Kategori

Kärlek

Kategori

Måtte djävulen ta alla fruntimmer! … nejdå, jag bara skojar. *knappt märkbar ryckning i ena ögonlocket*

Wow, nu har den kommit. 25-årskrisen. I all sin prakt och med brännande ångest… Eller jag vet inte. Men ikväll känns det verkligen påtagligt.

Som vanligt är det detta gissel till Facebook som orsakat det hela. Jag såg precis att min barndomskompis, som är lika gammal som jag, har gift sig! Han har fucking gift sig! Självklart unnar jag honom detta, och jag är glad för deras skull, men ibland slår det en verkligen att barndomens dagar är borta. Vi blev vänner bland de första dagarna på dagis, och hängde sen ihop i över tio år innan vi gled ifrån varann efter gymnasiet. My god. Jag bajsade på mig hemma hos honom när jag var sex år, och fick låna hans mjukisbyxor. Nu har samma kille varit tillsammans med sin tjej i ett gäng år, och häromveckan gifte de sig alltså.

Och vad har det blivit av mig? En neurotisk, ohälsosamt bitter ung man, som lider av social fobi och inte längre kan äta mat bland folk. Som är trött dygnet runt, bara blir fetare, och inte kan behålla en flickvän längre än ett halvår. Dessutom har mitt World of Warcraft-konto blivit hackat.

Sen finns det såklart olika sätt att se på det hela. Jag har ett riktigt bra jobb, stor bostadsrätt, pengar på banken och en ansenlig samling Star Wars-lego. Men ibland tröstar det föga.

Vad är det för fel på er som anser att det är en svaghet att visa känslor? Att det är något negativt att utelämna sig till en annan människa? Att man hela tiden måste hålla garden uppe, redo att stöta bort folk som kommer en för nära inpå? Och framför allt, vad är det för fel på er som tycker att det är är en förlust att erkänna att man tycker om någon?

Vad har hänt er, som fått er att bli så?

Hej Match.com,

Jag har en fråga angående besökare som betalande medlem respektive gratismedlem på er fina sida.

För ett tag sedan skaffade jag mig två månaders medlemskap hos er, och har sedan dess sporadiskt besökt sidan. Det kan handla om varje dag till var fjärde dag, allt beroende på dagsform och längtan efter något som kan liknas vid ett kärleksliv.

En sak förbryllar mig dock lite. Under mina två månader som betalande medlem så har jag haft ca 1-3 besökare om dagen. Något fler om jag själv aktivt besökt andra profiler, då kanske maximalt det dubbla på en dag. Jag besökte senast sidan den 21/5, och hade då 2 nya besök. Inga mail. Då var jag fortfarande betalande medlem.

Idag när jag besöker sidan ser jag att mitt medlemskap gått ut, och nu har jag plötsligt 41 nya besökare. Jag kan givetvis inte se vilka dessa är eftersom bara betalande medlemmar kan se detta. På två dagar har jag alltså fått 41 besökare; något jag inte ens kommit upp i under mina två MÅNADER som betalande medlem. Innan jag blev medlem utspelade sig samma fenomen. Jag hade ett 20-tal besökare varje dag, men så fort jag blev medlem blev profilen lika välbesökt som Skansen en decemberdag.

Hur kommer detta sig? Ser ni medvetet till så att gratismedlemmar är mer synliga i sökningar i syfte att visa gratismedlemmarna hur många besök man får, och hur många man skulle kunna kontakta, om man vore betalande medlem? Eller är det kanske t.o.m så att ni mixtrar med besöksstatistiken? Kanske existerar inte dessa 41 personer överhuvudtaget?

Jag skulle uppskatta lite information om hur detta fungerar, eftersom det verkar vara mer än en slump. Jag har även hört samma sak från andra f.d medlemmar.

Jag kommer att publicera detta mail i sin helhet på min blogg, och givetvis även det svar ni ger mig.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Mvh
Daniel Werner
http://blogg.danielwerner.se

Vi spinner vidare på samma tema; kul va?

Nu tar jag emot förbokningar till En dejt med Daniel!

Är du arg på din mamma? Är din chef ett inkvoterat svin? Eller är du bara allmänt arg på en kvinnlig bekant? Nu kan du bjuda henne på En dejt med Daniel – kvällen hon sent ska kunna förtränga. Daniel levereras med följande:

  • En fysik skapad av en strikt kebabdiet!
  • Spännande upplevelser i form av ”se på tv” och ”sitta i soffan”!
  • Frånvarande taktkänsla när det kommer till tafsande!
  • Oförmåga att kunna förtära mat utan att börja kallsvettas!
  • … Samt ett helt gäng socialt missanpassade konversationer!

Hör av dig redan idag för en prisoffert.

 

Jag var i Umeå i helgen, på dejt faktiskt. Efter en hel del videochattande blev det av, och jag begav mig – smått ovilligt – mot det tjottahejti som i folkmun kallas norrland. Nu, två dagar senare, är jag hemkommen och kvinnan i fråga har sagt upp bekantskapen med mig. Jag tror nästan det är nytt rekord! Vilket kap jag måste vara.

Tåg/bussresan upp, med oro över att spy ner någon stackars medpassagerare:
Nervositeten på busstationen:
Att det redan låg en femma i myntinkastet på stationen när jag behövde kissa:
Margheritan på den lokala norrlandspizzerian: 
Att kvinnan i fråga gjorde en färdkost-macka till mig när jag skulle hem:
Tåg/bussresan hem, som gick helt utan intermezzon:
Att få lägga sig i soffan efter drygt 10 timmars resa:
Salahuddins öronbedövande gapande när jag kom hem:
Kvinnan i frågas omdöme om mig efter två dagar ihop:

Finns det några andra masochist-tjejer därute som är dejtsugna? Säg till, så styr vi upp något.

Det är detta som är skillnaden mellan att ha ett förhållande och att vara singel. Helgerna. När man är i ett förhållande längtar man efter att få säga ”trevlig helg” till kollegorna, och bege sig hemåt. Som singel känns det helt annorlunda, åtminstone för mig. Man kommer hem till en tom lägenhet.

Nu har Dorthe flyttat härifrån. Vi gjorde slut för över en månad sen, men hon har varit här ganska mycket då det inte är lätt att hitta ett eget ställe i Stockholms stad. Nu har hon fått tag i ett rum hos en tant nånstans, och ett tio månader långt samboskap är slut. Jag antar att det är som att bli av med ett beroende; de första dagarna… veckorna… månaderna… är värst. Jag har ju vant mig vid att ha någon här, och nu känns allt öde. Inte för att klaga, det känns ändå som att det var rätt beslut att gå skilda vägar, men jag hade nog inte riktigt fattat det tills jag nu faktiskt känner av ensamheten på riktigt.

Jag längtar nästan efter att få säga hej till kollegorna på måndag igen.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27