Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Nu bloggar jag officiellt från den nya macen. Lite spännande sådär. Känner mig som Carrie från Sex and the city. Och varför jag nu identifierar mig med en 35-årig kvinnlig sexkolumnist, det kan man fråga sig.

Häromdagen när jag hämtade ut datorn så uppstod det en liten situation på jobbet. UPS kom nämligen till mitt arbete för att leverera datorn, eftersom de annars erbjöd sig att göra det mellan 8-17. Då hade jag behövt ta ledigt för att ta emot paketet, så därför fick det bli till jobbet. Och när leveransen äntligen kom fick jag ett mail från receptionen. Och just det, från den receptionist jag har någon sorts historia med. Vi kan kalla henne A.

Jag har inget flyt när det gäller receptionister (det finns det bevis på HÄR, HÄR och HÄR). Och nej, jag är vanligtvis inte särskilt bra när det gäller att ragga och flirta, men när det kommer till receptionister förvandlas jag till en viking. Och då menar jag inte på ett attraktivt sätt. Jag KAN verkligen inte prata med dem.

Och så det här med A. Jag kan inte påstå att jag är intresserad av henne på riktigt. Jag menar, jag känner henne inte. Men jag tycker att hon är söt, absolut. Dock har jag sen länge övergett tanken på att försöka förmå mig själv att prata med människan. Mitt första försök blev nånting sånt här:

Daniel: Dueh… Om man ska ringa ner till receptionen här, vilket nummer är det då? *illa dolt försök att ha ett ärende*
A:  *skriver ner numret på en lapp*
Daniel: Tackar. Och um, vad heter du förresten? *ännu sämre dolt försök till att få hennes namn för arbetsrelaterade orsaker*
A: A.

Sen gick jag bara. Och skämdes. Sen dess har allt bara blivit väldigt awkward. Jag kan knappt se henne i ögonen. Jag kan säga hej, hej då, trevlig helg, och en gång sa jag även ”gott nytt år”. Men jag vet inte vad det är. Hon är helt enkelt omöjlig att prata med, för mig. Ibland har jag även försökt att få till nåt leende, men det blir lika illa. Då ser jag ut som en psykopat. Nej, det får vara.

Hur som helst, när jag fick datorn så var det hon som mailade, och jag fick skriva på någon slags uthämtningslista. Vi utbytte flera hela meningar, hon och jag. Men det känns inte bättre. Jag kan inte prata med receptionister. Jag får testa nånting annat. Typ veterinärer.

Jag har betalat av mitt topplån på lägenheten.

Nu förstår jag att ni knappt kan hålla fingrarna borta från min manligt lurviga kropp, men jag måste ändå be er att ta det lite lugnt. Jag gjorde det för att spara pengar i det långa loppet, inte för att vara sexig. Ni måste tro mig.

Idag plockade jag ihop två kassar med burkar som jag gick ner för att panta. Jag stod länge och väl vid pant-automat 2 och lyssnade på hur pant-automat 1 tjöt över att den var full (det är alltid minst en apparat som är trasig eller full). Bakom mig kom en tant och började att stampa med foten för att visa sin otålighet. Jag jävlades genom att panta ännu långsammare.

När jag ändå var i affären passade jag på att gå till posten och skicka några Tradera-vinster till folk. När allt var klart tog jag mitt pantkvitto och gick till kassan. Maskinen scannade in det, och det blev 62 kr. Sen gick jag till McDonalds och beställde en sweet chili chicken-wrap, en stor pommes och en stor fanta utan is. Samt en extra cheeseburgare. En ganska gedigen middag, minsann. Tjejen i kassan gjorde dock fel och stoppade först i normalstora tillbehör, så jag fick vänta lite extra. Det gjorde inte så mycket.

Sen gick jag hem och åt maten medan jag tittade på Schulman Show. Jag snabbspolade den sista kvarten, och stoppade sedan in cheeseburgaren i kylen. Tänkte spara den till senare. Men det tog nog inte så lång tid innan jag var där och tinade den igen.

Efter det såg jag en film, Mystic River hette den, och handlade om tre män och ett mord. Eller flera mord, kanske. Helt okej. För någon timme sen var den slut, och nu ligger jag här och skriver detta, enbart för er njutning.

Så ja, det var min dag, det. Ni trodde säkert att det skulle komma nånting intressant, roligt eller kanske spännande. Men tji fick ni. Ni kan inte komma här och tro att jag ska kunna leverera på kommando. Pressa mig inte!

Idag fick jag beskedet att min Macbook Pro inte kommer att levereras förrän nästa torsdag. Det är nio dagars leveranstid, vilket naturligtvis är fullkomligt oacceptabelt.

För övrigt är det väldigt spännande hur man kan låta bli att köpa nånting under flera månaders tid eftersom man inte känner att man behöver det, men så snart man köpt saken i fråga känns varje dag som en evighet.

Nu gjorde jag det äntligen. Efter att hungrigt ha surfat upp hela internet i jakt på Mac-rykten så tryckte jag till slut på den där jävla knappen. Det här ska bli spännande.

… Typiskt mig. Istället för att vara glad över en stundande leverans av en dator jag längtat efter så har jag ångest på grund av det ganska omfattande minusbeloppet på kontot.

Fast äsch. Mat och boende är ändå överskattat.

Och så ägnar vi dagens stora tack till Telia med sin enormt hjälpsamma och trevliga support.

Jag kom visserligen fel från början, men hur skulle jag veta att all chat endast gäller teknisk support när det bara står ”support”? Nåväl, nu har jag lärt mig att den tekniska supporten tycker att det är för mycket begärt att skriva ut en autogiroblankett. Samt att man bara får TVÅ SEKUNDER på sig att svara, innan ”handläggaren” avslutar chatten.

Förresten – och jag ber om ursäkt över att jag nu låter allt för mycket som en gnällig kund – så tycker jag att det framstår som ganska otrevligt när man bara slänger fram en länk sådär. Men det kanske bara är jag som har gått kurser i kundhantering på mitt jobb.

Nåja. Nu ska jag vara en duktig pojke och ringa fakturasupporten, så får vi hoppas på ett trevligare bemötande där.

Fotnot: Nu har jag ringt fakturasupporten, pratade med en Mattias som mycket vänligt berättade att de skickar hem en sån blankett till mig. Det hela var över på en halv minut ungefär (som flickan sa).


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27