Mitt tårdrypande liv.

Jag skrev mitt senaste inlägg för att roa. Enbart för att roa. Jag krävde ingenting i ersättning. Men det är först nu jag inser vilket misstag jag gjort. Det hela verkar ha tolkats väldigt annorlunda. Sällan har ett inlägg väckt såna kraftiga känslor förut. Telefonen har gått varm hela morgonen. Vissa har ringt för att erbjuda mig en större summa pengar. Andra bara för att berätta hur stark de tycker jag är. Det har talats om att starta en Daniel-fond, för att skrapa ihop till nål och tråd till mig.

Men jag har avböjt. Jag är smickrad, men behöver inga allmosor. Jag är blott en vanlig man. En vanlig man, som utkämpar ett ovanligt krig. Men det är mitt krig. Jag ska vinna, men jag måste göra det ensam.