Hörni! Nu får ni inte hoppas allt för mycket, men det finns faktiskt chans (eller risk, för de som är lagda åt det hållet) att jag kommer att överleva den här Halsflussen of Doom +2™. Jajamensan! Nu ikväll känner jag mig nämligen aningens aning bättre i halsen. Nu gör det bara ont när jag sväljer, inte helvetiskt ont. Jag lär nog vara hemma från jobbet imorgon också, men förhoppningsvis är det helt bra till på torsdag. Prisa Herren!
Förresten, om eventuella radikalfeminister och könsneutralitetsförespråkare ursäktar för ett ögonblick, så kände jag mig väldigt omacho för en stund sen. Jag låg i soffan och tittade på film. ”Stekta gröna tomater” blev det, ett gammalt 90-talsdrama (och om ni ursäktar igen så skulle det väl kunna kallas tjejfilm – men jag gillar ju sånt). Eftersom halsen fortfarande gör lite ont så hämtade jag glass, som jag åt med sked, direkt ur förpackningen. Efter en stund fann jag mig själv med att snyfta lite, eftersom filmen har sina sorgliga partier.
Plötsligt såg jag mig själv utifrån. Jag låg och grinade till en ”tjejfilm”, samtidigt som jag slevade glass direkt ut burken. Vadå jag, en klyscha?
Halsen är idag ännu värre än igår. Det känns ungefär som att bli bränd i svalget med en tändare varje gång jag försöker svälja. Först var det bara på ena sidan, men nu har det spritt sig. I morgon är väl hela jävla huvudet infekterat. Dessutom var jag smart nog att peta på ena halsmandeln, för att kolla om den var förstorad. Det var den, och jag råkade slinta med fingret så att jag liksom skar i den med nageln. Då blev det absolut INTE bättre, kan jag säga.