Ikväll klarade jag Bayonetta till Xbox 360. Ett actionspel där man springer runt och spöar monster med svärd och snytingar, typ.

… Kanske det mest irriterande spel jag någonsin spelat. Jag kan bara säga att det var tur att jag klarade det, då mina nerver sannolikt inte skulle orkat med mycket längre. Jag tror aldrig jag har svurit så mycket åt ett spel. Dels så är det fruktansvärt oförlåtande, i den mening att man vid minsta feltryckning får utstå en miljon smällar utan att kunna värja sig. Och dels så finns det vissa knapptryckarmoment som får en att vilja peta ut ögonen av frustration.

Jag ska förklara.

Låt oss säga att jag precis spöat en svår boss, och svettig gör diverse segergester i soffan, och för en kort sekund känner mig som världens bästa tv-spelare. Precis innan bossen faller ner död vid mina fötter (eller okej, min karaktärs fötter) så drar den en sista desperat attack som man i spelet måste undvika genom att ducka/hoppa med en speciell knapptryckning. Vilka knappar det handlar om visas på skärmen i någon nanosekund, och då gäller det att trycka precis så för att klara sig. Annars dör man, direkt. Var man dum nog att andas ut och slappna av för en sekund, ja då kan man känna sig jävligt rökt.

Handkontrollen var på väg att åka i golvet åtminstone ett par gånger, men det fanns tydligen en liten uns av sinnesnärvaro kvar i mig, eftersom jag lät bli. Däremot fick dessa moment mig att utstöta följande:

Men… Hur fan skulle man förstå att det var så man skulle göra?! Jaha, nämen okej! Jag borde FÖRSTÅTT att det var så. Åh, dumma mig som inte fattade det. Jag är ju ingen japan! Alla japaner förstår sånt direkt! JÄVLA JAPANER!!

Förlåt mig, alla läsare med japansk härkomst. Jag har inget emot er. Men spelet fick mig att göra det. Förstår ni inte? Det var spelet! SPELET!