Jag igår i leksaksaffären:
Jag: Hej, jag har en lite märklig fråga. Har ni något som ser ut som ett dragspel eller låter som ett dragspel eller är ett dragspel?
Expedit: … Nej.
Jag: Okej. Fasen!
Expedit: *fnissar*
Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.
Jag igår i leksaksaffären:
Jag: Hej, jag har en lite märklig fråga. Har ni något som ser ut som ett dragspel eller låter som ett dragspel eller är ett dragspel?
Expedit: … Nej.
Jag: Okej. Fasen!
Expedit: *fnissar*
Märklig situation på jobbet nyss.
Kvinnan som vattnar blommor kommer gående, rullandes på vagnen med besprutningsmedel. Våra blickar möts för en sekund. Hon viskar ”hej”. Jag ger ett bekräftande nickande tillbaka.
Sedan är ögonblicket över. Jag ser henne aldrig igen.
Mobilen plingar till. Som ett ivrigt barn på julafton släpper jag allt och formligen kastar mig över telefonen. Med darriga fingrar knappar jag fram meddelandet, medan tankarna behandlar vad det kan vara för något. Löneförhöjning? Kärleksförklaring? Lotterivinst?
”Trettondagsafton på sense, gå in två till priset av en blablabla”. HOROR! Fattar de inte vad de gör med mig? Jag får knappt några SMS (inte sedan det tog slut med exet), så när det väl händer är det dagens höjdpunkt. Jag kunde ha dött av besvikelse!
Det kom fram en söt tjej och utnyttjade mig för många herrans år sedan, när jag var berusad på en krog. Tyvärr inte utnyttjade som i hånglade upp mot väggen, utan utnyttjade som i anställd-nånstans-och-får-provision-på-antalet-lurade-fyllon. ”Åh, hon är söt och har en lista där man skriver sitt mobilnummer helt utan anledning! Where do I sign?!”
… Och sen dess får jag SMS så fort det är något . Har försökt att avregistrera mig flera gånger. Varje gång säger de ansvariga att det är gjort, men man får ändå samma sak nästa gång det är dags för fest i stan. Usch.
Jag gillar tacos. Det har jag alltid gjort. Men varje gång jag köper alla tillbehör för att åter igen frossa i denna mexikanska frestelse så köper jag också nya tacoskal. Jag äter aldrig upp en hel förpackning, men ändå köper jag nya tacoskal. Alltid. Det verkar inte som att jag kan äta gamla skal. Det vore att häda mot den store tacoguden… tydligen.
Idag hände något som gjorde mig glad. 🙂
Så, såhär fem dagar efter jul, tänkte jag publicera den årliga uppradningen av julklappar jag fick. Så here goes.
God fortsättning, alla trogna fans av skrikande tonårstjejer som bara råkar lysa med sin frånvaro bland kommentarerna. Okej, lite nya saker som händer och har hänt.