Jag kallade precis min chef för fikus.
…
För att på något sätt lyckas förklara detta så behöver man veta lite bakgrundshistoria. Jag kallar alltid fika för fikus. Man ska gå på fikus liksom. Och idag ska jag gå på just detta, för att fira en kollega som slutar. Det är bara jag i min nuvarande grupp som har jobbat med honom tidigare, så chefen kom förbi för att informera de andra om att de behöver täcka (inte betäcka) mig en stund.
”Hej allihopa. Werner ska på…” började han, och då såg jag, utan att tänka mig för, min chans. ”FIKUS!” ropade jag glatt. Chefen tittade på mig någon sekund, och sen gick han bara därifrån.
Jag hoppas att han förstod vad jag menade. Annars så… hej Arbetsförmedlingen!
