Du behöver:
Gör såhär:
Låt er väl smaka!
Nu är det dags att mumsa i sig lite av den starkaste ölkorven av de tre jag köpte. Jag åt en igår, och den tyckte jag var stark så det både räckte och blev över. Den hade ett diagram på paketet, som mätte styrkan. Trekvarts mätare hade den jag tyckte var tillräckligt stark.
Den här har en djävul istället för diagram. Fattar ni? EN DJÄVUL. Jag kanske dör.
Ikväll har det varit tacoafton i Casa del Werner. Det innebär följande ingredienser:
Oerhört gott. Mäktigt. Underbart.
Efter två mjuka bröd och inte mindre än sju hårda skal låg jag mest och kippade efter andan i soffan. Det är så det ska vara.
När jag var i affären och letade efter ovan nämnda ingredienser fick jag syn på en tjej. Hon delade ut smakprover på något slags frukostbröd, och log när jag gick förbi. ”Hej” mumlade jag så tyst att någon omöjligt kunde ha hört det. Jag hämtade creme fraichen som jag var på väg till, och funderade sedan över nästa drag. Snart stod jag vid hennes bord och smakade på brödet. Smakade väl inget speciellt. Hon hade stått där sen 11 i morse, sa hon. Det hade jag inget svar på.
Sen blev det som det alltid blir. Då menar jag alltid. Min hjärna låser sig totalt när jag inte vet hur jag ska bete mig. Det kom en familj och började äta gratisprover de också. Själv blev jag stående ganska handfallen, och låtsades tänka över om jag skulle köpa brödet eller inte. Det kändes som jag stod där i en halvtimme, fast det var nog bara någon minut. Sen insåg jag hur tramsigt allt var, och gick därifrån. Jag var ju trots allt inte intresserad av brödtjejen, utan det var mest leendet jag ville utforska.
För övrigt vill jag bara berätta att jag upptäckt en tidigare outforskad kärlek till ölkorv. Det trodde man inte, men det är förvånansvärt gott. Dock helt utan öl för min del, eftersom jag tycker öl smakar havre och gammal fot. Till en iskall läskedryck (som inte är coca cola eftersom jag försöker trappa ner); ja tack!
Freddy Kreuger, släng dig i väggen.
(Och ja, jag har bara kalsonger på bilden. Jag råkar tycka att det är skönt att klä av mig när jag kommer hem, okej?!)
Okej, jag kanske tyckte det nya videoredigeringsprogrammet till iPad var lite kul. LITE.
Vilken dag! Jag trodde att jag hatade hela mänskligheten, men det visade sig att jag bara var hungrig.
Nu har jag gjort det igen.
Trots att jag senaste gången svor på att aldrig mer ta dess förrädiska avkommor i min mun så har jag nu åter igen stoppat i mig en halv burk vitlöksklyftor i chilimarinad. Och nu är jag SJUK. Sjuk på riktigt. Det är alltid samma sak, men lär jag mig? Icke. Det är så fruktansvärt gott, och plötsligt befinner sig hela burken i min stackars mage.
Nu sitter jag här och kallsvettas. Jag har yrsel, känner mig febrig, och hatar min egen svagsinthet. Aldrig mer. Aldrig.
Jag vet att den här bilden kommer att krossa alla framtida förhållandemöjligheter… Men här är den!
