Tragikomisk korrespondens mellan mig och min mor, när jag skulle åka upp till Umeå och träffa Hanna.
Playstation Network (PSN) har legat nere pga en hackerattack, för er som inte vet om det. Nu är allt igång igen, och som plåster på såren ger de bort två valfria spel. Jag valde ett som heter Dead Nation, ett arkadliknande skjuta-zombies-tills-man-inte-längre-tänker-spel. Och det var ju jävligt kul.
… Tills det kom en så svår bana, med så mycket zombies och annat otyg, att det ta-mej-faan inte GICK att klara. Blev så arg att jag kastade handkontrollen i väggen. Kollade att den var hel. Det var den. Slog knytnäven i bordet. Kollade att den var hel. Det var den inte. Sen, i stridens hetta, trodde jag att jag hade en annan skjorta på mig än vad jag faktiskt hade; en sån man bara kan dra av sig. Slet av mig skjortan så knapparna flög över rummet.
Plötsligt hade jag inte bara förlorat i spelet. Hela jag var sämst, jag var sjuk i huvudet, och ingen tyckte om mig. Då satte jag mig ner och snyftade litegrann, tills jag lugnat mig.
Jag är mycket patetisk, men sådant är livet för mannen med låg självkänsla.
Idag köpte jag en glass på ICA, och fick där se det senaste inom ny teknologi.
Jag kom på en till sak jag måste dela med mig av till cyberspace. Philadelphia. Inte staden eller kyrkan alltså, utan den bredbara färskosten. Nu har den släppts med Grillad paprika-smak!
”Cool story, bro” tänker ni säkert, men den är faktiskt jättegod! Den ser visserligen ut som bebisspya, men skenet kan bedra. Den härligt gyllenorangea sörjan smakar faktiskt grillad paprika på riktigt!
Daniel approves.
För övrigt, innan någon frågar, så stödjer jag mustaschkampen fram till sista Maj. Det är bara därför jag ser ut som en 70-talspolis. Inget annat.
”License and registration, please!”
Idag på eftermiddagen blev jag akut sjuk. Började känna mig dåsig och febrig. Då jag inte längre har någon termometer i rockfickan så kunde jag inte konstatera det hela. Jag var så borta i huvudet att jag försökte blippa kontokortet på bussen.
Det blev värre och värre. När jag gick mot tåget hade det gått så långt att jag haltade, pga stickande smärtor långt ner på magens högra sida. Ni google-doktorer vet säkert vad det handlar om. Precis. Appendicit. Inflammerad blindtarm. En blindtarm bara sekunder från att brista i kaskader av kroppsvätskor, och med ofrånkomlig död som följd.
Och så blev det. Jag fördes i ilfart till Sankt Görans sjukhus där ett expertteam av mycket erfarna kirurger från rikets alla hörn försökte rädda mitt liv. Men förgäves. Jag dog på operationsbor… Okej, nu överdriver jag lite. Nu är jag hur som helst hemma och har tagit tempen. 37,3. Märkligt. Eftersom jag i sjukdomsångesten inte orkade vara nyttig så blev det en hamburgare till middag. Nu känns det bättre.
Kanske var det bara min kropp som hade abstinens efter onyttigheter och försökte stöta bort alla främmande tankar på att äta nyttigt.
Mycket rolig episod i den lokala pressbyråaffären idag. Jag var där för att inhandla den numera dagliga dosen av ”tranbärstankar” och Wasa sandwich, eftersom jag har påbörjat mitt nya hälsosamma liv. In kommer en liten grabb, sisådär sex år, och vad jag antar är hans mamma, 30+.
Grabben kommer med en godispåse i handen, och beger sig genast mot glassboxen. ”KOLAGLASS!” utbrister han. Mamma säger nej. ”Jo, kolaglass!” säger pojken och öppnar locket på frysboxen. Mamman stänger den. ”KOLAGLASS!!!” skriker han så det ekar i affären. Fortfarande inget medhåll från hans mor. Då börjar pojken skrika och hoppa jämfota. Sen kör han sparken-kortet; något som är nytt för mig. ”DU FÅR SPARKEN!” skriker han, vilket får mig att fundera på om det är hans mamma överhuvudtaget, eller någon sorts lyx-nanny.
Mamman/lyx-nannyn går därifrån, varpå pojken grabbar tag i en kolaglass. Sen går han mot chipsen och vill ha sådana också. Där går gränsen, så det får han inte. Han lägger ifrån sig godispåsen och tar chips istället. Då är det OK. Sen beger hans sig mot utgången. Mamman protesterar och pekar på kassan, där jag och ett gäng andra människor står i kö. Pojken går emellan folket och ställer sig näst först i kön. Protester från hans mor igen. Till slut ställer hans sig sist i kön med sin kolaglass och sina chips.
Medan allt detta utspelar sig står jag bara och skrattar.
Idag har jag ätit nyttig lunch. Ni läste rätt. Nyttig lunch.
Anja Pärsons ”Tranbärstankar” känns otroligt gay, men i övrigt kan det väl fortfarande anses som macho? Eller?
Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
