Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

otrogentjej

De senaste veckorna har jag småpratat lite med en tjej på ett icke namngivet community jag hänger på. Inte särskilt mycket egentligen, men nåt meddelande här och där. Hon visade rejält med intresse (kan inte påstå att det varit besvarat) och bubblade nåt om att komma hit och överraska mig. Hon visade upp min adress som hon stalkat fram, och sa att hon kanske skulle titta förbi. ”Gör det. Jag har kikhål i dörren.” tänkte jag. Men det hela rann som tur var ut i sanden.

En sak har dock förbryllat mig lite. Hon har tokraggat på mig, men ändå står det ”sambo” på hennes profil. Jag frågade varför, och fick svaret att hon är singel men har en sambo. ”Men då brukar man ju inte skriva det under civilstatus” sa jag, men det brukar man tydligen visst enligt henne.

Ikväll lade hon till mig på Skype, och jag fick därför hennes fullständiga namn. Nyfiken och stalkig som jag är gick jag naturligtvis raka vägen till ansiktsboken. Där möttes jag av att hon är i ett förhållande med någon snubbe.

Jag: Du… Eh… Kan du förklara varför du är öppen för en massa heta aftnar när det på Facebook står att du är i ett förhållande?
Hon: Haha, det är ett skämt-förhållande.
Jag: Öh, okej. Men du har skickat ett hjärta till honom för senast tre veckor sen? *thank fuck för öppna profiler*
Hon: Ja, brukar man inte det? Nära vänner.
Jag: … Nä det brukar man nog inte. :’)
Hon: … Okej jag har en pojkvän, men jag har mina behov. Enklare att ljuga än att förklara.
Jag: Haha, okej. Well. Då tycker jag synd om honom måste jag säga. Jag tänker inte vara del av nån otrohet.
Hon: Okej ha det bra. *block*

Det är väldigt lockande att berätta för pojkvännen om hennes strapatser med andra killar. De har knappt varit ihop i ett halvår liksom. Men å andra sidan vill jag inte lägga mig i. Det är trist att han kommer i kläm, men det känns fel av mig att springa och skvallra som en annan Bror Duktig. Sanningen kommer nog fram så småning om.

Dessutom kan jag ju ha detta som hållhake. Hon har ju trots allt min adress. Kommer hon hit och mördar mig så berättar jag! HAHA! Oh… Wait.

Idag, kära vänner, var jag på gymmet. Ja, ni läste rätt! PÅ GYMMET! Och då pratar vi alltså gymmet som i det där stället där man tränar sin lekamen.

Jag var dock tvungen att ta ledigt hela veckan för att det skulle klaffa. Jag känner mig själv, om jag ska börja träna så kommer det inte att ske på kvällar efter jobbet. Åtminstone inte i början. Så nu kör jag hårt denna vecka, så blir det förhoppningsvis ”bara” att fortsätta sen. Den som lever får se hur det går. Idag tog jag i alla fall ut mig rejält; det är förmodligen en bra grej att knappt orka lyfta en läskburk.

DESSUTOM! Elgiganten kör sin ökända kampanj ”Cykeln på köpet” just nu. Jag anade ju att man skulle behöva köpa en 4K-HD-TV på 300″ för att erbjudandet skulle gälla, men döm om min förvåning när man kunde köpa en liten kompaktkamera för 1600 spänn. Jag köpte en sån, och ska sen sälja den på Tradera (eller till min mor), och vips har cykeln kostat max 500 spänn. Så nu ska jag alltså börja cykla också.

Herregud; allt på en gång! Hur ska det här gå? Jag kommer ju bli värsta träningsnarkomanen, stå och flexa musklerna i spegeln och instagramma med hashtagen #aldrigvila. Hujedamig.

Igår var jag på evenemang tillsammans med jobbet. Jag har ju inte hängt med på såna saker de senaste åren, eftersom jag ibland fått ångest av sociala saker, främst ätande bland folk. Men igår var vi på Gröna Lund och körde femkamp (som blev sjukamp). Jag placerade mig väl ungefär i medel på de flesta grenar, förutom i en där man skulle banka på en knapp för att skjuta bollar i ett stort hål. Jag fokuserade på hålet (that’s what he said) och märkte att ingenting hände. Det visade sig att jag stod och bankade på bara bordet.

Hur som helst gick det hela förvånansvärt bra. Tillochmed middagen. Jag hade varit lite orolig, men det hela gick som smort. Jag käkade två portioner grillbuffé helt utan problem. Jag kände inte ens den där bekanta femsekunderspanikångesten! En stor seger för mig själv, måste jag säga.

Förresten: Ikväll blir det, enligt traditionen, live-bloggande till Eurovision Song Contest! För den som nu är intresserad av sånt. Jag kan väl inte påstå att jag lever för det där, men det kanske kan bli lite småkul.

smartphoneligga
Två telefoner – ragga dubbelt så snabbt.

Jag var på dejt häromdagen. Javisst! Pappa kan provida för himself, liksom! Och jag tyckte nog att vi klickade en del. Kanske ingen match made in heaven med änglakörer och små feta keruber med trumpeter, men jag hade ändå rätt trevligt. Efter en kort promenad skulle hon dock plötsligt hem, varpå jag anade oråd. Mina farhågor besannades givetvis; det blev dissen.

Det slog mig att det här var nog den första dejt jag någonsin varit på, som inte skett efter en tids chattande innan. Det var lite halvspontant, vi visste inte så mycket om varann. Och det här var nog första och sista gången. Alltså, det är ju det jag har sagt. Jag vill chatta ganska länge innan, just för att minimera risken att det inte stämmer när man ses. Jag tar hellre risken att bli rejält besviken på en dejt av tio, än går på tio dejter och blir besviken nio gånger av tio. Träffa mig inte om du inte är pretty jävla säker på att du är intresserad.

Men det är just det här som är kruxet nu för tiden. Varenda människa har smartphones, och få sitter vid datorn. Jag vill ju ha djupa diskussioner långt inpå småtimmarna, när man verkligen lär känna varann. Det blir lätt ganska ytligt och trist när man bara slänger iväg korta meddelanden fram och tillbaka. Det är svårt att verkligen PRATA på Facebook, SMS eller de där vidriga Kik och Snapchat.

mysafton

Såhär ser undertecknads kväll ut. Notera ostarna. ”Sällskapsbrickan”… Lite tragiskt sådär. Dessutom ingår det ett gäng frågesport-kort (om ost, mycket spännande); som upplagt för en trevlig kväll – om man har ett socialt liv alltså.

Nu ska jag gråtäta medan jag lär mig om vilket vin som passar bäst till Camembert. 😀

Igår byggde jag lego. Alltså, enormt mycket lego. En stor jävla X-Wing på 1600 bitar. Så nu har jag legotryckartummar™ och träningsvärk. Man vet att man är otränad när man får träningsvärk av att bygga lego.

Hur som helst. Jag spelade in det hela, tänkte göra nån sorts timelapse så att ni kunde få videobevis på min kväll, men… det gick inte så bra. Jag ställde in timelapseappen på helt fel intervaller, så videofilen blev 120 gb stor. Så stor att den sen inte gick att exportera, utan istället hängde sig programmet och allt gick förlorat. Men ni kan ju fantisera om en typ 20 minuter lång film (den var ca 9 timmar, sen skulle den exporteras i 25 fps) föreställande en svettig ung man som sitter på golvet och bygger. Vackert.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27