Nu har jag äntligen fått tillträde till lägenheten, och var givetvis där och tog pulsen.

Vore man smart så skulle man kanske låtsas som att det är världens finaste lägenhet, i klass med nån våning i New York. För många handlar ju allt om ”fake it ’til you make it”. Men jag är en ärlig och transparent person, så… det är inte helt utan ångest jag skriver detta. Det var ju ingen dålig lägenhet, men… Nja. Dels var det SVINKALLT därinne. Det kan förstås ha berott på att städarna hade vädrat bara någon halvtimme innan. Dessutom fanns det lite andra småfel; exempelvis att träpanelen bredvid diskmaskinen lossnade när jag försökte titta där bakom. Jag menar, det var ju korkat av mig att tro att man kunde öppna den som en lucka bara för att den hade ett handtag. Silly me.

Nåväl, här kommer Brommaplan the movie. Vad tror ni? Kan det bli bra eller bör jag hänga mig medan jag har en ordentlig lampkrok?