Kategori

Livet

Kategori

Sånt där allmänt som händer i den unge Werners liv.

Ikväll var jag med om mitt livs första (tror jag) skamliga förslag från någon.

En 25-årig kvinna skrev till mig på det här onämnbara communityt för BDSM-folk som jag ibland besöker, på grund av min obotliga sjukdom som innebär att jag måste finnas på internets samtliga mötesplatser. Hon gick vid smeknamnet ”Miss_Sanna_BBW_Dominant”, och av hennes profilbild att döma är hon en kraftigt överviktig person. På presentationen kunde man läsa att hon lider av ADHD och letar efter en man eller kvinna i Stockholmsområdet att ha som slav.

Hennes mail lämnade inte heller många frågetecken.

Hur mår du?
Vill du bli min slav?
Exempel på saker du kommer få vara med om, städa, laga mat, hjälpa mej ändra om saker i min lägenhet, betala i visse mån, handla, göra saker med mej, sex slav, m.m.
Du kan läsa min profil, kinks & dagbok så vet du lite mera.
Du verkar som en hellt underbar kille, jag lär gärna känna dej utanför det här också.
Jag skulle uppskatta svar även om du inte är intresserad.
Miss Sanna.

Herregud. Jag orkar för fan inte ens laga mat till mig själv, ska jag göra det åt någon annan nu också? Gratis? Till någon jag inte finner attraktiv ens med en påse på huvudet och en pipa hasch i munnen? Endast med belöningen att känna att jag är en duktig slav? Och sen få den stora äran att betala henne pengar?

Nej.

Tänkte dock vara artig och svarade att detta tyvärr inte är nånting jag är intresserad av men att jag hoppas att hon hittar någon. Fick följande till svar:

Tacka fan att ingen skriver till dej, du är ju för fan bara rent slöseri med tid.
Hej då.

Sen blockerade hon mig. Där fick jag.

Jag vill bara säga en sak till er kvinnor, tjejer och töser där ute. Om det är den här sortens bemötande ni får av raggande killar så erkänner jag att jag har haft en romantiserad bild av internet-uppmärksamhet, och ber ovillkorligen om ursäkt.

Jag blev precis uppringd av nån slags säljaraktig person från Linas Matkasse. Ni vet, en sån där matkasse med recept och råvaror som det är meningen att man ska laga några slags rätter av. Detta abonnerade jag i ett svagt ögonblick på, för några år sen. Jag fick väl hem en sisådär fyra-fem matkassar (á fem rätter) under perioden, varav jag lagade noll av dem. Jag tror att Dorthe, min exflickvän, lagade två eller tre.

Nu ringde det i alla fall en ung tös och ville fråga lite om det hela. Det slutade i vanlig ordning med att jag blev grinig som en gammal eremit-gubbe.

Hon: Hej, jag heter nånting-nånting och ringer från Linas Matkasse. Vi ser här att du haft oss under 2010 men gjorde en paus i medlemskapet, så vi ringer runt och frågar lite om vad du tyckte och varför du valde att sluta.

Jag: Okej. Ehm… Ja, jag vet inte riktigt. *försöker svara diplomatiskt* … Nä det fungerade väl bra.

Hon: Det fanns inget speciellt du var missnöjd med?

Jag: Njaej… Jag tyckte väl möjligen att det var lite avancerade rätter. *vill lägga på luren nu*

Hon: Avancerade?

Jag: Ja, typ… Uh… Lite konstiga rätter ibland. Och man orkade inte laga dem alla. *försöker undvika att säga att rätterna var extremt märkliga och allmänt äckliga, typ linser och bönor och andra nyttigheter*

Hon: Hmm, jag förstår. Men har du sett att vi har en ny matkasse för familjer, med lite mer lättlagade rätter som barn tycker om? Man kanske inte har så mycket tid om kvällarna.

Jag: Njae, det är ju sant, men…

Hon: Eller du kanske inte ens har barn?

Jag: Näe, jag har inga barn.

Hon: *fnissar* Men som anledning till att du pausade medlemskapet står det att ”det var för få barn-anpassade rätter”.

Jag:  *lite irriterad över att ha blivit tagen på sängen* Ja… Haha… Nä, jag ville nog mest bli av med skiten antar jag.

Hon: Haha, okej…

Jag: Jag minns inte riktigt vad jag fyllde i där.

Hon: Okej.

Jag: … Äh, ska jag vara ärlig är jag för lat för att laga mat, det är nog där skon klämmer.

Hon: Okej… men, eh, ja då vet vi läget. Tack så mycket!

Jag: Tack själv! Ha det bra! Hejhej.

Jag har insett att jag avskyr vuxna män som väljer ordet ”tja” när de hälsar på andra. Eller, det är okej om de hälsar så när de är med sina grabbpolare. I en kontext där alla leker machomän.

Men när de går in på posten, säger ”tja” till den unga tösen bakom disken, och sedan nonchalant börjar mala på om deras ärende utan att ens lyssna på svaret… Jag vet inte vad det är, men jag tycker det låter så fruktansvärt larvigt. Det låter som att de försöker spela tuffa. Ett sånt litet ord, liksom.

Ja, herregud. Daniel Werner är trött ikväll. Vi ska nog ta och lägga Daniel Werner snart, tror jag.

Jaha, det blir ingenting med The Notebook kan jag berätta. Jag såg den första minuten och insåg att jag redan sett filmen för nåt år sen.

Det är jobbigt när man är i det där stadiet där man är tillräckligt senil för att inte minnas att man redan har sett en film, men inte tillräckligt senil för att se om den utan att känna igen något.

Ja, jag vet att jag är dålig på att blogga just nu. Men jag är faktiskt fortfarande sjuk, tro det eller ej. Antingen har jag AIDS utan att veta om det, eller så har jag bara en ovanligt kraftig mancold (och det är att säga en hel del eftersom mancolds oftast är dödliga, till skillnad från de ofarliga förkylningarna som kvinnor och barn får).

Igår gick jag utanför dörren för första gången på drygt en vecka. Det var ostadigt må jag säga. På sju dagar hade jag glömt hur man gick. Jag vinglade gatan fram, köpte en McDonalds-kycklingwrap, och vinglade hem. Det hade varit ironiskt om jag blivit matförgiftad av wrappen och blivit sjuk en vecka till, men så roligt blev det inte. Istället lär jag nog bli frisk i dagarna.

Ikväll ska jag bättra på snuvan lite, och samtidigt fördärva lite macho-poäng, genom att se The Notebook. Jag googlade på filmer som folk gråter till, och den dök upp på första plats. Så den ska jag se, och eftersom jag grät till både ”Upp!” och ”Dumma mej” så lär det väl inte bli nåt snack om saken ikväll.

Vad ska ni göra ikväll, o sexiga läsare och minst lika sexiga läsarinnor?

Jag hade lite torr hud på ett ställe på näsan. Då tog jag en klick hudkräm där, som jag masserade in en stund. På grund av hudkrämen blev näsan alldeles hal, varpå jag slant och skar mig med pekfingernageln. Nu är det ett sår där istället.

Bara ett exempel på livets periodvisa jävlighet.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27