Kaptenens loggbok, N45° W13° – Dag tre av denna fruktansvärda kamp mot sjöodjur och psykiska sjukdomar. Jag befarar att några matroser har gått förlorade till djupen. Vidare har jag utvecklat ett obehagligt utslag på Scrotum. Jag hoppas vid Gud att vi snart är hemma.
… Eller något i den stilen. Jag har pratat lite med jobbet, och alla är väldigt förstående och har t.o.m bokat in en tid till mig hos en arbetsterapeut. Ska dit imorgon, så får vi se hur det blir. Detta är ju trots allt nånting som går ut en hel del över jobbet (och resten av livet). Att ständigt känna att man presterar dåligt, att folk inte är nöjda med en, och att man är en stor bluff. Nu vet jag att det inte är så egentligen, men tankarna finns där väldigt ofta.
Efter besöket ska jag jobba igen. Finns ingen anledning att vara hemma. Jag var med om en enorm urladdning i söndags, men nu är det okej igen. Någon ny ångestattack lär det inte bli på åratal, precis som jag inte hade haft en på ett par år innan söndagen. Nu är det dags att ta itu med den mer kroniska nedstämdheten.
PS. Nej, jag tänker inte ha fler rubriker som de två senaste. Ingen fara. Ni kan svälja spyorna igen.
