serier för tjejserier och inga serier för killserier så är detta orättvist/ojämställt.
Hur som helst tycker jag fortfarande att det finns mycket viktigare orättvisor mellan tjejer och killar som det är värt att fokusera på, än att kommentera varje litet ordval jag gör som inte är 100% PK.
Nu råkar det DU gör vara samma sak som det massvis av människor gör. Om du vill ta lite ansvar kan det vara läge att någon gång reflektera över dina val och över varför du gör som du gör.
Jag tror inte heller att du menar att bara tjejer kan se på tjejserier eller killar kan se på killserier. ”…eftersom om jag säger att jag ÄVEN kallar saker för killserier så tolkas det som att jag säger att tjejer inte får se på dem” – nej, det gör det inte. Men du säger ju inte så, eller hur? Du kallar inte serier med flest killar som karaktärer för killserier, för männen är norm. Det är kvinnor som anses som avvikande enligt könsmaktsordningen och därför används prefixet ”tjej-” i så mycket större utsträckning.
Oavsett vad du tycker så är det jävligt viktigt att tjejer inte alltid degregeras till det andra könet. Det är en extrem orättvisa som tar sig uttryck på många fler sätt än enbart gällande serier och filmer. Det är en liten del av ett stort problem, skulle man kunna säga. Backa några steg och testa om du kan se en ”the big picture”. (Jag börjar tvivla på din förmåga att göra det, dock.)
Nä, då kan jag väl inte se the big picture då. Vi är olika, och jag väljer att inte se hela livet i genus och att män är en konsekvent kvinnohatande folkgrupp som gör ditt och datt. Det är asbra att kämpa för jämställdhet, men livet skulle bli extremt jobbigt om jag såg varenda liten sak från den enskilde mannen som ett bevis på ett förtryck från patriarkatet.
Det går inte att få mig att tänka annorlunda, tyvärr. Problem solved och case closed. 🙂
Och anledningen till att jag inte ser hur mina kommentarer degraderar tjejer till ”det andra könet” är för att jag överhuvudtaget inte tänker så.
Jag kallar serien för tjejserie för att den har tjejer som målgrupp (vilket även en genusvetare torde se), och som någon slags humor över hur icke-macho jag är. Inte som nåt dolt förtryck baserat på unkna värderingar, tro det eller ej. Jag skriver bara som jag vill utan att se allt som bevis på hur orättvist livet är, för om jag skulle göra det så skulle jag bara må sämre.
Men vänta lite nu. När har jag sagt något om att män skulle vara en konsekvent, kvinnohatande folkgrupp? Läs igenom kommentarerna ordentligt istället, innan du så ivrigt börjar sparka bakut. Massvis av män förstår detta, däremot framstår du inte direkt i god dager, så likgiltigt inställd som du är till andra gruppers problem. (Så länge ni ”snälla killar” har det bra, eller hur?)
Rollen som Det Andra Könet blev vi kvinnor tilldelade för lääänge sedan (även om du anser att du ”inte tänker så”) och reproduceringen kommer från hundra olika håll. I min första kommentar ville jag uppmuntra dig till att reflektera och tänka efter gällande vad just DU kan göra för att hjälpa till att bryta det mönstret, men inte ens det orkar du, och i och med att det ”inte går att få dig att tänka annorlunda”, så är det väl dags för mig att ge upp. (Fruktansvärt trist och omogen inställning, btw.)
Och du: det är inte alls uppenbart att girls målgrupp är kvinnor. Målgruppen är snarare hipsters/twenty-something-storstadsskids. Du är den första jag träffar som fortfarande håller fast vid att girls är gjord för tjejer efter att ha sett några avsnitt.
Ja, det är absolut dags för dig att ge upp nu. Du kommer i stort sett inte med några vettiga argument, utan vilar på att jag har fel som inte viger mitt liv åt att bekämpa varenda orättvisa och vartenda icke-PK uttalande. Då bestämmer du att jag är omogen, kvinnoföraktande, och lägger ord i min mun.
Jag har mycket sunda jämställdhetsvärderingar. Tror du eller någon annan annorlunda så rör det mig inte i ryggen. Jag vet vem jag är. Och jag måste få kalla något en tjejserie, eftersom jag personligen tycker så, utan att arga radikalfeminister bestämmer sig för att jag är ondskan själv. Låt för helvete folk få leva sina liv som de vill.
Men bra, då kommenterar inte något mer här. 😀
Grymt att du står på dig. Fortsätt så!
Da tycker jag att det ar lustigt hur du kan saga att du ar for jamstalldhet ifall du medvetet valjer att aktivt bekrafta den ojamstallda bild du pastar dig vara emot. Du forklarar att dessa serier symboliserar manlighet/kvinnlighet, och det kandes uppenbarligen viktigt for dig att poangtera vilken av dessa sidor en serie tillhor (sa lange det ror sig om nagot kvinnligt dvs). Att saga att ”Girls” ar en serie for kvinnor, for att kvinnor utgor majoriteten av karaktarerna ar naivt a min asikt. Fler man an kvinnor i just min umgangeskrets har tipsat mig om ”Girls” – och nej, de ar inte transsexuella. HBO gor bara grymma serier, helt enkelt – ”Oz” ar fantastiskt, men skulle du gora ett inlagg och poangtera hur detta ar en killserie? Eller vore det inte relevant?
Men for att inte tappa fokus – var budskapet att du som man gillar saker som kvinnor gillar? Att det ar stort av dig som man att sta for att du gillar det kvinnor gillar? Det var ju det uppenbara budskapet med hela inlagget, eller missade vi andra nagot? Jamen, da har du ju gjort dig fortjant av en applad genom att understryka vad som ar kvinnligt och manligt och att det ar viktigt att man star upp for det som tjejer typiskt gillar – kommer ditt nasta inlagg handla om att afroamerikaner gillar friterad kyckling och det gor du ocksa? Eller tycker du inte att vissa intressen/preferenser tillhor ett kon, en ras eller en sexualitet?
Min asikt: Ar man for jamstalldhet kan man val i sa fall ta sitt ansvar, vara PK eller sluta hyckla – varfor annars ens ha en asikt om man inte kan sta for den?
Lanktips!
http://blogg.resume.se/nina-akestam/2013/03/06/om-att-inte-vara-sa-pk/
Herregud vad allt bara fortgår i all oändlighet? Sist jag kollade så var detta Daniels blogg där han skriver med en ”hälsosam dos humor”, det verkar som att folk glömt det, eller åtminstone inte uppskattar humorn. Varför fortsätter ni då besöka bloggen? Besök bloggar som är så pk som ni vill ha dem istället.
Jag är absolut för jämställdhet på alla vis, jag är själv kvinna och är medveten om allt vad detta innebär.
Men jag tycker det är att göra feminismen en björntjänst att sparka bakut mot allt jämt och ständigt. Att man inte kan bortse mot ett skämt ens. Det är sådant som gjort att jag alldeles för många gånger hört folk säga att de avskyr feminism pga av att de är så många som måste anmärka på allt och inte ens kan låta en småsak vara. Jag vill i alla fall inte att folk ska ”avsky feminism”, så jag tar diskussionen med folk som har osunda värderingar och försöker öppna deras ögon, jag hoppar inte på varenda person som skojar.
Se bortanför skämtet, verkar personen ha en dålig syn på kvinnor i stort?
Jag som känner Daniel personligen kan meddela att han har otroligt sunda värderingar när det kommer till könsnormer och liknande, så ni behöver inte oroa er, han är ingen hemsk mansgris.
Och TRO DET ELLER EJ, när vi ska se på Girls så säger han inte ”ska vi se på tjejserien Girls?” utan han frågar bara om jag vill se Girls, bra va?
Fast att säga att en person drar feminismen i smutsen är ju ganska elitistiskt. Om du vill få medhåll från antifeminister och bli omtyckt genom att inte säga ifrån, så fine, kör på den stilen! Men säg inte hur andra ska föra sin feministiska kamp. Jag personligen tycker t ex att sexistiska eller rasistiska skämt är vidrigt, det är helt enkelt aldrig roligt. Det finns inga undantag. Och drar någon en unket skämt, så säger jag ifrån. Antifeminister är liksom oftast inte ute efter att bli ”upplysta”, hur rumsrena diskussioner man än har med dem. De som avskyr feminism vet oftast inte ens vad det innebär, de vill inte heller läsa på och de jag träffat har inte haft någon som helst lust att ens försöka förstå vad man menar.
Jag tycker inte heller att det är så sunt att dra sexistiska skämt eller på annat sätt uttrycka sig negativt om feminister, för att i nästa andetag säga hur mycket man är för jämställdhet. Det visar ju bara på hur okunnig man är. Att kalla kvinnor för feministäckel, eller anklaga dem för att vara bittra och arga är också ganska trist faktiskt.
Här kan du läsa ett riktigt bra inlägg:
http://www.arsinoe.se/?p=24581
Jag påstår inte att någon drar feminismen i smutsen, verkligen inte. Jag talar bara utifrån mina egna upplevelser när jag har pratat med folk, att många sparkar bakut vid sådant beteende, men tycker ni det funkar så kör på det, så kör jag på mitt sätt. Mitt sätt har funkat bra med anitfeminister och okunniga, sådana som du säger är ovilliga att läsa på eller förstå. Flera som jag pratat med om feminism har uppriktigt lyssnat och sagt att de efteråt förstått det bättre och inte är negativt inställda längre. Det känns då som en vinst för både mig och feminismen om du frågar mig.
Jag tänker inte tala om hur någon ska föra sin feministiska kamp. Jag uppmanar alla slåss för det tror på, alltid. Men att fortsätta föra en diskussion i ett kommentarsfält på en blogg efter att bloggägaren upprepade gånger säger att han inte vill, det känns inte som bästa sättet att slåss för feminismen enligt mig.
Att kalla någon feministäckel känns ju onekligen som ett tråkigt ordval, ordet äckel är sällan kul i något sammanhang och jag skulle aldrig uppmana någon att använda sådana ordval. Att säga att kvinnor är bittra och tråkiga är lika sant som att säga att män är bittra och tråkiga. Många människor är tyvärr bittra och tråkiga, oavsett kön. Har jag träffat tre kvinnor som är tråkiga så tänker jag uttala mig om det, det betyder inte automatiskt att jag tycker så om hela det könet. Jag anser själv att yttrandefriheten känns ganska illa ute om man ständigt ska tassa på tå angående vad man säger och skriver, för uppriktigt sagt finns det någon som tar illa upp jämt.
Där dock inte sagt att jag tycker att man öppet och upprepat ska uttala sig hatiskt mot hela kvinnosläktet, eller någon/några människor alls.
Men man behöver inte tappa sin humor heller, anser jag. Se bortom skämtet, se personen och vad denne kan tänkas mena. Undrar man, fråga då. Men man behöver inte ha en evighetslång diskussion mot någons vilja.
Nu kliver jag ur denna diskussionen då jag fortfarande tycker det finns betydligt mycket annat att diskutera på denna blogg som fått mindre belysning och uppskattning.
Såhär tänker jag, gällande att prata med antifeminister om feminism: Målet får inte vara att lämna antifeministen med ett belåtet leende på sina läppar. Det är när vi känner oss illa till mods som vi står på tröskeln till nya insikter.
Det är upp till var och en hur man vill föra sin feministiska kamp, precis som du säger, och den mjuka linjen har säkert sina fördelar i vissa situationer, men generellt skulle jag vilja påstå att vi (kvinnor) allt för ofta får höra att vi tjatar, gnäller och överdriver just för att vi är kvinnor med åsikter. Att anamma en mjuk linje enbart för att slippa ses som ”rabiat” är att spela patriarkatet i händerna.
Gällande Daniels humor så har han definitivt sina stunder då även jag skrattar gott. Nu skämtade han ju inte i just det här inlägget så jag förstår inte riktigt relevansen. Däremot tycker jag att det är intressant att han flera gånger sagt att folk inte förstår hans humor (alltså folk som ”klagat” på hans kvinnosyn) samtidigt som han inte ”förstår humorn” i t.ex. ”vita kränkta män” eller Nanna Johanssons blogginlägg om nätdejting. Det kanske helt enkelt är så att ingen, varken Nanna eller Daniel, kommer undan med vad som helst bara för att det är formulerat som ett skämt.
Vi kan absolut avsluta diskussionen om det är vad Daniel vill. Men så länge någon presenterar ett argument kommer det att finnas folk från motsatt ideologi som vill bemöta de argumenten. Daniel är tyvärr inte garanterad sista ordet bara för att det är hans blogg (såvida han inte börjar moderera bland kommentarerna, vilket självklart är hans rätt).
Mitt syfte var egentligen mest att upplysa om att något så ”litet” som ett ordval kan säga mycket om ett system som förminskar kvinnor. Daniel har flera gånger sagt sig vara intresserad av jämställdhet så jag tänkte att det kunde vara av intresse. Han har även sagt att han inte orkar ”genusanalysera” varje sekund av sitt liv, så jag tänkte att bra – nu behöver han inte det, han kan istället ta del av en redan utförd analys. Jag får dock känslan av att han är mer intresserad av att till varje pris ha rätt än av att ens försöka ta till sig av ett feministiskt budskap, men jag kanske tolkar honom helt fel.
I övrigt verkar ni stå på samma värdegrund och dela såväl humor som åsikter, och det gör mig glad att se. 🙂 Lycka till med kärleken!
Du tolkar mig väldigt, väldigt fel.
Jag är dock alldeles för uppgiven för att utveckla det hela, eftersom varenda sak jag skriver som inte är nitiskt PK uppmanar till ytterligare debatter. Vi har ju sedan länge kommit fram till att vi helt enkelt har olika syn på vad som är relevant i kampen om jämställdhet. Det har absolut ingenting med att jag inte vill ta till mig av feministiska budskap, utan för att jag helt enkelt inte ser (eller väljer att se) samma sak som andra.
Folk får tycka som de vill, whatever floats their boat liksom. Men låt bli att berätta för mig hur jag är som person, baserat på – enligt mig – struntsaker som att jag smått skämtsamt (jo, det var faktiskt inte gravallvarligt menat, vilket få saker på den här bloggen är) kallade Girls för tjejserie. Det verkar som att folk tolkar lite som de vill. Jag är för jämställdhet mellan könen, men jag är inte ett dugg intresserad av den debatt om ordval, ”hen”-ifieringar, könsneutralitet, och annat. Folk borde ha en grundinställning om människors lika värde, för mig stannar det där. Kallar jag nåt för tjejserie så tycker åtminstone inte jag att jag automatiskt har en dålig kvinnosyn. Men om andra tycker att detta gör mig till en kvinnohatare så får det väl i så fall vara så. Då är jag en kvinnohatare i era ögon. Kör på det.
Nej, du är ingen kvinnohatare för att du kallar en serie för tjejserie. Det vill jag verkligen betona. Som jag skrivit i en tidigare kommentar så är det väldigt enkelt att falla in i det mönstret om man inte är på sin vakt, eftersom vi hör och läser det överallt.
Däremot är det nyttigt att se över ”småsaker” som t.ex. sitt ordval om man vill sträva mot jämställdhet, eftersom det är i just småsakerna som sexismen lever vidare.
Att vårt vardagliga språk är uppbyggt i kategorierna ”vanlig” och ”tjej-” är ett tecken på att kvinnor och män inte är lika värda. Det betyder förstås inte att alla som använder prefixet ”tjej-” är kvinnohatare. Däremot rimmar det illa att inte ens vilja veta av diskussionen men samtidigt säga sig vara för jämställdhet och människors lika värde oavsett kön.
Jag kan sympatisera med att det är svårt för män att till fullo förstå vikten av genusmedvetenhet, ordval och så vidare, eftersom de flesta av er inte upplevt sexism i samma utsträckning som kvinnor. Jag har svårare att sympatisera med att vissa av er vill bestämma när en ”genusanalys” är befogad eller inte. Det minsta man kan göra om man tillhör en priviligierad grupp är att lyssna ödmjukt på vad personer från den förtryckta gruppen har att berätta.
Jag bestämmer inte, och kan inte bestämma, när nåt är befogat eller inte. Men jag kan säga min åsikt. Och jag har sagt att jag inte ser det på samma sätt. Jag vill inte se orättvisor i småsaker. Säger inte att det är fel, du har nog rätt i att det säkert, i vissa fall, kan härstamma från usla värderingar. Men inte för mig. Jag vet vem jag är. Jag vill inte leva mitt liv så.
… Men då får jag höra (inte bara av dig, du är inte värst på denna punkt) att mitt synsätt är fel. Att man MÅSTE tänka feministiskt och med genus i fokus för att inte automatiskt kategoriseras som en manschauvinist. Det här med att ödmjukt acceptera andra synsätt gäller tydligen inte vissa radikalfeminster. Många sådana (iaf på internet) är skrämmande lika fascister, vad jag märkt.
Jag säger det igen: Människors lika värde är en benfast ståndpunkt jag har. Men jag är HELT ointresserad av genusdiskussionen som pågår, när det gäller den här sortens småsaker. Att en skola t.ex anordnar olika aktiviteter beroende på kön (se min tidigare länk) är fel, och ska bekämpas. Men jag har personligen noll intresse av att diskutera ordvalet tjej- eller killserie. Och att säga att det är för att jag är kille, och därmed inte erfarit orättvisorna på samma sätt som tjejer, är ju att utgå från att jag inte har någon empatiförmåga. Men det har jag visst. Jag tycker bara inte att det är relevant.
Jag ser de stora orättvisorna istället för att vara genus-språkpolis, bara.
Jag gissar att en anledning till att många feminister kan verka extrema är att vi ständigt slår nedifrån. Man har tyckt samma sak om arbetare på den tiden adeln hade all makt. Många tycker samma sak om invandrare och så vidare. Vad radikalfeminism betyder vet jag inte ens. Feminister vill ha jämställdhet, jag förstår inte vad som är radikalt eller hur det ens kan bli radikalt.
Jag antar att den största skillnaden mellan dig och mig är att jag förstår (eller tror mig veta) att de stora orättvisorna bygger på många små orättvisor. Ta löneskillnaderna som ett enkelt exempel. Det är knappast många svenskar som faktiskt tycker att kvinnor förtjänar mindre i lön, skillnaden beror istället på synsätt, traditioner, bemötande och förväntningar. Subtila problem som feminister ofta tjatar om och ni andra tycker är struntsaker.
Jag vill bara säga att Sofie beter sig väldigt härskande och svinaktigt (fortsätt sänka synen på feminism, bravo!) och att det är oerhört orättvist hur det kan finnas feminism men inte ”manligism” !!!!!
Svenskarna måste vara det mest lättkränkta folket i världen.
Bli kränkt för att man kallar en serie som heter(!) Girls, handlar om tjejer och deras liv för ”tjejserie”, bli kränkt för att ens (tagna) efternamn blir snott i ”The Hobbit”, bli kränkt för att man inte kallar människor ”hen”, bli kränkt för än det ena, än det andra.
Är precis hemkommen från ett av världens fattigare länder. Har fått en hel del perspektiv på saker och ting. Snälla människor (svenskar) lägg energin på andra, riktiga problem.
Sverige har varit förskonat från krig och katastrofer i hundratals år. Ibland känns det som vi blivit alltför bekväma och tar allt för givet.
Helt krasst. Sådana här diskussioner gör att jag helt krasst ibland tänker att Sverige behöver vara med om en jävla katastrof för att PK-maffian ska få lite perspektiv på saker och ting.
Alla vet att värre saker sker än i Sverige. Det är ett konstigt och uttjatat argument mot feminism. Ska vi sträva framåt och försöka utvecklas mer eller stå still och vänta på att resten av världen hinner ikapp? Vem vinner på det sistnämnda? För du förstår väl att bara för att man engagerar sig i frågor i Sverige betyder det på intet sätt att man skiter i globala problem?
Hela diskussionen är så patetisk!! Snacka om PMS konstant! Herregud! Slappna av lite och sluta läs bloggen om du tar så illa vid! Det är såna som dig som gör att man blir äcklad av propagandan från feminister. Ni har för helvete ingen aning om hur det VERKLIGEN är att leva som kvinna utan rättigheter. Men det enda ni gör är att gnälla, gnälla och åter gnälla. Allt för döva öron. Ingen tar dina ord på allvar, fatta det!!
Johnny, jag gissar att du är ett troll som gått vilse påväg till flashback. Men jag tänker ge dig the benefit of the doubt och bemöta dig som om du skriver på fullaste allvar.
För det första. Du gnäller om att jag gnäller. Kastat mycket sten i glashus på sistone?
Försök förstå detta: jag är kvinna och människa. Så länge jag anses vara mindre värd kommer jag att gnälla. Jag tänker inte nöja mig med att jag inte stenas till döds och jag tänker inte nöja mig med att jag får rösta/jobba/köra bil. Så länge jag inte bemöts med samma respekt som män, så länge man förväntar sig mindre av mig för att jag är kvinna, så länge man klappar mig på huvudet och försöker tysta mig när jag uttrycker mina åsikter så kommer. Jag. Att. Gnälla.
Att kvinnor med åsikter och framförallt kvinnor som brinner för kvinnors rättigheter och lika värde får höra att de borde hålla käften och har ”pms konstant” är bara ett jävligt tydligt tecken på vi är långt ifrån jämställda.
Återigen. I Sverige finns ingen lagstiftad diskriminering mot kvinnor. Betyder det att vi inte diskrimineras? Nej. Men istället för tydlig, lätt-att-peka-ut-diskriminering består den av små strukturer och traditioner i nästan allt vi ser och hör. Att någon kallar serier med/om tjejer för tjejserier verkar vid första anblick vara världens minsta grej, men om man förstår det simpla konceptet ”många bäckar små” samt har ett litet hum om semiotik så vet man att 1) det finns en orsak till att vi pratar som vi gör och 2) våra ordval får konsekvenser (befäster, cementerar och reproducerar fördomar/stereotyper).
Det här stämmer fullt ut och jag skulle vilja tillägga att man inte alltid kan gömma sig bakom ”men det var inte så menade” eller ”jag tänker inte så” som att det i sig ändrar sättet ens ord mottas. Jag kan inte välja att säga orden ”paki” eller ”nigger” på ett sätt som inte gör folk arga, eftersom de orden har en stark inneboende betydelse som är bortom hur den som uttalar de uppfattar deras mening.
Sen är det klart att man inte ska hugga huvudet av alla som säger ”tjejserier” eller ens ”negerboll” om man nu gör det, men det tycker jag inte heller att sofie eller någon annan har gjort. Istället har bara frågan tagits upp för att det är intressant att se hur Daniel tänker när han uttrycker sig så och lufta tanken att sådana kategoriseringar inte är så jävla hälsosamma. Bara för att man inte är en uttalad sexist eller rasist så betyder inte det att man inte faller in i mönster som är formade av århundraden av sexistiska och rasistiska strukturer. Jag gör det fan hela tiden, varje dag med all säkerhet. Därför är det värt att påpeka det så att varje person kan se sina egna snedsteg och få chansen att göra ett medvetet val att kanske ändra sitt synsätt.