Nyckelord

mat

Besöker
Livet

Fnissig säljare ringer ung ilsken man

5 kommentarer

Jag blev precis uppringd av nån slags säljaraktig person från Linas Matkasse. Ni vet, en sån där matkasse med recept och råvaror som det är meningen att man ska laga några slags rätter av. Detta abonnerade jag i ett svagt ögonblick på, för några år sen. Jag fick väl hem en sisådär fyra-fem matkassar (á fem rätter) under perioden, varav jag lagade noll av dem. Jag tror att Dorthe, min exflickvän, lagade två eller tre.

Nu ringde det i alla fall en ung tös och ville fråga lite om det hela. Det slutade i vanlig ordning med att jag blev grinig som en gammal eremit-gubbe.

Hon: Hej, jag heter nånting-nånting och ringer från Linas Matkasse. Vi ser här att du haft oss under 2010 men gjorde en paus i medlemskapet, så vi ringer runt och frågar lite om vad du tyckte och varför du valde att sluta.

Jag: Okej. Ehm… Ja, jag vet inte riktigt. *försöker svara diplomatiskt* … Nä det fungerade väl bra.

Hon: Det fanns inget speciellt du var missnöjd med?

Jag: Njaej… Jag tyckte väl möjligen att det var lite avancerade rätter. *vill lägga på luren nu*

Hon: Avancerade?

Jag: Ja, typ… Uh… Lite konstiga rätter ibland. Och man orkade inte laga dem alla. *försöker undvika att säga att rätterna var extremt märkliga och allmänt äckliga, typ linser och bönor och andra nyttigheter*

Hon: Hmm, jag förstår. Men har du sett att vi har en ny matkasse för familjer, med lite mer lättlagade rätter som barn tycker om? Man kanske inte har så mycket tid om kvällarna.

Jag: Njae, det är ju sant, men…

Hon: Eller du kanske inte ens har barn?

Jag: Näe, jag har inga barn.

Hon: *fnissar* Men som anledning till att du pausade medlemskapet står det att ”det var för få barn-anpassade rätter”.

Jag:  *lite irriterad över att ha blivit tagen på sängen* Ja… Haha… Nä, jag ville nog mest bli av med skiten antar jag.

Hon: Haha, okej…

Jag: Jag minns inte riktigt vad jag fyllde i där.

Hon: Okej.

Jag: … Äh, ska jag vara ärlig är jag för lat för att laga mat, det är nog där skon klämmer.

Hon: Okej… men, eh, ja då vet vi läget. Tack så mycket!

Jag: Tack själv! Ha det bra! Hejhej.

Läs mer
Livet

Jag kan inte laga mat, jag säger ju det

2 kommentarer

Bara en kort söndagsnotis:

Jag var precis nära att ställa in en vanlig porslinstallrik i ugnen. Jag hade inga större funderingar över det, men medan ugnen värmdes upp fick jag en ”Use the force, Luke”-liknande vision med upplysningen att det inte kommer att fungera.

Då lät jag bli, och insåg efter lite snabbt googlande att tallriken skulle ha spruckit. Tack, Obi-Wan.

Läs mer
Livet

Uääärgh…

1 kommentar

Jag måste nog beställa en magpumpning snart. Köpte mat från O’learys ikväll. Och det är absolut inte så att de är dåliga. Tvärt om, de har bra mat där. Men jag beställde en 200g oxfilé med pommes och bearnaisesås. Och min magsäck är så liten att den troligen är mindre än min pung. Inte för att min pung är abnormt stor. Men det vill ju inte ni tänka på, så det förstår jag inte ens varför jag skriver. Hej!

Efter hälften av oxfilén och ännu mindre av pommesarna började kroppen säga ifrån. När 75% var förtärt var det nästan att jag anade en klökning. Men det var samtidigt så gott! Inte ett dugg skulle gå till spillo. Så jag mumsade i mig. När de tre sista pommesbitarna var kvar fick jag ångest och var tvungen att ställa mig upp och stampa lite. Sen åt jag upp dem också.

Jag klarade det, men nu är jag död. Jag bara ligger i soffan och pustar som om jag ska föda barn ikväll. Det här är inte paltkoma, det är paltdöd.

Läs mer
Tankar

Jobbigt

Inga kommentarer

Ni vet när man sitter vid datorn en kväll. Så blir man plötsligt sugen på nånting att äta, och reser sig för att scanna genom kylen på jakt efter något att stoppa i sin ack så utsvultna mun. Man bestämmer sig först att inmundiga en coca cola eller annan likvärdig läskedryck, men kan sedan inte riktigt bestämma sig för vad man ska äta till den. Resultatet blir att man står och håller i colan, varpå den blir iskall i handen och det gör ont.

Ni vet det? Det tycker jag är jobbigt.

Läs mer
Livet

Barn som måste äta upp

5 kommentarer

Jag har funderat en del över mina skeva matvanor. Jag kan t.ex må dåligt om det är mycket mat på tallriken, eftersom jag sen barnsben blivit inpräntad att jag måste äta upp allting jämt. Man får absolut inte lämna kvar mat. Tänk på barnen i Afrika, herregud!

Värst var det i lågstadiet, i mitten av nittiotalet nån gång. Jag gick i Stenmoskolan här i Huddinge. Och jaha, det var väl en helt okej skola. Förutom just det här med ätandet. Det hölls extremt hårt på det, och jag minns allting obehagligt väl. Vi barn utsattes för utstuderad tortyr, speciellt av en lärare som hette Eva Z (som för övrigt senare blev lesbisk med parallellklassens lärarinna – lite fun fact sådär). Eva Zäta sade folk, men vi kallade henne för Eva CP. Det var alltid samma sak. När Eva CP stod för bespisningen så gick ingen säker. När det var min tur, och det var något äckligt till lunch (vilket det ofta var), så bad jag om ”lite”. Och fick givetvis mycket. ”BLAFF!” dundrade det i tallriken, när lapskojsen eller tonfisken föll ner.

Trots att man bett om lite, så var man tvungen att äta upp. Man fick helt enkelt sitta kvar tills man gjort det. Jag minns oräkneliga eftermiddagar, där man ensam fick sitta kvar och peta i maten medan de andra lekte. Den skammen alltså. Man blev bestraffad för att ätandet inte var ens största intresse, och det fanns inget att göra åt saken. Gick man och slängde maten så fick man skäll, och en ny tallrik med ännu mer.

En gång satt jag och några till kvar vid bordet långt inpå kvällen, ty vissa gånger var maten så äcklig att flera barn fick sitta kvar. Klassens mobboffer (dock inte av mig, jag var faktiskt snäll när jag var liten) nös plötsligt, och fick klungans uppmärksamhet. En annan tjej fullkomligt skrek ut att ”HON NÖS RÄTT I MATEN”. Känslig som jag var, redan då, blev jag så äcklad att jag nästan började gråta.

Det är såna där saker som man minns. Så tvinga inte i era barn någon mat, folk.

Läs mer

Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27
Ladda mer