Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Jag har beställt ett sideboard från IKEA.

Sideboard är en möbel som används till serveringsbord, sideboardet kan även vara en barmöbel med drycker och glas bakom dörrar. Sideboard kan se ut på olika vis från enkla bord med med fyra ben till att var utrustade med skåp och lådor.

Mvh Wikipedia

I morgon har jag tagit ledigt för att ta emot leveransen från IKEA, samt bygga ihop åbäket. Det ska bli väldigt spännande. Nu var det ju här med min pessimism igen, men det skulle förvåna mig om allt går som det ska. Istället tror jag att något av följande händer:

  • IKEA har glömt min leverans. Jag väntar förgäves, men de ringer aldrig. Istället dricker jag mig full, somnar, och vaknar av att jag kissat ner mig.
  • IKEA levererar paketet och åker. Men när jag packar upp det hela märker jag att jag istället för ett sideboard har fått en bänkpress. Jag blir kraftigt deprimerad. Jag dricker mig full, somnar, och vaknar av att jag kissat ner mig.
  • Jag får mitt sideboard, men under själva bygget råkar jag slå mig själv på tummen med hammaren. Jag blir ilsken och sliter sönder tröjan, för att sedan dricka mig full och kissa ner mig.
  • Jag inser att jag byggt ihop hela sideboardet uppochned. I ren ilska sliter jag sönder skjortan och kissar sedan ner mig.
  • Jag lyckas bygga ihop mitt sideboard efter konstens alla regler, men på grund av den psykiska stressen av att följa en IKEA-manual hamnar jag i en psykos och ger mig naken ut i natten för att äta på andra människors ansikten. Jag döms till livstids fängelse och kissar följdaktligen ner mig.

Terapibesök nummer fem, och nu börjar det ge en ganska olustig känsla i kroppen. En känsla av tvivel på huruvida det här kommer att fungera. Till en början var jag väldigt optimistisk, men nu vet jag inte längre.

Vi (dvs jag och min terapeut, inte jag och mina personligheter – så psyksjuk är jag inte) har kommit fram till att vi har två vägar att tackla det här på. Antingen försöker vi lösa min låga självkänsla. Eller så jobbar vi med den här sociala kräkfobin som hindrar mig från att äta mat bland folk.

Självkänslan har varit rutten sen mellanstadiet; resultatet av åratals hånskratt och försäkran om att allt jag sa och gjorde var dåligt. Den vidriga kräkfobin i sociala situationer har däremot ”bara” varit med mig i ett par år. Och… jag vet ärligt talat inte vilken väg jag borde gå.

Det är i samband med dejting och relationer som det är som värst. Någon supersocial partyprisse har jag aldrig varit, så det förväntar jag mig inte heller att bli. Men det är tråkigt att behöva känna att man inte är värd nånting på marknaden. Ni vet, den där marknaden folk beger sig till när det är dags att köpa ny partner. Min kräkfobi får mig nämligen att känna att ingen vill ha någon med den här typen av problem. Ingen vill ha någon som inte kan följa med ut och äta på restaurang. Ingen vill ha någon som tycker att det är jobbigt att resa utomlands pga rädsla att bli matförgiftad. Terapeuten höll med om att det var ganska rationella tankar, och sa att många förmodligen ryggar tillbaka för sådana problem. Måste väl erkänna att jag inte hade hoppats att han skulle bekräfta mina farhågor på den punkten. Så jag gick därifrån nästan ledsen.

Den grundläggande självbilden orsakar däremot mest problem när jag faktiskt är i ett förhållande, som nu senast med L. Två fantastiska månader – om jag nu får säga det själv – följt av en dålig helg, och BAM så var det slut. Förmodligen var det rätt beslut om hon nu kände att det inte fungerade, eftersom det garanterat skulle kommit fler helger där jag behövt extra mycket bekräftelse. Men… varför träffar jag aldrig någon tjej som kan ge det? Ge mig en partner som kramar om mig och säger nånting fint och poff så är de onda tankarna borta. Men på så sätt sprutar man väl bara vatten på lågorna istället för att ägna sig åt själva brandhärden.

Så… Det står mellan att arbeta på det som får mig att känna mig värdelös som potentiell partner, eller det som får mig att känna mig värdelös som partner. Hur jag än gör verkar det som att jag har lång väg kvar.

Jag försöker vara positiv. Jag vill inte fastna i negativ bitterhet igen. Men ibland är det lite knepigt, det här.

Nu känner jag att jag måste skriva av mig om en sak. Ännu ett vykort från människans utsatthet. Det är det här med toalettpapper.

På mitt jobb har vi en hållare med ett gäng toarullar inuti, så om man tar slut på en rulle faller nästa ner och tar dess plats (revolverprincipen, vilket det förvisso inte alls är men som jag ändå skriver i brist på bättre). Problemet med den här lösningen är att man måste ta i ganska hårt för att rullen ska göra det den är ämnad för – rulla. Och eftersom pappret trots allt är gjort av papper så har det väldigt lätt för att släppa.

Detta är ett ENORMT problem för mig, och det är det som leder till den situation som inträffar så ofta.

Man har varit på toaletten, och ska ta en bit papper. Men pappret går av innan man fått mer än ett ark. Ett ark går inte att torka sig med, det är för lite. DEN KÄNSLAN. Den prekära situationen; en blandning av irritation och skam. Då tar jag alltid arket och kastar direkt i toaletten, utan mellanlandning mot min kropp. Och jag vet inte varför detta får mig så full i skratt. Jag får en känsla av att jag bara matar toaletten med papper.

Är det någon som förstår mig eller svamlar jag bara?

Jag ska försöka SKRIVA lite mer på den här bloggen. På sistone har jag funnit Twitter och undermedvetet har således bloggen förvandlats till nåt slags simpelt postande av bilder eller klipp. INTE okej.

Nånting jag däremot ska göra i klippväg är att filma Matlagning med Daniel, del… vad blir det nu… sex? Ja, sex blir det (som flickan inte sa). Jag kan avslöja att det kommer att handla om japansk snabbmat som jag köpt på nätet. Det kommer att bli fullständigt awesome. Dessutom fick jag ett bra tips från en kollega: att göra hemmagjord pizza! Det finns liksom oändliga möjligheter att misslyckas! Underbart!

Problemet med allt det här är bara att jag är så fruktansvärt trött. Sådär abnormt trött. Jag minns inte exakt när det började, men det har varit så i säkert 1½ år nu. Och ”äh, lite trötthet har väl alla människor” tänker ni säkert. Ja, absolut. Men det här är inte trötthet; detta är en Muterad Supertrötthet, smidd i Domedagsklyftans eldar! Från dess att jag vaknar klockan 7, tills ungefär 20-tiden på kvällen, fullkomligt SVIDER det i ögonen av trötthet. Och huvudet bara snurrar. Och det är svårt att fokusera blicken. Och jag känner mig slö och tänker långsamt. Det är som att vara bakfull. Som att man inte sovit på typ en vecka. Då vet man att det inte är normalt.

Vad kan då detta bero på?

  • Kroniskt trötthetssyndrom. Låter kanske extremt, men det är faktiskt en relativt normal sjukdom. Det debatteras en del om huruvida orsakerna är fysiska eller psykiska (i stil med fibromyalgi, det är en liknande sjukdom fast med smärta), och jag kan helt och hållet köpa om det är psykiskt. Men det är lika verkligt för mig för det.
  • Ångest. Ångest är en klassisk pryl som kan orsaka trötthet. Och jag har visserligen vissa ångestproblem. Däremot är det inte ens i närheten av att vara lika jobbigt som för två år sedan. Men tröttheten består.
  • Usla mat- och sovvanor. Alltså sure, jag äter ganska lite på jobbet. Lite = en (ganska stor) macka om dagen. Men äter jag mer än så blir jag illamående, så det är ett lätt val att göra. Hemma äter jag dock som en häst utan att symptomen försvinner. Och gällande sömn så vet jag inte heller. Jag lägger mig allt från 22 till 01, utan skillnad. Går upp runt 7 varje morgon. Det intressanta är att om jag går och lägger mig kl 21 och sedan går upp 7, så är jag trött. Men går jag och lägger mig 01 och får sova till 11, då är jag inte trött. Samma antal timmar! Enda gången jag inte är trött är alltså på helgerna, när jag får sova ut.
  • Sexuell undernäring. Man kan dö av sånt har jag hört.
  • Annan sjukdom, typ cancer, AIDS, Lupus, analfistel, eller rabies. Jag har ingenting av det där vad jag vet. För ungefär ett år sen gjorde jag en genomgående hälsocheck, och då var alla värden perfekta. Förutom att jag hade lågt D-vitamin, men det har å andra sidan de flesta. Jag tar vitamintillskott nu, for the record.
  • Sömnstörningar, typ snarkning eller sömnapné eller något sånt skoj. De som genom åren haft turen att få sova bredvid min lekamen har inte sagt nåt. Jag pressar tydligen tänder litegrann, men inget extremt.
  • Coca cola. Denna djävulens dryck som har mig i sitt våld. På vardagarna dricker jag en, högst två burkar om dagen. Det är inte extremt på något sätt. Koffeinet kan knappast orsaka såna här problem; de flesta vuxna dricker kaffe som innehåller koffein av en helt annan magnitud. Och sockret… ja, det är mycket socker. Men det känns ändå extremt. Jag är väl inte den ende som konsumerar mycket socker? Och två burkar? Come on.

Så som ni förstår är det ganska knepigt att ta sig tid att spela in ett avsnitt, klippa allting, ladda upp det på youtube, och skriva ett sånt här inlägg, när man mår som en zombie. Nåja. Mer matlagning ska det bli inom kort. Det kommer bara ta lite längre tid.

Den som kan komma på vad jag lider av vinner ett fint pris. Kanske ett porträtt av mig. Kanske någon form av erotisk upplevelse. Kanske ett skohorn.

Idag har jag huvudvärk, är illamående och dessutom täppt i ena näsborren. Jag gjorde en snabb sökning på det här nya ”internät” som har kommit, och se! Det kan faktiskt vara Lupus! Om det inte är havandeskapsförgiftning, rabies eller könsherpes förstås.

  • Addisons sjukdom (nedsatt hormonproduktion i binjurarna)
  • Akut bukspottkörtelinflammation (akut pankreatit)
  • Algförgiftning (algtoxinförgiftning)
  • Astigmatism
  • Åksjuka(rörelsesjuka, sjösjuka)
  • Ångest
  • Öroninflammation (otit)
  • Böld
  • Bechterews sjukdom (pelvospondylit)
  • Bihåleinflammation (rinosinuit, sinuit)
  • Blindtarmsinflammation (appendicit)
  • Blodbrist (anemi)
  • Bråck
  • Diarré
  • Doftöverkänslighet
  • Födoämnesallergi (metallalergi)
  • Förgiftning
  • Förkylning
  • Fibromyalgi
  • Gallsten (gallstensanfall)
  • Geting- och bistick
  • Glaukom (grön starr)
  • Gnissla tänder (tandgnissling)
  • Gula febern
  • Gulsot (hepatit)
  • Halsbränna
  • Havandeskapsförgiftning (preeklampsi)
  • Högt blodtryck (hypertoni)
  • Herpes i underlivet (genital herpes)
  • Hjärnhinneinflammation och hjärninflammation (meningit och encefalit)
  • Hjärnskakning
  • Hjärntumör
  • Hjärtinfarkt
  • Hortons huvudvärk
  • Huggormsbett
  • Inälvsparasiter
  • Influensa
  • Insektsallergi (geting- och biallergi)
  • Körtelfeber
  • Kroniskt trötthetssyndrom
  • Legionärssjuka (legionella)
  • Lunginflammation (pneumoni)
  • Magkatarr (dyspepsi)
  • Magsjuka(maginfluensa)
  • Malaria
  • Matförgiftning
  • Ménières sjukdom
  • Mensvärk (dysmenorré)
  • Migrän
  • Mjältbrand (antrax)
  • Nedstämdhet
  • Njursten
  • Njursvikt (uremi)
  • Obstruktivt sömnapnésyndrom
  • Paniksyndrom
  • Påssjuka
  • Polio (barnförlamning)
  • Pollenallergi
  • Premenstruell spänning (PMS)
  • Pulsåderbråck (aneurysm)
  • Rabies
  • Scharlakansfeber (scarlatina)
  • Skrumplever (levercirros)
  • SLE (systemisk lupus erythematosus)
  • Sniffning och boffning
  • Spänningshuvudvärk
  • Stress
  • Svimning
  • Svininfluensa
  • Tarmvred (ileus)
  • Tuberkulos (tbc)
  • Tyfoidfeber
  • Urinvägsinfektion (blåskatarr, cystit)
  • Utomkvedshavandeskap
  • Uttorkning
  • Vattkoppor
  • Värmeslag
  • Vinterkräksjukan (calicivirus)
  • Whiplash (pisksnärtskada)
  • Yrsel

Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27