Jag kunde knappt sova igår natt. Låg och tänkte på allt möjligt. T.ex…
- Mina ca 10 000 kr i månaden, inkl amorteringar och räntor på lån, jag betalar för mitt boende.
- Att jag skulle behöva träffa någon flicka som kunde flytta in här och betala en sisådär 2000 av det.
- Om Huddinge verkligen är rätt ställe att slå sig till ro på. Vill jag bo närmare stan? Vad vill jag?
- Om jag verkligen trivs med att bo i ett land där man inte kan gå i t-shirt mer än några månader om året.
Missförstå mig rätt; jag älskar min lägenhet, jag har ett tokbra jobb jag trivs med, jag har vänner här. Här i min tvåa i Huddinge har jag skapat mitt liv. Jag har köpt en HD-tv och varenda spelkonsol som finns. Jag har köpt den där TV-bänken jag alltid velat ha. Här har jag gjort mig hemmastadd.
Men det är ju inte utan att det orsakar att jag känner mig smått låst. Jag kan liksom inte ta tjänstledigt från jobbet och plugga. Jag kan inte ta mina sparade pengar och åka till Thailand i några månader. Jag kan inte göra vad jag vill eftersom jag vid 22 års ålder har hissat flaggan och satt upp mitt tält här i Huddinge.
Man lever bara en gång (eller två om man heter James Bond, men det gör ju inte jag). Ska jag spendera mitt liv med att vara låst? Ett tryggt boende och att känna sig hemma betyder väldigt mycket för mig. Men betyder det tillräckligt? Vad vill jag med mitt liv?
