Och med ”pappa” menar jag alltså mig själv. Micaela hatade alltid att jag refererade till mig själv som ”pappa”. Nu när det är slut kan jag göra det precis hur mycket jag vill! Problemet är bara att… nu är det ju inte lika roligt. 😀
Jag har börjat titta runt på dejtingsajter igen. Tyvärr, får man väl säga. Jag borde inte göra det, men jag gör det ändå eftersom jag har så fruktansvärt tråkigt. Jag behöver sysselsätta mig själv om kvällarna. Och efter att ha surfat runt ett tag på såna ställen så blir jag alltid nedstämd, eftersom jag känner att jag inte har någonting att komma med. Ingenting som dessa skyltdockor till människor som är döda inombords vill ha, i alla fall.
Så därför tänkte jag skriva ett långt deprimerande inlägg om att jag är värdelös och oälskbar. ”Jag har ju ingenting att ge!” hade jag skrivit i det här inlägget, som nåt slags tragiskt stödord. Men sen plötsligt så tänkte jag: ”NEJ. Nej, Daniel.”
Så bestämde jag mig för att börja träna istället. Jag gick ner och köpte ett par träningsbyxor, och beställde en väska på nätet. ”Fuck heller, att det här ska bli en SÅDAN dag” tänkte jag, och lät det inte bli det.
(Den här låten får mig alltid att tänka på scenen i ”Girls”, när Hannah är nära att twittra deprimerande saker, men ändrar sig i sista sekund, för att fälla det klassiska ”all adventurous women do.”)
Ibland hatar jag mitt liv litegrann.