För ett par veckor sedan fick jag kontakt med en tjej på en dejtingsajt. Vi började prata och hon gjorde det väldigt snabbt tydligt att hon ville träffas nästa gång hon kom upp till Hufvudstaden (vilket var planerat att bli några veckor senare). Träffas och idka sweet sweet love. Dock inte på en bädd av rosenblad och med tusentals tända ljus, lyssnandes på Barry Whites dova stämma. Nej, något mycket grisigare och mörkare. Det kan ju visserligen vara trevligt ändå, men jag vill nog ha mer.
Av nyfikenhet frågade jag hur hon kan veta att hon bara vill ligga och garanterat inte ha något mer. Hur kan man VETA, liksom? Egentligen var det väl skitsamma, men jag ville ha bekräftelse på att jag var intressant nog för något djupare. Så jag förklarade lite kring mina nojor. Om hur jag inte ville vara någon hon låg med och sedan använde som avskräckande exempel för sina väninnor. Varför man nu skulle göra nåt sånt vet jag inte, men jag tänker mig alltid det värsta möjliga scenariot. Om någon attraktiv person visar intresse så är det förmodligen dolda kameran, liksom.
Hon hade ingen förståelse för de här känslorna utan avböjde vidare kontakt. Så jag nojade med andra ord sönder det hela. Hon förklarade att hon inte kände samma intresse längre och att detta har gått åt helt fel håll. Och sen sa hon det jag så ofta får höra, och som gör mig lika ledsen varje gång: ”Det är oattraktivt med låg självkänsla”. YOU THINK?! Så jag bad henne fara och flyga. Det var ju rätt larvigt gjort, men det var ångest-adrenalinet i mig. Ångest som kom från känslan av att jag hela tiden förstör för mig själv.
Alltid samma sak. Jag är så jävla RÄDD! Först nojar jag järnet över huruvida tösen är intresserad eller bara skojar. Sen nojar jag järnet över huruvida hon kommer att se ut eller bete sig som ett grottroll när vi ses. Sen nojar jag järnet över vad hon kommer att tycka om mig. Sen nojar jag järnet över att jag har gjort vederbörande på smällen. Jag kallar det ”de fyra stadierna av dejt-nojighet”.
Daniel Werner – nojar sönder potentiella samlag since 1986. 😀
14 kommentarer
Ett tips är ju att visa andra sidor av dig själv först och spara osäkerheten till sist 😛 Man är liksom mer ”tolerant” när man lärt känna någon än när man bara är bekanta. Börjar man med att flasha sin låga självkänsla blir det lätt det enda som syns sedan. Och att försöka inleda något med någon som redan från början gör klart att den är ute efter något mindre än du är som bäddat för att spä på det dåliga självförtroendet. Don’t do that.
Uhg. Känns som att du blir förjävla utsatt för ganska omoget beteende. Nu vet jag givetvis inte exakt HUR du beter dig i dina nojor, men vad är problemet med att acceptera/respektera en dålig självkänsla? Det är inte som att det är ovanligt, och det är verkligen inte som om det inte går att vara i ett förhållande trots detta (levande exempel här)..
Så, heja dig-kram, för du är fan inte ensam i den situationen. 🙂
Problemet är nog inte att man inte kan acceptera eller respektera dålig självkänsla utan att det för många faktiskt är direkt avtändande vilket inte är något man direkt styr över och då blir svårt att komma runt. Sedan beror det såklart på graden av dåligt självförtroende, de allra flesta tvivlar ju på sig själva och sin förmåga till och från.
Och var hon bara ute efter sex, den här tjejen, så är hon nog rätt snabb med att avfärda folk som inte passar än om hon hade velat dejta.
Jag skulle också råda dig att leta efter folk som är intresserade av samma sak som du, är de bara ute efter sex, så är de bara ute efter sex.
Men vännen<3 jag kan säga att jag hade ju tagit dig alla gånger –
Du verkar vara en så otroligt rolig människa..!(:
Men vännen<3 kan ju säga att jag hade tagit dig alla gånger – du verkar vara en sån otroligt rolig person(:
Hallå, blinddejt tycker jag! (Om ni inte redan känner varandra alltså..eller nåt) 🙂
Haha, ja jag är ju öppen för förslag. Bara att maila mig. 😀
Jag har ju dock både pojkvän (som för övrigt älskar dig med) OCH är ca 10 år yngre (; sååååe.. Tyvärr – lovar att höra av mig om jag blir ledig dock om du inte finner något problem i åldersskillnaden :p
Asch då! Och 16 år låter väl lite väl ungt kanske. Men du och pojkvännen kan ju alltid höra av er om några år. Om även han älskar mig så kan vi ju köra nån slags tag team-afton.
(Ja jag skämtar. :D)
Ligga? T_T
Du ba’ teasar! *grinar*
Läs Hemligheten : från ögonkast till varaktig relation
Kanske får dig att se allt på ett annat sätt.