Warning: compact(): Undefined variable $loop in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/home.php on line 55
otrogentjej

De senaste veckorna har jag småpratat lite med en tjej på ett icke namngivet community jag hänger på. Inte särskilt mycket egentligen, men nåt meddelande här och där. Hon visade rejält med intresse (kan inte påstå att det varit besvarat) och bubblade nåt om att komma hit och överraska mig. Hon visade upp min adress som hon stalkat fram, och sa att hon kanske skulle titta förbi. ”Gör det. Jag har kikhål i dörren.” tänkte jag. Men det hela rann som tur var ut i sanden.

En sak har dock förbryllat mig lite. Hon har tokraggat på mig, men ändå står det ”sambo” på hennes profil. Jag frågade varför, och fick svaret att hon är singel men har en sambo. ”Men då brukar man ju inte skriva det under civilstatus” sa jag, men det brukar man tydligen visst enligt henne.

Ikväll lade hon till mig på Skype, och jag fick därför hennes fullständiga namn. Nyfiken och stalkig som jag är gick jag naturligtvis raka vägen till ansiktsboken. Där möttes jag av att hon är i ett förhållande med någon snubbe.

Jag: Du… Eh… Kan du förklara varför du är öppen för en massa heta aftnar när det på Facebook står att du är i ett förhållande?
Hon: Haha, det är ett skämt-förhållande.
Jag: Öh, okej. Men du har skickat ett hjärta till honom för senast tre veckor sen? *thank fuck för öppna profiler*
Hon: Ja, brukar man inte det? Nära vänner.
Jag: … Nä det brukar man nog inte. :’)
Hon: … Okej jag har en pojkvän, men jag har mina behov. Enklare att ljuga än att förklara.
Jag: Haha, okej. Well. Då tycker jag synd om honom måste jag säga. Jag tänker inte vara del av nån otrohet.
Hon: Okej ha det bra. *block*

Det är väldigt lockande att berätta för pojkvännen om hennes strapatser med andra killar. De har knappt varit ihop i ett halvår liksom. Men å andra sidan vill jag inte lägga mig i. Det är trist att han kommer i kläm, men det känns fel av mig att springa och skvallra som en annan Bror Duktig. Sanningen kommer nog fram så småning om.

Dessutom kan jag ju ha detta som hållhake. Hon har ju trots allt min adress. Kommer hon hit och mördar mig så berättar jag! HAHA! Oh… Wait.

Idag, kära vänner, var jag på gymmet. Ja, ni läste rätt! PÅ GYMMET! Och då pratar vi alltså gymmet som i det där stället där man tränar sin lekamen.

Jag var dock tvungen att ta ledigt hela veckan för att det skulle klaffa. Jag känner mig själv, om jag ska börja träna så kommer det inte att ske på kvällar efter jobbet. Åtminstone inte i början. Så nu kör jag hårt denna vecka, så blir det förhoppningsvis ”bara” att fortsätta sen. Den som lever får se hur det går. Idag tog jag i alla fall ut mig rejält; det är förmodligen en bra grej att knappt orka lyfta en läskburk.

DESSUTOM! Elgiganten kör sin ökända kampanj ”Cykeln på köpet” just nu. Jag anade ju att man skulle behöva köpa en 4K-HD-TV på 300″ för att erbjudandet skulle gälla, men döm om min förvåning när man kunde köpa en liten kompaktkamera för 1600 spänn. Jag köpte en sån, och ska sen sälja den på Tradera (eller till min mor), och vips har cykeln kostat max 500 spänn. Så nu ska jag alltså börja cykla också.

Herregud; allt på en gång! Hur ska det här gå? Jag kommer ju bli värsta träningsnarkomanen, stå och flexa musklerna i spegeln och instagramma med hashtagen #aldrigvila. Hujedamig.

Så har det blivit dags för det årliga livebloggandet av Eurovision Song Contest. Kanske är jag världens ende straighta man som både tycker om ESC och äger Sex and the City-boxen, men det må så vara i så fall. De närmaste timmarna tänkte jag alltså blogga om aftonen, de förmodligen vidriga bidragen, och allt runt omkring. Väl mött!

Då kör vi, som de brukar säga. Det är inte utan att man känner sig lite som Edward af Sillén. Fast med mycket färre följare.

20:55 – Nu är det alltså bara fem minuter kvar, och undertecknad ligger i soffan, redo att ta in kvällens alla kulturella intryck. På mig har jag en grå t-shirt och jeans. Och svarta boxers. Och svarta strumpor. Och så ett skärp också.

escaftonen

21:00 – Iiiih, nu börjar det!!!!111 Ivrig som en liten skolflicka. Vi får direkt veta att Sverige är favorittippade, något jag blir väldigt förvånad över. Jag tror inte att vi kommer över plats 10. Troligen under 15. Men så är jag ju en bitter jävel också.

21:05 – Alla tävlande går in, som nån slags OS-invigning.

21:08 – Åh, en kvinna med skägg! Det verkar lovande.

21:10 – Vi välkomnas av tre personer. En typisk danskdjävul, en modelltös, och så… Henrik Lundqvist, hockeymålvakten?

Bidragen!

1. Ukraina – Först har vi en hamster i ett stort hjul som distraktion. Då skulle man ju kunna tro att detta är för att låten är sjukt dålig, men… Helt okej faktiskt. Jag gillar refrängen! Resten är väl sådär. Men på det stora hela… Not bad.

2. Vitryssland – Isch vilken sliskig jäkel. Och ja, vad är det här egentligen? Nåt soul-liknande kanske? Jag är visserligen sämst på genrer. Fanns Pissdåligt som genre hade det i alla fall platsat.

3. Azerbajdzjan – Missade halva låten eftersom jag behövde googla fram hur man stavar till landet (seriöst, nös de när de namngav det?). Men nu så! Verkar vara poppis med akrobater i bakgrunden för att liva upp det hela, men mig lurar de inte. Dåligt och intetsägande!

4. Island – Pollapönk, vilket fantastiskt vackert namn. Nu vet jag vad jag ska döpa mina framtida barn till (ja, allihop). Verkar vara kvällens första tramsbidrag, men det är fortfarande bättre än de två senaste. Lite fart i låten, då blir man ju åtminstone glad. ”Popopopopopopopopopo” sjunger de; lite som hackspetten på julafton.

5. Norge – Kommer inte ens på nåt att säga, detta är inte alls min grej. Intetsägande ballad; det brukar vara rätt många såna. Nästa!

6. Rumänien – En duett mellan två icke-tiggare. Lite disco sådär, det gillar ju jag. Men förvånansvärt dåligt ändå. Och superfalskt, åtminstone från tjejen.

7. Armenien – Nån sorts powerballad, lite småbra. Men det blir inte mer än en tvåa. Jag börjar känna mig lite väl cynisk nu.

8. Montenegro – … Och ja, det är samma ska här. JAG GILLAR INTE BALLADER! Första gången Montenegro är med, och de förklarar redan varför de inte kommit med förrän nu. Men pluspoäng för isdansösen! Det hade blivit en överkryssad Daniel annars.

9. Polen – Korta kjolar, stora byster och flätor, äntligen blir det lite fason på den här tävlingen. Synd bara att själva låten är ett SKÄMT! Hör ni det? ETT SKÄMT! Är det ens musik? Låter mer som nåt fotbollssupportrar skriker från läktaren. Det hade blivit en överkryssad Daniel, men… eh… jag har ingen. Trodde inte att nåt skulle vara så dåligt. Förlåt. Ska fixa till nästa år!

10. Grekland – Nu börjar jag bli rejält pissnödig, kan jag meddela. Hinner inte springa. Livet som livebloggare är hårt ska ni veta! Här har vi i alla fall lite disco med trumpeter och sånt. Och, eh, en man som hoppar studsmatta i bakgrunden. Sen börjar alla hoppa, och det var inte så genomtänkt eftersom anfådd sång inte är så hett.

11. Österrike – Skäggiga damen! Aldrig varit så förvirrad över någons könstillhörighet förut (enter tusen kommentarer om att könet inte spelar nån roll). Häftigt i alla fall. Bidraget låter, precis som kommentatorerna säger, precis som ett James Bond-intro. Ser kvinnliga siluetter och pistoler framför mig. Helt okej ändå.

12. Tyskland – Tyskt ompa-ompa, se där ja! När kommer tuban? Men jag tyckte faktiskt att det var lite bra. Påminner om Pink (artisten, inte kroppsvätskan) både till utseendet och sångrösten. Plus att dragspelstjejen var söt.

PAUS: 22.00 – Nu blir det lite andrum, då passar jag på att forcera ut urin från penismynningen en stund.

SLUT PÅ PAUS: 22.04 – Historiens kortaste jävla paus. Nåja, tvätta händerna får jag göra en annan gång… Skojar bara. Eller? Jorå… Eller?

13. Sverige – Man har ju lärt sig att åtminstone inte hata den här låten. Det må vara en ballad, men den är okej. Med tanke på att vi har nått hälften av bidragen nu så kanske jag får äta upp det här med vår bottenplacering. Men alla bra grejer kanske kommer.

14. Frankrike – Vem vill tippa på att de sjunger på franska? Herrejävlar, lär er engelska någon gång! Eller de kanske får stryk, böter och fängelse i två och ett halvt år om de sjunger på något annat språk. Jag vet inte. En låt om mustascher är det i alla fall, innovativt värre. Fart i den här låten. Tramsig som jag är tyckte jag att detta var bäst hittills. Lite skämmigt sådär. 🙁

15. Ryssland – Holy fuck, är det en eller två tjejer? Deras hår sitter ihop! Är det en spegel? Mindfuck. Det är för övrigt inte okej att bua åt ett bidrag bara för att man inte gillar landet, vilket tydligen hände i semifinalen. Nej, istället ska vi välkomna våra framtida ryska överordnade (snart har de väl erövrat hela världen)! Schtrattsvettja tåvarisch! … Just ja, bidraget var det. Det är rätt okej.

16. Italien – Lite poprockdiscogrejsigt. Synd att musiken överröstar sången bara. Men ändå en ganska cool låt på nåt vis, de har lite spännande kombinationer av riff. Den här låten växer för mig. En stark trea, så det får bli en fyra eftersom jag varit så negativ annars.

17. Slovenien – En flöjtist. EN FLÖJTIST, PETER! Ingen kommer att förstå den referensen. Hon kör i alla fall hårt med tvärflöjten, fast… nej. Typ tre toner och sen håller hon bara i den. Tease! Nah, detta var intetsägande. Men jag har hört värre.

18. Finland – Nyyy jävla sig så ska finland sunga sig lite och såna krej. E pra vetty! Och alla är svartklädda, för tankarna till Absolut Kroumata 9. Låten var i alla fall himla bra tyckte jag. Lite… The Killers typ? Den här halvleken har varit klart bättre än den första.

19. Spanien – … Men så blir det såna här FULLSTÄNDIGT sömnframkallande ballader igen. Nej, Spanien, nej! NEJ!!!

20. Schweiz – Visslande män iförda västar. Han sjunger på en så konstig accent att jag inte ens vet om det är engelska eller nåt annat. Man hör nåt ord här och där, men så återgår det till jibberish igen. Duktig på fiolen är han iaf. Men låten var väl högst medioker.

21. Ungern – Skitungern! Hehe. Där var jag fyndig. Oj, det hela börjar som en trist ballad (igen) men så plötsligt far han ur stolen och så blir tempot ett helt annat. Den biten var bra, verserna mindre bra. Vet inte vad jag ska tycka. Refrängen är en stark fyra, resten en tvåa… Det blir således en trea.

22. Malta – Lägereldsmusik. Låter som valfri låt av Olsen Brothers (som för övrigt grät ut i media för att de inte fick framföra något som pausunderhållning). Så tråkigt att jag gick och blandade dip istället.

23. Danmark – Allt som innehåller textraden ”Scobeedobeedapdap” borde automatiskt diskvalificeras. Det är nästan lika illa som ”throw your hands in the air like you just don’t care”. Fy fan. Låter som typ Aaron Carter eller Jackson Five eller nåt. Me no like.

24. Nederländerna – En tvekönad duett, blir ett tufft sound. Kan inte sätta fingret på vad det påminner om. Jag gillade! Det blev en tyst sekund innan sista refrängen; publiken trodde det var slut och började jubla. Ha!

25. San Marino – Första gången de är med. Lät som introt till Arkiv X ett tag där. Och tydligen Anja Pärsson på scen. Tyvärr sjunger hon lite falskt, och ännu en sån där hemsk generell låt som man glömt bort efter några sekunder. Fina tänder förresten, går de att få i vitt också?

26. Storbritannien – Sista bidraget! Herregud. Ja, jag vet inte vad det är för genre direkt. En tös som stampar omkring iförd nån pälsväst. Ganska okej är det i alla fall, antar jag.

Röstningsdags!

23.03 – Nu är slussarna, som de alltid envisas med att kalla det, öppna. Själv ska jag spendera en årslön på skäggiga damen! Eller nja. Jag hejar nog på Ukraina, Frankrike, Italien, Finland eller möjligen Ungern. Polen är helt klart sämst, trots brösten de försökte locka med.

23.11 – Pausunderhållning! Män som sjunger och spelar munspel på höga stegar. Jämfört med Sveriges roliga grejer förra året måste väl ändå detta framstå som rena skiten? Haha. Fy vad dåligt. Förvirrade applåder efteråt.

23.15 – Nu blir det nån slags sång om siffran 12. Fattar inte. Vadå 12? Har jag missat nåt här?

23.26 – Jaha. Man kan få 12 poäng som högst. Nu fattar jag. Bara en halvtimme senare än alla andra, så det får man ju se som godkänt. Nu är det i alla fall en sketch som Eurovisions historia. Lite småkul!

23.33 – Hmm… De pratar med folk i greenroom, och bjuder dem på mat. Hur länge har inte den där maten stått? Snacka om matförgiftning deluxe. Säkert ett danskt knep för att vinna på walk-over.

23.44 – Haha, Azerbajdzjan ger sin tolva till Ryssland. Sämsta låten i hela tävlingen. Så jäkla tragiskt kompisröstande, och hela publiken buar.

23.56 – Frankrike ska redovisa sina röster och pratar franska i en kvart. Ingen förstår. Sverige ligger för övrigt etta just nu. Verkar ju gå bättre än jag trott, detta.

00.03 – Sverige ger alltså sin tolva till Österrike. Nu låter jag väl som en näthatare och rasist och allt möjligt, men det är SÅ VÄNTAT! PK-landet nummer ett. Hon är spännande, men låten är fortfarande inte särskilt bra.

00.10 – Verkar som att fler tänker likadant, och Österrike drar ifrån. Alltså. Det är ju ett positivt statement för, typ, transpersoners status i samhället. Jag säger inget annat. Men låten var. Inte. Så. Bra.

00.22 – Österrike tar hem hela klabbet! Sverige kommer trea. Fortfarande: Jag tycker att det är musiken och inte politiken som ska styra, så jag hoppas att folk röstade för att de faktiskt gillade låten. Men det är ju politik runt en god sak, så det blir nog bra. Eller vad säger ni?

Tack för mig och denna makalösa afton, typ. Nu måste jag få lite skönhetssömn. God natt, så ses vi nästa år! … Eller nästa gång jag bloggar. Ja.

Igår var jag på evenemang tillsammans med jobbet. Jag har ju inte hängt med på såna saker de senaste åren, eftersom jag ibland fått ångest av sociala saker, främst ätande bland folk. Men igår var vi på Gröna Lund och körde femkamp (som blev sjukamp). Jag placerade mig väl ungefär i medel på de flesta grenar, förutom i en där man skulle banka på en knapp för att skjuta bollar i ett stort hål. Jag fokuserade på hålet (that’s what he said) och märkte att ingenting hände. Det visade sig att jag stod och bankade på bara bordet.

Hur som helst gick det hela förvånansvärt bra. Tillochmed middagen. Jag hade varit lite orolig, men det hela gick som smort. Jag käkade två portioner grillbuffé helt utan problem. Jag kände inte ens den där bekanta femsekunderspanikångesten! En stor seger för mig själv, måste jag säga.

Förresten: Ikväll blir det, enligt traditionen, live-bloggande till Eurovision Song Contest! För den som nu är intresserad av sånt. Jag kan väl inte påstå att jag lever för det där, men det kanske kan bli lite småkul.

smartphoneligga
Två telefoner – ragga dubbelt så snabbt.

Jag var på dejt häromdagen. Javisst! Pappa kan provida för himself, liksom! Och jag tyckte nog att vi klickade en del. Kanske ingen match made in heaven med änglakörer och små feta keruber med trumpeter, men jag hade ändå rätt trevligt. Efter en kort promenad skulle hon dock plötsligt hem, varpå jag anade oråd. Mina farhågor besannades givetvis; det blev dissen.

Det slog mig att det här var nog den första dejt jag någonsin varit på, som inte skett efter en tids chattande innan. Det var lite halvspontant, vi visste inte så mycket om varann. Och det här var nog första och sista gången. Alltså, det är ju det jag har sagt. Jag vill chatta ganska länge innan, just för att minimera risken att det inte stämmer när man ses. Jag tar hellre risken att bli rejält besviken på en dejt av tio, än går på tio dejter och blir besviken nio gånger av tio. Träffa mig inte om du inte är pretty jävla säker på att du är intresserad.

Men det är just det här som är kruxet nu för tiden. Varenda människa har smartphones, och få sitter vid datorn. Jag vill ju ha djupa diskussioner långt inpå småtimmarna, när man verkligen lär känna varann. Det blir lätt ganska ytligt och trist när man bara slänger iväg korta meddelanden fram och tillbaka. Det är svårt att verkligen PRATA på Facebook, SMS eller de där vidriga Kik och Snapchat.

mysafton

Såhär ser undertecknads kväll ut. Notera ostarna. ”Sällskapsbrickan”… Lite tragiskt sådär. Dessutom ingår det ett gäng frågesport-kort (om ost, mycket spännande); som upplagt för en trevlig kväll – om man har ett socialt liv alltså.

Nu ska jag gråtäta medan jag lär mig om vilket vin som passar bäst till Camembert. 😀

Igår byggde jag lego. Alltså, enormt mycket lego. En stor jävla X-Wing på 1600 bitar. Så nu har jag legotryckartummar™ och träningsvärk. Man vet att man är otränad när man får träningsvärk av att bygga lego.

Hur som helst. Jag spelade in det hela, tänkte göra nån sorts timelapse så att ni kunde få videobevis på min kväll, men… det gick inte så bra. Jag ställde in timelapseappen på helt fel intervaller, så videofilen blev 120 gb stor. Så stor att den sen inte gick att exportera, utan istället hängde sig programmet och allt gick förlorat. Men ni kan ju fantisera om en typ 20 minuter lång film (den var ca 9 timmar, sen skulle den exporteras i 25 fps) föreställande en svettig ung man som sitter på golvet och bygger. Vackert.

För ett par veckor sedan fick jag kontakt med en tjej på en dejtingsajt. Vi började prata och hon gjorde det väldigt snabbt tydligt att hon ville träffas nästa gång hon kom upp till Hufvudstaden (vilket var planerat att bli några veckor senare). Träffas och idka sweet sweet love. Dock inte på en bädd av rosenblad och med tusentals tända ljus, lyssnandes på Barry Whites dova stämma. Nej, något mycket grisigare och mörkare. Det kan ju visserligen vara trevligt ändå, men jag vill nog ha mer.

Av nyfikenhet frågade jag hur hon kan veta att hon bara vill ligga och garanterat inte ha något mer. Hur kan man VETA, liksom? Egentligen var det väl skitsamma, men jag ville ha bekräftelse på att jag var intressant nog för något djupare. Så jag förklarade lite kring mina nojor. Om hur jag inte ville vara någon hon låg med och sedan använde som avskräckande exempel för sina väninnor. Varför man nu skulle göra nåt sånt vet jag inte, men jag tänker mig alltid det värsta möjliga scenariot. Om någon attraktiv person visar intresse så är det förmodligen dolda kameran, liksom.

Hon hade ingen förståelse för de här känslorna utan avböjde vidare kontakt. Så jag nojade med andra ord sönder det hela. Hon förklarade att hon inte kände samma intresse längre och att detta har gått åt helt fel håll. Och sen sa hon det jag så ofta får höra, och som gör mig lika ledsen varje gång: ”Det är oattraktivt med låg självkänsla”. YOU THINK?! Så jag bad henne fara och flyga. Det var ju rätt larvigt gjort, men det var ångest-adrenalinet i mig. Ångest som kom från känslan av att jag hela tiden förstör för mig själv.

Alltid samma sak. Jag är så jävla RÄDD! Först nojar jag järnet över huruvida tösen är intresserad eller bara skojar. Sen nojar jag järnet över huruvida hon kommer att se ut eller bete sig som ett grottroll när vi ses. Sen nojar jag järnet över vad hon kommer att tycka om mig. Sen nojar jag järnet över att jag har gjort vederbörande på smällen. Jag kallar det ”de fyra stadierna av dejt-nojighet”.

Daniel Werner – nojar sönder potentiella samlag since 1986. 😀

Japp. Nu blev det en sån kväll. En sunkhelveteskväll.

Sen jag sålde lägenheten i Huddinge och flyttade till Bromma så har jag förvandlats till något jag inte riktigt känner igen mig i. Jag gick med lite vinst i försäljningen och såg plötsligt vad man kan göra med pengar. Man kan köpa sig bättre lägenheter. Bättre liv, i mina ögon. Jag är medveten om att det här är ett enda stort I-landsgnäll, det finns folk som inte ens hittar ett förstahandshyreskontrakt i den här stan. Men jag kan inte hjälpa det; jag finner mig själv med att önska att jag hade mer pengar. Jag vill bo närmare stan. I en större lägenhet. Men det har jag inte råd med. Och plötsligt känns den här lägenheten så klaustrofobisk.

Hur gör man då för att tjäna pengar? Jag funderade på att lära mig programmering, och skapa en mobilapp. Men jag förstår inte programmering. Jag fick IG i den mest grundläggande programmeringskursen som existerar (Visual Basic) i gymnasiet. Så det går ju inte. Sen slog det mig – en webbsida! En webbsida om nördprylar i alla former. Det ska jag göra. Men först måste man skaffa sig ett domännamn, och det är där det ALLTID fallerar. De flesta .com-domäner är upptagna, eftersom giriga företag köper upp miljontals och sen säljer dem till ockerpriser. Och allt som inte är upptaget tycker jag låter dumt. Alltså, jag kan utan tvekan nämna trettio namn jag registrerat för att dagen efter tycka de låter idiotiska.

Och sen, om jag faktiskt hittar ett namn, då kommer jag att ge upp eftersom inte halva jordens befolkning besöker min sida den första kvarten. Jag har liksom skeva förväntningar på folks intresse av mig och min sida.

Det är just det här som alltid är problemet med mig. Varför tror jag inte på mina egna projekt? Varför ger jag upp så fruktansvärt lätt? Det hade varit enkelt om jag haft låg självkänsla med bra självförtroende (fast då hade jag å andra sidan varit betydligt odrägligare som person). Men icke.


Warning: compact(): Undefined variable $pagination in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27

Warning: compact(): Undefined variable $pagination_type in /home/danierse/wernerslidanden.se/wp-content/themes/cheerup/loop.php on line 27