Hörni! Nu får ni inte hoppas allt för mycket, men det finns faktiskt chans (eller risk, för de som är lagda åt det hållet) att jag kommer att överleva den här Halsflussen of Doom +2™. Jajamensan! Nu ikväll känner jag mig nämligen aningens aning bättre i halsen. Nu gör det bara ont när jag sväljer, inte helvetiskt ont. Jag lär nog vara hemma från jobbet imorgon också, men förhoppningsvis är det helt bra till på torsdag. Prisa Herren!
Förresten, om eventuella radikalfeminister och könsneutralitetsförespråkare ursäktar för ett ögonblick, så kände jag mig väldigt omacho för en stund sen. Jag låg i soffan och tittade på film. ”Stekta gröna tomater” blev det, ett gammalt 90-talsdrama (och om ni ursäktar igen så skulle det väl kunna kallas tjejfilm – men jag gillar ju sånt). Eftersom halsen fortfarande gör lite ont så hämtade jag glass, som jag åt med sked, direkt ur förpackningen. Efter en stund fann jag mig själv med att snyfta lite, eftersom filmen har sina sorgliga partier.
Plötsligt såg jag mig själv utifrån. Jag låg och grinade till en ”tjejfilm”, samtidigt som jag slevade glass direkt ut burken. Vadå jag, en klyscha?
4 kommentarer
Hej där! Min BF ligger hemma i halsfluss, och igår när jag googlade ”hypokondrikernas riksförbund” (fråga inte varför) råkade jag halka in på din blogg. Tänkte bara meddela att du nog är en av de roligaste människorna jag stött på (det är okej att säga så med tanke på att du har blottat hela ditt liv för mig, hähä), och som ung hypokondriker vill jag också säga; att jag inte tror folk fattar hur jobbigt det är att leva i ett samhälle som inte tolererar självömkan, men samtidigt vägrar sympatisera med en när man tror att man är döende för att man upptäcker en leverfläck som alltid suttit där, bara att man inte noterat den förrän just då! Jag ser sig nu mer som talare för oss alla hypokondriker!
Du är grym, hoppas det får dig att må bra för några minuter iaf, och jag lider med dig i din halsfluss 😉
Tack så mycket! Dessa inlägg gjorde min dag. Känner verkligen igen mig, även om det har blivit bättre på sistone. Meneeeh, tell your friends om mig vettja, särskilt singelvänner av kvinnligt kön, som kan leva med en hypokondriker. :’)
Måste flika in här och hålla med Mimmi bara. Är inte hypokondriker eller något själv utan gled in på din blogg av en slump genom Flashback.
Få bloggar jag följer eller har gillat genom åren. Din är dock en av dom då den är såväl rolig som seriös och visar livet från en annan sida än 10 bilder från dagens shoppingrunda, hur bra allt är hela tiden och att livet är perfekt. Det känns lite som självterapi rentutav att läsa här.
Att du är så självutlämnande på riktigt och inte som många, spelar en karaktär. Gör att bloggen blir extremt intressant och givande att läsa. Man kan relatera, känna något när man läser och bry sig. En bristvara i bloggvärlden.
Keep it up Daniel och krya!
Wow, verkligen tack! Det är precis det jag hoppas uppnå. 🙂 Säger som till Mimmi – tell your friends om mig vettja, behöver massor av fler läsare/fans om jag ska lyckas bli nån ny Kissie.