Jag har funderat en del över mina skeva matvanor. Jag kan t.ex må dåligt om det är mycket mat på tallriken, eftersom jag sen barnsben blivit inpräntad att jag måste äta upp allting jämt. Man får absolut inte lämna kvar mat. Tänk på barnen i Afrika, herregud!
Värst var det i lågstadiet, i mitten av nittiotalet nån gång. Jag gick i Stenmoskolan här i Huddinge. Och jaha, det var väl en helt okej skola. Förutom just det här med ätandet. Det hölls extremt hårt på det, och jag minns allting obehagligt väl. Vi barn utsattes för utstuderad tortyr, speciellt av en lärare som hette Eva Z (som för övrigt senare blev lesbisk med parallellklassens lärarinna – lite fun fact sådär). Eva Zäta sade folk, men vi kallade henne för Eva CP. Det var alltid samma sak. När Eva CP stod för bespisningen så gick ingen säker. När det var min tur, och det var något äckligt till lunch (vilket det ofta var), så bad jag om ”lite”. Och fick givetvis mycket. ”BLAFF!” dundrade det i tallriken, när lapskojsen eller tonfisken föll ner.
Trots att man bett om lite, så var man tvungen att äta upp. Man fick helt enkelt sitta kvar tills man gjort det. Jag minns oräkneliga eftermiddagar, där man ensam fick sitta kvar och peta i maten medan de andra lekte. Den skammen alltså. Man blev bestraffad för att ätandet inte var ens största intresse, och det fanns inget att göra åt saken. Gick man och slängde maten så fick man skäll, och en ny tallrik med ännu mer.
En gång satt jag och några till kvar vid bordet långt inpå kvällen, ty vissa gånger var maten så äcklig att flera barn fick sitta kvar. Klassens mobboffer (dock inte av mig, jag var faktiskt snäll när jag var liten) nös plötsligt, och fick klungans uppmärksamhet. En annan tjej fullkomligt skrek ut att ”HON NÖS RÄTT I MATEN”. Känslig som jag var, redan då, blev jag så äcklad att jag nästan började gråta.
Det är såna där saker som man minns. Så tvinga inte i era barn någon mat, folk.
5 kommentarer
Vilken fascistskola.
Vi ”fick” inte heller slänga mat, vilket man inte ska. Men vi fick ta mat själva, vilket jag ser som en självklarhet.
Haha vi hade också sådär i stensängsskolan i Huddinge (maten var dock hemlagad och egentligen sjukt bra där) men vi rebellerade och började be om asmkt mat och slänga allt istället, dom gav sig tillslut!
Haha, vad kul! Jag gick också på stenmo och minns verkligen henne! Hon var en sån som man var lite rädd för, hehe. Gick inte i hennes klass men ändå 🙂
När vi inte ville äta på dagis fick vi äta på golvet ”så som dom gör i Afrika” Det var ju inte så PK, men det var roligare att äta då. I mellanstadiet tillhörde man alltid en etnisk minoritet som just den dagen förbjöd all äcklig mat. Då kunde man ta håltimme på Mac donalds i Skärholmen.Lunchmaten på högstadiet inspirerades av en gammal hippie, så var livet i sär-skolan 🙂
När jag gick i lågstadiet blev jag och mina kamrater också tvingade att äta upp. Inte heller vi fick själva lägga på maten på våra tallrikar, tydligen var vi inte tillräckligt mogna och förståndiga att förstå hur mycket mat vi ville ha. Många timmar fick jag spendera i den matsalen, uuhja. Nu är jag 22 år och har det senaste året haft som nyårslöfte att åtminstone smaka på fisk igen. I skrivande stund har jag lyckats få i mig två måltider med fisk sedan jag gick ur lågstadiet.
En liten pojke blev påkommen när han slängde mat och han fick minsann en ny fullastad tallrik med mat och blev tvingad att sitta vid lärarnas bord och äta upp det. Terror var det ja..